Med leriga skor
Själen i kapp
Ruisrockfestivalen, sedd från Viking Grace. Åbo 6.7.2013. Foto: Håkan Eklund.
När man åker bilfärja en hel dag hinner åtminstone själen i kapp. Hela lördagen gick åt att transportera oss från Stockholm till Åbo, och med det avslutades Baskienresan.
Bilfärja låter simpelt, dagens fartyg påminner mera om lyxkryssare. Nya miljövänliga Viking Grace har en fin inredning och att ha "seaside" hytt under en dagstripp är inte helt fel. Skönt med fin skärgårdsutsikt i 11 timmar från eget kryp-in. Man orkar bara inte mingla alltför länge med massorna, där de flesta inte kan dricka med förstånd. Och där är rikssvenskarna inte ett dugg bättre än finnarna.
Strax innan ankomsten till hamnen i Åbo passerade vi pågående Ruisrock (44:e i ordningen) ute på ön Runsala. Ruisrock är Europas näst äldsta rockfestival med rötter i skiftet till 1970-talet. På bilden ovan en del av de 29 000 personer som de hade på lördagen. Området är stort, med många scener (utanför bilden).
Under natten hördes musiken ända hem till vårt sovrum, helt ok. Sådant hör sommaren till. I Åbo.
Nr 187/365.
Baskien 7
San Sebastián vid Biscayabukten, Spanien. 5.7.2013. Foto: Håkan Eklund.
Sista dagen med Wi-Resor. På returvägen från vandringsmarkerna tillbringade vi några timmar i kuststaden San Sebastián som visade sig vara en supermysig stad med gammalt, modernt och helt fantastiska sandstränder.
Sen några timmar i buss tillbaka genom "plattlandet" (med sina tallplantager) längs den franska kusten till väntande flyg i Bordeaux. Gjorde en egen sammanfattning av veckan i min "fältdagbok".
- kul att lära känna (åtminstone lite) ett okänt hörn av Europa
- gillade naturen i de baskiska bergen, grönt, vackert, oexploaterat
- gillade det bebyggda samhället; vacker traditionell arkitektur med fina helheter
- trots att vi mest rörde oss i glesbygd, avfolkningsbygder, var allt snyggt och prydligt
- trevliga människor som var vana resenärer och vandrare; lätt att hitta gemensamma nämnare
- vandringarna var omväxlande och vädret perfekt (svagt mulet och lagom varmt)
- skulle dock ha gillat ännu längre vandringar ...
- skulle ha gillat hotell inne i samhällen där man på kvällarna kunde ha gått ut till lokala pubar; nu var vi aningen "isolerade från omgivningen"
- tyckte att alltför mycket tid gick åt till "formella tre rätters middagar"; både jag och frun gick upp 2 kg under vandringsveckan som signlarerar en viss obalans, där ätandet fick en alltför stor roll ...
- visst är det fint att folk får klä upp sig till middagar, men jag gillar en annan enkelhet där man (som naturresenär) inte släpar med sig en "stor garderob" bara för middagarnas skull ...
Nr 186/365
Baskien 6
I molnskogen. Sista vandringsdagen 4.7.2013. Foto: Håkan Eklund.
Att fotografera under en reguljär vandringsresa har sina begränsningar. Tempot bestäms av terrängen och deltagarnas iver att komma framåt. Därför höll jag mig nästan alltid som sista man, åtminstone i sådana områden som var intressanta att fotografera. Det gällde bara att hålla ett öga på någon framför, att jag inte tappade kontakten helt.
Under sista vandringen som företogs i Pyrinéerna i Roncevalles, nära väg N 135 som gick över ett pass in i Frankrike, låga molnen lågt. Det hade regnat hårt hela natten, och det dröp av fukt långt in till eftermiddagen.
Många kanske inte gillade vädret, eftersom sikten var minimal, men fotografiskt sett var det toppenväder! Vi gick på hög höjd genom fantastiskt fina bokskogar, som låg i dimmoln. Härligt! Fick ett antal fina skogsbilder.
Stördes av en massa jakttorn i rader högt uppe längs en bergskam, där våra flyttfåglar skjuts ner vår och höst, precis som på Malta. Tradition ...
Pyrinéerna är en bergskedja som bildar en naturlig gräns mellan Spanien och Frankrike, 430 km lång och 160 km bred som bredast. Högsta toppen är 3404 m.ö.h. Nederbörden är riklig och de flesta bergssidor är skogbevuxna. Ett synnerligen vackert och intressant område.
Nr 185/365.
Baskien 5
Hisnande passage. Vandring 4. Onsdag 3.7.2013. Foto: Håkan Eklund.
Den mest spännande vandringen hade vi i ett bergsstup ovanför Rio Arga 20 km väster om Pamplona. Berget var 1138 m.ö.h (vi började från en vägkant halvvägs upp) och hade några hisnande passagen vid ett stup (500 m fritt fall ...) där det gällde att fokusera blicken. Emellanåt gällde det att förskiktigt krypa på alla fyra och inte titta på gåsgamarna som svepte förbi branten på några tiotals meters avstånd. Kanske de väntade på en munsbit ...
Längre upp stora ytor med vackert blommande "alpängar", också med orkideér och högst uppe svepte långvingade alpseglare över vår huvud.
Nr 184/365.
Baskien 4
Pinchosbar i Pamplona med tjurrusningsaffischer från olika år. 2.7.2013. Foto: Håkan Eklund.
Efter tre vandringsdagar hade vi en "vilodag" som betydde utflykt till en vingård (Pagos de Araiz) långt söder om Pamplona, historisk guiding i Navarrakungarnas högborg i Olite och sen några timmars fri vandring i Pamplona där de flesta av oss passade på att besöka ett antal pinchosbarer.
I Baskien kallas tapas för pintxos (pinchos) som i min vokabulär kunde kallas för "varma smörgåsar", dvs små brödbitar med något gott ovanpå/eller som mellanlager och en tandpetare som körts genom detta. Billigt och gott, speciellt med ett glas öl.
Under vårt besök höll man på att förbereda sig för San Fermín - festivalen, riggade upp plank längs gatorna för tjurrusningen ... Allt detta börjar i dag (när detta skrivs, 7.7) och pågår en hel vecka.
I Wikipedia presenteras Pamplona (baskiska Iruñea) så här: huvudstad i den spanska regionen Navarra, och tidigare också i Kungariket Navarra. Staden har blivit känd för sin San Fermín-festival, där tjurrusningen blivit den största attraktionen. Pamplona ligger mitt i en dal, Pamplonadalen. Staden uppstod redan under romarna, då området fungerade som ett vinterläger. Det finns två universitet i staden. Den största är Navarra-universitetet, som är privatägd. Den andra är Universidad Pública de Navarra. Staden är även känd för sitt fotbollslag, ett av de allra största lagen i Baskien (Euskal Herria); Osasuna.
Nr 183/365.