Första levande

Ur arkivet, maj 1969. Foto: Håkan Eklund 27.6.2013.

Råkade nyss stöta på mitt gamla dagboksarkiv från de första fem åren som fågelskådare; idag  intressant läsning.

Här en sida som dokumenterar mitt första möte med en fågelart som idag fått artstatus, en
tidigare ras av svarthakad buskskvätta som jag hittade på vårt odlingsområde Vitmossen i hembyn Kimo, Oravais i Österbotten. 

På svenska kallas den nu för vitgumpad buskskvätta (fi. sepeltasku) och denna obs är den första levande av sin art som artbestämts i Finland! Det första exemplaret härrör sig från en död fågel.

Det handlar om en art som häckar i Sibirien. Som ”vittnen” till obsen hade jag bondeornitologen Karl Kullman och min bror Mikael Eklund. Tack vare mycket detaljerade anteckningar med teckningar av vitala dräktdetaljer blev observationen i tiden godkänd av Raritetskommittén.

Så här ser listan ut på Bird Lifes webbsida (http://www.birdlife.fi/havainnot/rk/rk-data5.shtml) beträffande denna art:

Sepeltasku Saxicola maurus (1975-1999)

13.12.1961 Järvenpää 1'/ kuollut (HY:n Eläinmuseo).
21.05.1969-22.05.1969 Oravainen Kimo 1ad/ (H.Eklund ym.).
26.09.1970 Espoo Suomenoja /1 tai 1kv (M.Hario ym.).

Nr 178/365.

Skuggdag

Tomflaskor. Tammerfors 26.6.2013. Foto: Håkan Eklund.

Det är sällan man trivs bättre i skuggan än i solen här uppe i norr, men idag hade vi en sån dag. Och det är skönt i sig.

Det är inget nytt för alla som vistats i tropikerna, men här i Finland är det inte många dagar per år som detta gäller. Ännu klockan 19 visade termometaren + 30 C.

Nr 177/365.

Fotade Putin idag

Två presidenter stiger i land vid Aura å, Åbo. 25.6.2013.

Ikväll satt hunden och jag och väntade på Putin i två timmar; bekvämt i skuggan uppe på ett berg alldeles mittemot där de skulle stiga iland. De anlände med motorbåt till Åbo från president Niinistös sommarresidens Gullranda i grannstaden Nådendal.

Enligt tidtabellen skulle de anlända 17.35, i verkligeheten kom de 19.35. Det gick inte någon nöd på oss (ett tiotal) lokala som satt bekvämt på berget mittemot (på andra sidan ån), däremot väntade ca 200 inbjudna gäster stående och likaså ett hundratal stadsbor (bakom avspärrning).

Däremot var det kul att studera hur krypskyttar och säkerhetsfolk placerade ut sig överallt. En kille klättrade upp i ett lyftkran med en svart bag på ryggen, som innehöll gevär ... Han satt sen och spanade med kikare åt olika håll. Helikoptrar surrade omkring och små motorbåtar patrullerade längs ån.

När jag kom med mitt 500 mm + monopod och slog mig ner såg jag i kikaren hur en massa kikare och videokameror riktades mot mig (bl.a. från bevakningsbåtar) och snart hade vi sällskap av två poliser som hittade fram till vårt utsiktsställe. Men de höll sig i bakgrunden. Den enda som de gick och pratade med var en kille i svart som stod och viftade med en svart flagga och hade satt upp en stor tygbanderoll där det stod på engelska att Putin är en elak diktator ... Men han fick fortsätta att illustrera sin åsikt, som var helt ok.

Inte för att jag bryr mig om att kolla in höga politiker, men när jag ändå skulle ut med hunden tänkte jag att jag kan ju förena nytta med nöje.

Jag har ju i  tiden medvetet låtit bli att kolla in två intressanta personer, som jag efteråt ångrat: president Kekkonen och Nelson Mandela. Men det är en lång historia.

Nr 176/365.

Hittade svaret

Port Artur, Åbo. 24.6.2013. Foto: Håkan Eklund.

Ok, på sidan 439 hittades svaret till Arja Saijonmaas boktitel "En ung naken kvinna" som jag stormläst. Ett intressant tidsdokument, om hur förbjudna sånger och poesi skapar oro bland makthavare ...

Boken som mest berör året 1972,  när Arja S med kort varsel blev inkluderad i Mikis Theodorakis gäng för att turnera runt världen och med sång och musik uppmärksamma diktaturens övergrepp i Grekland.

Samtidigt är det en bok om en ung kvinnas överlevnadshistoria. De erfarenheter som Arja S fick från detta intressanta år gav henne de grundstenar som behövdes för en kommande karriär, och som via Theodorakis-musikalen "Mina sånger skall leva när stridsvagnarna rostar" kallade henne till Sverige.

Men tillbaka till den underfundiga titeln som avslöjas i slutet av boken; 40 år senare besöker Arja S Grekland ett antal gånger för att intervjua Mikis T i hans hem. Han är nu 80 +. Hon frågade bland annat: "Vad är hemligheten bakom en melodi?". Theodorakis svarade: "Du förstår, en melodi är som une jeune fille nude, en ung naken kvinna. Du ser henne på stranden, en kort sekund. Sen är hon borta."

Detta på sid 439.

Och nu har jag blivit mycket intresserad av bakgrunden till många av Theodorakis texter, speciellt de som är skrivna i fångenskap, som "Sång om frihet", som en trubadur sjöng vid kompisen Kims kista i ett litet sjukhuskapell för en vecka sedan. Kim och hans fru hade rest mycket i Grekland, och hört denna fina sång på en taverna - men det är en lång historia.

Det finns ett hav som ingen ser
Det finns en grav där ingen dör
Det finns en sol som ej går ner
Det finns en strand i varje själ

- och så vidare.

Nr 175/365.

På ett ben

Bra balans. Runsala, Åbo 23.6.2013. Foto: Håkan Eklund.

Igen en strålande varm och solig dag. Sommar när den är som bäst. Gjorde en runda ut till yttersta udden av Runsala (ö), massor med badande och solbadande människor. Många hade picknickorgen med.

En bit från en familj satt denna strandskata och höll ett öga på sin unge som höll till i strandvattnet.  Kul att se hur duktiga fåglar är att balansera på ett ben.

Får duga som dagens bild.

Nr 174/365.