Snapshotphotographer

Ladumålning. Beckholmen, Åbo 11.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Eftersom jag inbjudits som tävlingsdomare och bildvisare på anrika AFK i Helsingfors (= Finlands äldsta fotoförening, och Nordens äldsta aktiva sådan - 125 år gammal) i slutet av månaden, och fick frågan om jag är naturfotograf (för info till deras cirkulär), som jag inte är -  fick jag mig en tankeställare över vad för slags fotograf jag egentligen är?

Skulle jag som ung haft råd med den utrustning som jag har idag, skulle jag troligen ha blivit en riktig naturfotograf. Det är ju natur som varit (och är) mitt livselixir och kompetensområde. Men att fotografera natur på riktigt kräver tid, massor av tid och tålamod, och då finns det inte tid att syssla med så mycket annat. Trots att majoriteten av mina motiv är hämtade från naturen (och trots en specialyrkesexamen för fotografer med natur som specialitet), känner jag mig inte som en naturfotograf, känner att det skulle "sänka nivån" för riktiga naturfotografer. 

Närmast känner jag mig som en "snapshotphotographer/dagboksfotograf" (för denna blogg ...).
De flesta bilder tar jag ju när jag är ute med hunden, morgon och kväll, och då finns det sällan tid för annat än snabba ryck. Likadant är det i jobbet, om jag behöver bilder till den tidskrift jag jobbar med. Skall man både intervjua och fotografera så tenderar det också bli snabba ryck ...

Likadant är det när jag är ute med kurser (som resursperson) eller under resor, eller om frun är med, eller någon av barnen: det finns sällan mycket tid för planerad fotografering. Inser att de flesta fototillfällen dirigeras av andra ...

Ytterst sällan har jag haft (tagit mig ...) tid att bara vara ensam med kamera, stativ och motiv. Inser att det är ett nytt mål att sträva till ...

Angående den anrika fotoklubben i H.fors så hittas  detta på AFK:s hemsida (http://www.afk.fi/afk/):
Amatörfotografklubben i Helsingfors rf, mera känd som AFK, grundades år 1889 och är sålunda Nordens äldsta aktiva fotoklubb. AFK är dessutom den största svenskspråkiga fotoklubben i Finland. Klubben vill vara ett forum där amatörfotografer kan utveckla sin hobby, diskutera sina bilder och utbyta erfarenheter. Medlemsantalet är ca 150 (år 2006) och stiger konstant. Medlemmarna är i första hand från sydkusten, men även från andra orter. Publikationerna och verksamheten på internet gör klubben intressant också för dem som inte bor i huvudstadsregionen.
__________________________________________________________________

Annars: hörde vårens första tofsvipa flyga över när jag var i skogen med hunden. Alltid något.

Nr 101/365.

Snart, snart

Mot ljuset, 10.4.2013. Uggleskogen, Hirvensalo, Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Jag kan inte erinra mig en enda vår när jag så frenetiskt sökt efter första blåsippan. De brukar ju bara stå där i backen en tidig vårdag, "kind of by the way ..."  - bland allt annat vårligt som pockat på uppmärksamhet.

Oftare än att fingranska marken, brukar jag väl höja blicken mot fåglarna ...
Men nu, nu när det varken finns vårfåglar eller andra vårtecken i närnaturen, har jag i dagar gått och spanat efter blåsippor.

Detta (bilden ovan) är det närmaste hittills; en anemisk stackare som just skuddat av sig sin tvångströja till snötäcke.

Nummer 100

Vinterståndare i vårdimma. Friskalaviken, Åbo 10.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Det är nog inte sådana här bilder jag vill ta långt in i april ... Men man "tager vad man haver". Dimma och frost under morgonvandringen. Tydligen är det mildare luftmassor på kommande.

Hörde bergfink och stenknäck. Har lite svårt att tro att bergfinken är nyanländ, troligen någon som övervintrat? Bergfinkarna brukar komma senare, åtminstone enligt noteringarna i mina tassemarker.

Inser att det redan gått 100 dagar sen årets början; hur är det möjligt? Nästan en tredjedel av året, som nyss börjat - känns det som  ...

Nr 100/365.

Lugnet före stormen

Gränslinjer på nattgammal is. Åbo 9 april 2013. Foto: Håkan Eklund.

Det som pågår i Nordkorea just nu blir man inte klok på. Är detta lugnet före stormen? Eller ....
Hur kan en hel nation/statsmakt bete sig som de gör? - eller handlar det om en hop pellejönsar som bara vill ha uppmärksamhet, som trilskande barn? Känns både onödigt och ansvarslöst. Synnerligen märkligt.

I kväll tog jag makron med på hundvandringen, tänkte att nu måste väl första blåsippan ha slagit ut, det är ju ändå soligt och rätt varmt på dagarna. Men nej! Inte en tillstymmelse till knoppar eller blommor, trots att bladen nog smält fram i sydsluttningar. Kollade också in hasselbuskarna som normalt brukar blomma i mars i "min skogsbacke": de hade en liten tillstymmelse till hanhängen. Nästa vecka slår de väl ut - om det blir så varmt som meterologerna har lovat?

En Strindberg i ett nafs

På bryggkanten, bland upplagda segelbåtar. Hirvensalo, Åbo 9.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Tog morgonvandringen till en segelbåtshamn nära farleden. Nyis och knarrande snö. Två sångsvanar trumpetade förbi, inga andra flyttfåglar, bara sjungande mesar.

Precis som om det var en vårvintermorgon (- 8C). Ur led är tiden. Hörde dock via väderleksrapporten att våren kommer nästa vecka, med + 15 grader. Skulle vara på tiden ...

Har hittills lyckats infria några av mina "nyårslöften", dvs. att fotografera varje dag och att läsa minst en roman per månad. Aprilboken blev klar på två kvällar; hitta Strindbergs "Hemsöborna" i bokhyllan - som jag aldrig tidigare läst, och den gick i ett nafs. Vilken härligt, dråplig berättelse! Fattar inte att han kunde skriva detta utomlands, med den rikedom på namn på saker, föremål, redskap, etc. som ger färg åt berättelsen. Visar att han kände 1800-tals skärgården och dess liv och leverne.

Jag hittade dock minst två sakfel: han nämner om tärnskrik under fel tid (tidig vår, när tärnor ännu inte återkommit från södra halvklotet) och att ejdrar häckar i holkar ... Men sånt upptäcker bara ornitologer, och det stör inte bokens litterära värde.