Med leriga skor
En av de sista av sitt slag
Den lilla bybutiken, Satava, Åbo. 9.1.2013. Foto: Håkan Eklund.
På bilden ovan hittas ett av mina smultronställen. I all sin anspråkslöshet är detta ett ovanligt ställe, egentligen ett utrotningshotat sådant. Det är en liten bybutik som håller öppet varje dag kl.09 - 21 och har en liten cafetéria som jag brukar ha som slutmål när jag är ute med hunden. Just så här såg matbutikerna/"lanthandlarna" ut på landsbygden när jag växte upp. Lite nostalgi i det också. Som båtarna visar ligger det en liten hamnplats 100 m nedanför butiken. Ett idylliskt ställe sommartid (trots att de trevligaste bilderna tas här under vintern ...).
Sådana här butiker finns det inte längre nära högurbana tätorter med hundratals moderna matbutiker-markets. Förresten, hur många matbutiker hittas månne i Åbo med omnejd? Kanske 300 -500? Det har jag aldrig ens reflekterat över, men de finns ju överallt. Men skall man hitta sådana som denna får man oftast fara långt ut på landet. Denna bybutik ligger 5 km från stället där jag bor (med två moderna mataffärer nära), ligger på grannön Satava. Härifrån är det 9 km in till centrala Åbo.
Och i en sån här butik kan man, förutom en kaffestund med munk och färsk lokaltidning, hitta allt möjligt smått och gott (förutom mat). Idag köpte jag ett vackert vitmålat fågelbord (liknar en "spetsvilla") med björknävertak monterad på en stolpe. Det var bara att slå ner den i en snödriva på gården, så var den färdig. Trots att jag redan har tre olika fågelbord i vår lilla radhusträdgård kunde jag inte låta bli, den var fotogenisk. När jag har tid något veckoslut skall jag "gillra upp kameran" för att ta fågelbilder.
Jag trodde förstås att det var någon lokal snickar som lagat den, men damen i butiken sade att den kom från Kina! Att den sen hittat ut till Satava bybutik visar bara vilken globaliserad värld vi lever i ...
Nr 9/365.
Snöslask
Snöfall. Åbo 8 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.
Alltid en utmaning att fånga (våt) snö på bild, här ett snapshot direkt från ratten ... Stannade bilen för några sekunder i backen, upp med kameran och pang på genom vindrutan. Inget speciellt med detta, men bra kameraträning i sig. Har alltid kameran med 70-200 mm klar i framsätet när jag kör, men vet ju inte när ett motiv dyker upp.
Detta är ju ett "använt" motiv här på bloggen (från november), men se - den är ny för årets 365-dagars projekt. Och med detta kvitterade jag dagens bild nr 8/365, att jag inte behöver lämna datorn och dra ut på stan så länge det är dagsljus ...
Noterar hur bra reflexerna på personernas jackärmar syns bra - en bra påminnelse att själv skaffa.
Vinterståndaren
Snöfloka. Satava, Åbo 7 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.
Det är länge sen jag fotograferat växter; åtminstone är detta första försöket i år. Passade på i morse när det var rimfrost; i morgon lär det regna igen...
Sen är det en detalj som jag plötsligt blir nyfiken på när jag tittar på bilden, ser ut som en liten fjäril nere till vänster - som det förstås inte är. Kanske ett frö av något slag som fastnat? Om det är kvar i morgon skall jag kolla, växten finns på en strand där jag brukar gå med hunden.
Plötsligt känner jag mig aningen irriterad på mig själv att inte helt säkert veta om detta är en björnfloka eller en strätta ... inte för att det har någon större betydelse, men jag brukar gilla att veta vad det är jag avbildar.
Nr 7/365.
Härligt ljus över skärgården
Runsala, Åbo 6 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.
Tillbringade några timmar i naturen utan hund. Kändes lyxigt. Ingen som rycker och drar och vill vidare, ingen som vill annat än vad man vill själv. Vilken lyx att bara vandra längs stränder och stigar i egen takt. Detta med att fotografera är allt annat än socialt ... Skall man få något gjort skall man vara ensam. Punkt. Fråga frun ...
Just när jag skulle svänga drog ett molntäcke in som gav ett märkligt ljus över skärgården. Vackert och stämningsfullt. Och med minus sex grader C och vindstilla var vädret så perfekt det bara kunde vara en dag i januari här nere i SW Finland där årets första vecka har varit mycket regnig och trist. Vilken kompensation.
Nr 6/265.
Om att sätta mål för året
I väntan på båtsäsongen. Satava, Åbo 5 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.
Sitter och skissar på allt som jag skall föresätta mig att göra under året; en intressant process! Jag delar upp det hela i en massa olika grupper: familj, jobb, fotografering, resor, skribentverksamhet, motion etc. Sen gör jag mycket specifika delmål, som skall ligga inom möjligheternas gräns. Allt detta skriver jag ner i slutet av min kalender, där det finns en massa tomma sidor att fylla.
Jag har en mycket god erfarenhet av att programmera mitt undermedvetna med tydliga mål och instruktioner. Detta har jag sysslat med i många år, och det funkar. Mycket skulle ha blivit ogjort utan detta ... trots att jag också vet att mycket blir ogjort ... Men, får jag ens hälften gjort, är det bra - speciellt om listan är lång och ambitiös!
Jag har t.ex. föresatt mig att besöka gymmet 180 gånger, dvs. 15 per månad (har bara 12 gånger kvar för januari ...). Har föresatt mig att i år skriva 60 tidningsartiklar som skall publiceras, dvs. 5 per månad. Och så vidare. Ifjol hade jag beslutat att ta en användningsduglig bild per dag, missade 3, men fick ihop 263. I år blir det ett nytt försök. I fjol hade jag föresatt mig att göra minst en fotobok (glömdes bort), i år har jag dubblat antalet ... Och så här kan man hålla på, och jag tycker att det är både roligt och värdefullt.
Titta på idrottarna, de om någon kan konsten att sätta upp specifika mål, vad det är för resultat som de strävar till - vi har mycket att lära av dem!
På engelska säger man "If you aim at nothing, you hit nothing ...". Det håller jag med om.
Var på dan ute med hunden och tog ett antal bilder för dag 5/365.