Behagligare

Bärtid. Åbo torg 8 augusti 2012. Foto: Håkan Eklund.

Jämfört med gårdagens bloggbild är detta en behagligare bild, men det är svårt att föda ett lands befolkning enbart med bär ...

Så här skriver Wikipedia om hallon:
Hallon (Rubus idaeus) är en buske som växer vilt i nästan hela Sverige (och i Finland) och som odlats sedan renässansen. Vanligast är röda hallon, men även gula förekommer. Bären börjar mogna runt juni, men den stora skörden kommer i slutet av juli/augusti då plockandet måste ske omkring varannan dag för att inte bären ska förfaras. Bären äts som de är eller används till sylt och saft. Drottningsylt görs på hälften blåbär, hälften hallon.

Liksom andra arter i släktet rubus har hallon småfrukter som är stenfrukter och blommor som saknar ytterfoder. Småfrukterna sammanhänger med varandra och ibland lossnar från pistillfästet tillsammans. Dess buskstammar kommer upp från en vedartad jordstam, växer upprätt, är tätt beklädda med taggar och blir 2-åriga. Det första året är de enkla. Det andra året förgrenar de sig genom blombärande skott från bladvinklarna. Hallon har stark förökning genom rotskott både i vilt och i odlat tillstånd. Dess ståndorter är torra platser, till exempel skogsberg, klippavsatser, stenrös och snårfyllda backar, där den ofta samexisterar med andra växter. Den är utbredd över hela Norden, till och med ovanför trädgränsen.

Hallonbuskens blommor sitter ofta dolda under löven och är oansenliga med sina små och smala, vitaktiga kronblad, som knappt når över de upprätta foderbladen. De besöks ivrigt av bin och humlor, som lockas av doften och den rikliga nektarproduktionen på den breda skivan innanför ståndarna. Frukten är sammansatt av små men talrika småfrukter, vardera med en helt liten, nätlikt gropig fruktsten.

Den enes död, den ...

På spettet ... Åbo sommaren 2012. Foto: Håkan Eklund.

Detta är att se döden i vitögat. Inget för den som (är vegan) eller annars bara växt bort från det närproducerade, och för det mesta ser slutresultatet i plastförpackningar. Det är ju lagom anonymt ...

Jag håller på att samla ihop "En bild om dagen" från juli månad och placera dem i en av LR:s bildsamlingar. Kan inte låta bli att ta med denna, en vardagsrealitet vid många större matkalas - speciellt förr i tiden. Här fotograferad under Medeltidsmarknaden i Åbo.

Grymt sa grisen.

Nära att missa

Nattregn. Hirvensalo, Åbo  6.8.2012. Foto: Håkan Eklund.

Ja, en bild om dagen lever än, dvs. 365-dagars projektet. En dag missade jag i våras (tack och lov är det 366 dagar i år ...). Och nära har det varit under vissa sommardagar.

Som igår.

Jag satt som klistrad vid OS-tävlingar på teve (har sett lite på tv i sommar, känns nästan skojigt igen ...) när ett ösregn väckte avtryckarfingret - och jag kom på att dagens bild var otagen!

Ok, det var bara att öppna dörren och fotografera bilen i gatlyktors sken, med 1/8 s på fri hand (dock stödd mot dörrposten). Så var det gjort.  Klockan 23.35.

Samtidigt reflekterade jag över att det är sådana här gånger man borde vara ute på stan och fotografera nattsuddare i regn.

Sommarbröllop

Munsala kyrka, Österbotten. Juli 2012. Foto: Håkan Eklund.

Kollar igenom en del av sommarens bildskörd och slås av minnet från enda bröllopet som bevistades, att det inföll under ett av de få tropiskt varma sommarveckoslut som vi haft i detta arktiska land i år.

Det blev en härlig sommarnatt på festplatsen, när det var lika varmt ute som inne ...

Tycker också att det är kul att vara med på ett bröllop utan kravet att fotografera; det är liksom mycket roligare när man får fotografera frivilligt.

Här är det min bror Mikaels äldsta dotter Nathalie som tågar ut med sin äkta halva (Lukas), in i ett (formellt) nytt skede i livet.

Förresten, på tal om arktiska latituder: senaste natt drömde jag att jag åkte pulka i en snöig backe ... Hur kan det komma sig att man har sådana drömmar mitt på sommaren?

När energin flödar

I ateljén, Hangö sommaruniversitet. 5 augusti 2012. Foto: Håkan Eklund.

 I fyra dygn höll vi på, från torsdagmorgon tills idag söndag. Intensivt och givande med massor av positiv energi som aktiverades. I sommarstaden Hangö, ytterst i söder.

Jag och kollegan Paul Söderholm har hållit i trådarna för 17 ivriga fotografer som är med i Fotoskolans nya kurs; konstnären Riggert Munsterhjelm handledde i ateljén (ovan).
Allt som del av Hangö sommaruniversitets konstnärssatsningar.

Här har jag kikat in i ateljén, medan Heikki Willamo håller bildvisning i fotosalen. Här krävs tid, tålamod, säkert öga och hand.

Det var kul att igen se Willamos svartvita bilder, nu med en massa nytt bildmaterial från sommaren - också några lobilder (och det är inga inklistrade bilder). Under de senaste 30 åren i skogen har han haft fyra lodjursmöten, under tre lyckades han få bilder. Och Willamo var fylld med en massa ny energi.

Nu är min sommarsemester till ända; i morgon till jobbet. Men det är inget som ändrar något - en stor del av semestern har innehållit jobb av olika slag (flyttat 3 hushåll, börjat tömma föräldrahemmet, varit med och renoverat sonens studielägenhet, hållit fotokurs, skrivit en massa artiklar ...). Ändå har allt kännts som en bra semestertid.