Ur släktalbumet

Nygifta. Ateljéfoto/Hägglund 1948.  Reprofoto 2012: Håkan Eklund.

En av de första semesterdagarna riggade jag upp stativet på farfars gårdstun, hämtade fram mormors och mors gamla fotoalbum och började reprofotografera med makroobjektiv och trådutlösare.  Eftersom det var en mulen dag jobbade jag ute på terassen i ett jämt och bra ljus.

Det som slog mig är hur mycken information går förlorad när alla bara levat i nuet och inte förstått att skriva ner något om bilderna! Den som limmat in bilderna har ju kännt alla, varför skulle man då skriva namn på självklarheter ... eller årtal ... eller annat onödigt. Men, när man några generationer senare tittar i samma album, med högkvalitativa studiobilder på bra papper (många av bilderna i albumet är 100 år gamla!!) så är situationen en helt annan.

Jag hittade några rutiga papper i albumet, med min handstil, där jag hade numrerat bilder och skrivit ner vem som fanns på bilderna. Jag hade i tiden (någon gång i början av 1980-talet tror jag ...) intervjuat mormor som förstås kände alla i albumet. Vi hade jobbat fram till ca 20 bilder, då hon troligen tröttnade, hon var i 90-års åldern då (f. 1.6.1887, d. 5.2.1983), och sen kom jag väl mig inte för att fortsätta. Eftersom jag inte längre bodde på hemorten, blev det väl bara ogjort och bortglömt.

Alltså föreställer resten av bilderna för mig okända släktingar från mormors och morfars sida. Synd. Kul att se morfar i Amerika (han for dit 1915, var sammanlagt 7 år i landet) och hans två yngre bröder i skyddskårsuniform (under frihets-/inbördeskriget i Finland 1917-18), och så vidare. Men de flesta är för mig okända ansikten.

Ni som ännu har föräldrar och mor-/farföräldrr i livet, se till att ni intervjuar och skriver ner vem som finns i fotoalbum, om det inte redan är gjort.

Bilden ovan är mina föräldrars bröllopsbild, Margit Alice Bäck f. 21.9.1926 (Komossa) och gift med Erik Helmer Eklund f.5.1.1927 (Kimo). De gifte sig 1948 (unga ....), pappa hade då redan med hälp av bybor byggt vårt stora hus (bondgård), de fostrade mig och mina fyra syskon och dog (i cancer ...) i början av 2000-talet. En livscirkel som innehåller mycket, som kommit och gått - medan god fotografi består, som bilden ovan bekräftar.

Om rovfågelhat

Fågeljägare på Malta. 26.9.2011 kl.07. Foto: Håkan Eklund.

Pilgrimsfalken (Falco peregrinus) är en ädelfalk som tillhör fågelvärldens "Ferrari", en vacker, unik och blixtsnabb fågeljägare - som tyvärr också har en massa fiender bland människorna.
Här några tragiska exempel.

I sommar (2012) hittades en pilgrimsfalkhanne och tre ungar döda i Kristianstad (Sverige) - förgiftade. I maj i år togs en brevduveuppfödare i Österrike på bar gärning; han hade dödat hela det lokala beståndet av pilgrimsfalker (för att de var ett hot mot hans brevduvor ...). Senaste sommar hittades ett pilgrimsfalkpar förgiftade (av carbofuran) vid sin häckplats i Corwell, England och ett annat par nära Glasgow i Skottland (förgiftade av stryknin).

Och på Malta har ett par äntligen försökt etablera sig på nytt, men som dödats av maltesiska tjuvjägare. Så här skriver BirdLife Malta på sin hemsida:

The Peregrine Falcon, also known as the Maltese Falcon, used to breed regularly in the Maltese Islands until the last pair was killed in the 80s.
Bird-watchers and conservationists fear for the fate of a male Peregrine Falcon (also known as the Maltese Falcon) residing in Gozo, after an organised illegal hunting attempt from land and sea was witnessed at Ta’ Cenc cliffs in Gozo last Saturday (14.7.2012).

During an evening boat trip attended by 120 BirdLife Malta members to watch rafting Cory’s Shearwaters off Ta’ Cenc, attendees were alerted by shots fired from the cliffs. Witnesses saw three men with a shotgun in a speedboat below Ta’ Cenc cliffs who appeared to be coordinating with another two men on the cliffs, one of whom was also armed with a shotgun.

BirdLife members reported the illegal hunting incident to the Armed Forces of Malta, who arrived with a patrol boat within five minutes. The poachers fled the scene at great speed heading towards Xlendi as soon as the AFM vessel was seen approaching.

The targeted bird is one of a resident pair that had been seen regularly at Ta’ Cenc until May of this year when the female of the pair was reportedly killed by illegal hunters. It is now feared that the male has also been killed.

The Peregrine Falcon, Falco peregrinus brookei, became synonymous with Malta in 1530, when the Holy Roman Emperor Charles V ceded the islands to the Knights of St. John in exchange for one Maltese Falcon per year.

The Peregrine Falcon was a regular breeder in Malta, until the last pair was killed by poachers in the 1980’s. Since then Peregrine Falcons have only made sporadic appearances along the more remote cliffs of the Maltese Islands.

“When the incentive to kill a unique specimen like the Peregrine Falcon outweighs the penalties faced in court, poachers go to the extremes of organised crime. It is evident that the alleged efforts of the government to clamp down on illegal hunting are failing, with birds such as the Maltese Falcon being prevented from making a comeback due to illegal shooting,” said Nicholas Barbara, BirdLife Malta Conservation Manager.

Kritiklöst

Rådjur framför fotogömslet. Kimo, Österbotten, juli 2012. Foto: Håkan Eklund.

Håller på att läsa senaste nummer av tidskriften Luontokuva (= Naturbild) som ges ut av den finska naturfotografernas förening som har drygt 3000 medlemmar. Igen ett högkvalitativt nummer med ett mycket bra bild och textmaterial.

Speciellt gillar jag en artikel om en fotograf som specialiserat sig på att fotografera duvhök och sparvhök i "trollsk" skogsmiljö; i artikeln avsöljas en del knep - hur han lyckats få sina bilder, som trots allt krävt ett enormt tålamod. Och bildern är fantastiska.

I en annan artikel berättar en fotograf hur han metodiskt fotograferar vitsvanshjort, och har fått ihop en del fina bilder. Det som aningen irriterar är den kritiklösa inställningen till denna främmande art i finländska fauna (importerad från Nordamerika), inplanterad av jägare  för ett halvtsekel sen.

Jag minns inte om det var samma fotograf som under den finska naturfotoförenings höstdagar för ett antal år sen visade 200 bilder på vitsvanshjort under en bildvisning. Jag skulle ha haft lust att stiga upp och säga att det borde vara skottpeng på dessa djur ... Men det gjorde jag inte, ville inte förstöra stämningen i salen.

Men faktum kvarstår. Det är inget att vara stolt över att det idag finns en population på 50 000 vitsvanshjortar i Finland! Det är faunaförorening av värsta sort. Och många naturfotografer fungerar bara som nyttiga idioter, som bara är intresserade av fina bilder som de är stolta över, utan att reagera på det som är fel med arten ifråga. Också alla fasaner, kanadagäss, kanadabävrar, minkar etc. borde putsas bort ur vår natur. Den förstnämnda hör hemma i Asien, resten i Nordamerika.

Råddjuret ovan tillhör nordisk fauna, och har under de senaste decennierna brett ut sig över stora delar av Finland. I "mina marker" i Österbotten såg jag den för första gången för några år sen och är ännu mycket ovanlig. Enda observationen hittills i år är den på bilden ovan, som överraskande kom travande förbi mitt fotogömsle en kväll när jag satt och väntade på rödräv med fångade vattensorkar (som jag fick en bra bild på) ...

Konvolutkomposition

LP:n Shades of Rock från 1970. Foto: Håkan Eklund.

Gamla härliga LP-konvolut hade åtminstone tillgång till en ordentlig bildyta. Här ett exempel på en god bildkomposition, i svartvitt.

Info om albumet hittas på länken: 
http://www.allmusic.com/album/shades-of-rock-mw0000733226

På Wikipedia beskrivs bandet så här:

The Shadows är en brittisk mestadels instrumental rockgrupp bildad 1958 som The Drifters men som bytte namn till The Shadows i slutet av samma år på grund av en namntvist med den amerikanska vokalgruppen The Drifters. Gruppmedlemmarna var Hank Marvin gitarr, Bruce Welch gitarr, Jet Harris bas och Tony Meehan trummor.

The Shadows spelade parallellt in egna skivor, samtidigt som man spelade in med Cliff Richard fram till 1968. De fick sin första hit i England med "Apache" som klättrade ända upp på englandslistans översta placering i juli 1960. Andra hits från perioden var "Man of Mystery" (1960), "F.B.I." (1961), "The Frightened City" (1961), "Kon-Tiki" (1961), "Wonderful Land" (1962), "Foot Tapper" (1963), "Atlantis" (1963) och "The Rise And Fall Of Flingel Bunt" (1964). De flesta av gruppens hits var instrumentala. I och med att The Beatles slog igenom minskade The Shadows popularitet något, men de hade även framgent mindre hits som exempelvis "Mary-Anne" (1965), "Don't Make My Baby Blue" (1965), "A Place In The Sun" (1966), "Maroc 7" (1967), "Let Me Be The One" (Eurovision Song Contest 1975) samt den femteplacerade "Don't Cry For Me Argentina" (1978). Totalt har gruppen haft hela 31 singlar på engelska topplistan.

The Shadows var i början lite av en brittisk variant på amerikanska The Ventures. Originaluppsättnignen av gruppen bröt upp år 1962 när Harris och Meehan lämnade gruppen. Brian Locking på bas och Brian Bennett på trummor ersatte dem. Brian Locking var med under endast ett år, och ersattes av John Rostill. Efter att John Rostill tragiskt avlidit då hans gitarr blev strömförande har basistplatsen alternerat mellan Alan Tarney, Alan Jones och nu Mark Griffith. Våren 2005 turnerade gruppen bland annat i Sverige. Från mitten av sextiotalet har Shadows bestått av Hank Marvin, Bruce Welch, Brian Bennett. I början på 1980-talet tillträdde Cliff Hall på keyboard. Under senare år när Hank Marvin uppträtt solo har hans son Ben och trummisens son Warren Bennett, som keyboardist, framträtt tillsammans. Under senare delen av 1970-talet uppträdde Hank Marvin och Bruce Welch tillsammans med John Farrar under gruppnamnet Marvin, Welch & Farrar.

Jimi Hendrix på auktion

Skivlegender. Nagu 21.8.2012. Foto: Håkan Eklund.

Var ute och fotograferade för tidskriften Skärgård och hälsade samtidigt på en kompis som höll på att förbereda en auktion på lösöret ur ett gammalt hus som sålts. Jag passade på att fotogafera lite stilleben av diverse inventarier, hitta bl.a. en hög med LP:s med legender som Jimi Hendrix, Beatles, Doors, CCR etc. Här en skiva från en live inspelning med Jimi H på George's Club i New Jersey 1965.

Wikipedia berättar så här om JH:
The original discography of Jimi Hendrix, an American guitarist and singer-songwriter, including The Jimi Hendrix Experience, consists of three studio albums, two live albums, two compilation albums, and twelve singles.

In September 1966, ex-Animals bassist Chas Chandler brought Hendrix from the United States to the United Kingdom, where an eponymous band, The Jimi Hendrix Experience, was formed around him. Noel Redding joined as the band's bassist on 29 September and drummer Mitch Mitchell finalised the lineup on 6 October. The Experience's first record was a cover of Billy Roberts' "Hey Joe", released in the UK on 16 December, where it peaked at #6. The B-side of that record was "Stone Free", written by Hendrix. "Purple Haze" and "The Wind Cries Mary", original Hendrix compositions, were subsequently released on 17 March and 5 May 1967 and reached #3 and #6 respectively, before the band's debut LP, Are You Experienced, was released on Track Records on 12 May. The album reached #2 in the UK and a version with a different track listing reached #5 in the US when released on Reprise Records on August 23 in the wake of the success of Hendrix's performance at the Monterey Pop Festival in June. "Hey Joe" and "Purple Haze" were also released in the States, the latter of which peaked at #65.

The fourth single released by Hendrix was "Burning of the Midnight Lamp", which later appeared on The Experience's third album. The record, not released in North America, became the band's least successful single so far, reaching #18 in the UK. A Reprise single from Are You Experienced was released on 27 November; "Foxy Lady" managed only to reach #67, despite the success of Are You Experienced. Hendrix et al. were bound by their contract with Track to release at least two albums in 1967, thus Axis: Bold as Love was released on 1 December. The follow-up to the band's successful debut was well-received, peaking at #5 in the UK and #3 in the US upon its later release there on January 15, 1968. The only single released from Axis was a non-UK release; "Up from the Skies" reached #82 in the Billboard Hot 100 chart. The Experience's first compilation, Smash Hits, was released in the UK in April 1968, and reached #4 in the UK.

On September 9 the band released the first single from their upcoming third album in the US; their now famous cover of Bob Dylan's "All Along the Watchtower" became their highest-charting single in the States when it reached #20. The song was released in the UK after the album's North America release and peaked at #5. In contrast to Are You Experienced, Axis: Bold as Love and Smash Hits, Electric Ladyland was released first in Hendrix's native country on September 30. Just over a week later, on 25 October, it was released in the UK with a different cover. The first album produced by Hendrix himself, Electric Ladyland became the band's first #1 album when it reached the top spot in the Billboard 200 chart. Despite this, the album was actually the least successful in England, where a version sporting a controversial alternative cover reached #6. A mail order-only compilation of two sides of the album, Electric Jimi Hendrix, was released by Track after Electric Ladyland, but was immediately withdrawn from sale. After the UK and international release of "All Along the Watchtower", "Crosstown Traffic" was released in the US on November 18, where it flopped at #52. The Experience began touring again in support of the new album, and a very different compilation of Smash Hits was later issued in North America on July 30, 1969, where it peaked at #6.

Due to long-standing personal and musical differences, Redding left the band after they performed at the Denver Pop Festival on June 29, 1969. Jimi's old army friend Billy Cox was brought in as Redding's replacement, and with the addition of rhythm guitarist Larry Lee and percussionists Juma Sultan and Jerry Velez, Gypsy Sun and Rainbows was formed. The unfamiliar large unit played at the famous Woodstock Festival on August 18, but after a few studio sessions the band split. During this transitional phase, two more singles were released: first, "Stone Free" was released in North America on September 15 (and reached #130), followed by "Fire" (under the title "Let Me Light Your Fire") internationally on 14 November. Jimi and Cox enlisted the help of another old friend of Jimi's, drummer and vocalist Buddy Miles. Dubbing themselves the Band of Gypsys, the all-black trio performed together at only two venues. One of these venues was the Fillmore East, where the band's performances on December 31, 1969 and January 1, 1970 were recorded and later released as Band of Gypsys on March 25 in North America and June 12 internationally. This live album reached #6 in the States and #5 in Britain, but by this time the Gypsys had already split up. The Band also released one single; "Stepping Stone" was issued by Reprise in the US on April 13, but did not chart.

Mitch Mitchell returned to Hendrix and Cox and the 'new Jimi Hendrix Experience' was formed, now known unofficially, after the name of their 1970 tour, as The Cry of Love. This lineup remained until the guitarist's death, a run which resulted in many hours of studio recordings and a tour which ran for over three months. The last record issued before Hendrix's death was Historic Performances Recorded at the Monterey International Pop Festival on August 26 in the US, which partly documented The Experience's performance at the Monterey Pop Festival on June 18, 1967. Jimi Hendrix died on September 18, 1970.