Naken i stan

Springer naken. Åbo 24.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Körde i morgontrafiken förbi Paavo Nurmi-statyn med studentmössa på huvudet. Var tvungen att parkera och gå tillbaka med kamera i hand; på eftermiddagen var allt borta igen. Tydligen reklam för nån typ av studentjippo för ÅA:s teknologer.

För den som inte vet något om löparstatyn, får detta till livs från Wikipedia:

Paavo Nurmi, född 13 juni 1897 i Åbo, död 2 oktober 1973, var en finländsk medel- och långdistanslöpare, som satte 25 världsrekord och tog 9 olympiska guldmedaljer.
Fram till 13 augusti 2008 var Nurmi, Larissa Latynina, Mark Spitz och Carl Lewis de idrottare som tagit flest guldmedaljer i olympiska spel. Den dagen tog Michael Phelps sitt 10:e och 11:e guld i simning. Nurmi anses allmänt som Finlands störste idrottsman genom alla tider. Han fick en statsbegravning vid sin bortgång och ligger begravd i familjegraven i Åbo.

Nurmi står staty utanför Olympiastadion i Helsingfors och vid Aura å i Åbo. Han förärades dessutom ett porträtt på den numera med euro ersatta 10-markssedeln. På motsatta sidan av sedeln var Olympiastadion i Helsingfors avbildad. Nurmi anses än idag av många som en av de främsta löparna genom tiderna. Vid Olympiaden i Helsingfors 1952 var det en rörd Paavo Nurmi som fick löpa in i stadion och tända den olympiska elden vid invigningen.

• OS i Antwerpen 1920: tre guld- och en silvermedalj
• OS i Paris 1924: fem guldmedaljer
• OS i Amsterdam 1928: en guld- och två silvermedaljer

365-projektet

Hem i regn. Åbo 23.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Som en del av mitt "nyårslöfte"/årsprogram, skissade jag upp ett projekt som jag kallar "365 - dagar". Jag beslöt nämligen att försöka ta några bilder per dag, under hela året. Det har jag aldrig gjort tidigare.

Som tur var så kom jag inte ihåg att det var skottår när jag under nyåret bestämde mig för "projektet". I år har vi ju 366 dagar att fylla med intressanta saker.

Jag har redan blivit medveten om att det inte är alldeles lätt att komma ihåg att ta några bilder per dag! Det har blivit många nödlösningar (som bilden ovan; hällregnade på vägen hem från jobbet, tog bilden genom bilrutan ...) när bilder tagits i sista ljuset, eller inomhus - dvs. bara för att inte missa en enda dag. I Lightroom har jag en skild bildsamling som jag kallar 365-dagar, och dit sätter jag (oftast bloggbilden) en bild per dag. Idag är vi inne på årets 114:e dag, men i samlingen har jag bara 113 bilder ...

Via ett tankefel har jag missat en dag! Eftersom jag också har försökt sätta in minst en bild per dag i bloggen så blev hjärnan lurad dagen före långfredagen, när jag satte in BFF-årsbokens pärmbild (omslagsbild) som bloggbild. Sen bar det iväg i bil till Österbotten (passerade många lämpliga motiv) och jag tog inte en enda bild! Min hjärna liksom registrerade att dagens bild var fixad, men den bilden var ju inte tagen 5.4.

Men ok; jag kallade projektet för 365 - dagar, och om jag inte bommar en enda dag till i år skall det lyckas med 365 bilder. Men jag är nog inte helt säker på att det lyckas. Blir intressant att se hur det går.

Detta är förstås hur löjligt som helst, men jag känner att det är kul att ha något som hänger över en ... som skall göras. Varje dag. Och det är ju inte helt onödigt. Märker att jag tar en massa underliga bilder som jag normalt inte skulle ta (som dagens bild), och det är ju i sig en utveckling. Eller avveckling. Meningen är ju att minst en bild som tagits under dagen skall duga som en bloggbild på denna blogg  - och då är ju inte ribban satt alltför högt ... Men det är kul med mål, att försöka sträva till.

Bloggdagboken 5 år

Spegling, björkar. Savojärvi, 22.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Hur är det möjligt att fem år kan gå så snabbt? Gjorde idag en utflykt till Kurjeenrahka nationalpark, en halvtimme norr om Åbo, när jag plötsligt kom på att jag fotobloggat på FS i fem år! Och första bloggbilden som publicerades 21.7.2007 (en spelgalen tjädertupp) tog jag just i detta område som består av fina myrmarker och skogsområden.

För mig fyller bloggandet främst en dagboksuppgift. Det är inte ett självändamål att det är en "publik dagbok", men det är enkelt och praktiskt med detta bloggforum. Fördelen med det "publika" är att man tvingas lite skärpa sig med både bild- och textval. Och visst är det kul att vara en av många med samma intresse. Dock har jag inte alltid tagit mig tid att kommentera andra bloggar så ofta som jag kanske ville, men eftersom jag tillbringar den mesta tiden av mitt jobb vid en dator så försöker jag faktiskt minimera den tid jag under fritiden sitter vid datorn.

Detta med att fotoblogga är också ett sätt att hålla bild- och texthantverket levande. Varje dag. Ett slags stimuli i sig.

Idag kändes det som första riktiga vårdagen med landets (Finland) värmerekord här i Åbo.
"Vid 15-tiden på eftermiddagen uppmättes 16,1 värmegrader i Artukainen i Åbo. Det förra värmerekordet sattes för en månad i Jomala på Åland (15,8 grader)." - kan läsas från nätet.

Hörde vårens första järnsparv, gransångare, rödvingetrast och taltrast. Härliga tider på kommande.

Dåligt samvete

Cypern, april 2012. Foto: Håkan Eklund.

Nog är det märkligt hur dagens samhälle och arbetskultur formar en. Nu har jag haft semester en dryg vecka och har dåligt samvete för att inte ha gjort något nyttigt, förutom att bara njuta och vara - tillsammans med frun.

Men i sig är det just det som är nyttigt, att ibland gå ner i varv och glömma alla vardagsskyldigheter. Det är ju en investering i att fortsätta med förnyade krafter. Märkligt att man måste tänka i sådana banor innan en ledighet känns berättigad. Tydligen krävs det mera än en vecka innan man helt kan koppla bort vardagen; tur att det snart är sommar

En orsak är min agrara bakgrund från Österbotten; där var det bara arbete som räknades, allt annat hade inget värde. Som barn hjälpte vi alltid till på gården under all ledig tid från skolan, året runt. Sen blev det utbildningar på heltid under många år, året runt.

Efter avtjänad värnplikt och första året i jobb blev det så äntligen den första riktiga semestern. Jag hyrde övervåningen i ett stort hus hos en gammal man (Verner, 80 år) ute på landet, naturskönt vid en fågelrik sjö. Första semesterdagen kom en kollega på besök, och vi började spela badminton ute på gården. Och se, då kommer hyresvärden ut, han tittar på oss en stund och säger något som med ens förstör semesterstämningen. Vi var ju båda uppvuxna i agrar miljö, och kunde "koderna".

Verner undrade om vi förstår vad bönderna i byn tänker om två fullvuxna män som mitt i höbärgningstiden har tid att syssla med  "barnlekar".

.

I bergsbyn

I en by i Trodosbergen, Cypern. 19.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Normalt brukar det alltid bli att hyra bil och köra runt i landskap och städer under dylika veckoresor. Men denna gång ville varken jag eller frun  använda tid, energi, pengar och den stress som det ändå utgör att köra, hitta perkeringar, läsa kartor, hitta fram -  i främmande miljöer.

Denna gång ville bara vara; ändå blev det många intressanta (och superbilliga) utflykter. Sista hela dan for med med en liten grupp på en guidad heldagsutflykt upp till byar och vingårdar i Trodosbergen, och det var verkligen lyckat.

Förutom allt det kulturella, och att vandra runt och hitta vingårdar och små restauranger i trånga små bergsbyar där knappast ens bilar rymdes (härliga miljöer, fotogena!) - lyckades jag hitta de två endemiska fågelarter som finns på Cypern!

Nämligen cypernsångaren (Sylvia melanothorax) och cypernstenskvättan (Oenanthe cypriaca) - båda vackra och rätt lättigenkännliga arter. Med det var resan fulländad! Att få två "lifers" i Europa under en och samma eftermiddag, tillhör inte vanligheterna för mig (när de flesta europeiska arter redan är kryssade ...). Dessutom blev det två ormörnar och annat smått och gott.

Det som däremot var mindre trevligt var den skottlossning som mötte under förmiddagen i en by; det lät precis som på Malta! Och här på Cypern är illegal jakt och fågelfångst på våra flyttfåglar precis lika vanligt  som på Malta. Skamligt!