En lisa för själen

Blå timmen. Nådendal. 31.3.2012 kl.20.30. Foto: Håkan Eklund.

Det bebyggda samhället har vissa saker gemensamt med naturen, det vill säga: det nya, det rationella, det effektiva, det ekonomiska - är inte alltid det optimala när det gäller mångfald och trivsel.

Denna del av gamla Nådendal, med havsutsikt (inkl. utsikt till presidentens sommarpalats/Mumindalsholmen på andra sidan fjärden) skulle säkert ge en byggherre/fastighetsmäklare/markägare mera vinst om allt revs och ersattes med moderna höghus. Då kunde man ju få tusenfalt fler att rymmas in i detta hamnkvarter. Men vinsttänkandet kan inte producera den lisa för själen som denna miljö skapar.

Jämför denna kulturella mångfald med en naturskog och dess biologiska mångfald . . . de har något gemensamt. Liksom betongdjunglar med sina effektiva (och lönsamma) lådor har något gemensamt med likartade skogsplantager i en ekonomiskog ...

Frågan gäller: är inte trivsel och mångfald värt något, räknat i ekonomiska termer?

Fototerapi

I trollskogen. Åbo 31.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Idag hittade jag ett skogsområde som ingen röjt, gallrat, putsat, exploaterat för plånboken - under ett antal decennier. Vilken lycka att i lugn och ro vandra i riktig skog, som just ingen besöker, som inte heller är ett överfrekventerat skyddsområde - som bara finns där för sig själv. Antar att området tillhör en skogsägare som är stadd vid kassa, och inte behöver avverka för ekonomins skull.

Här har jag skogsmotiv för flera år framåt, om skogen får vara i fred. Dessutom var terrängen mycket omväxlande med spännande klippformationer, små sumpmarks"plättar" och berg med vackert knotiga tallar.

Vandrade några timmar i skogen med kameran (+ 60 mm makro) och hittade många detaljer och små landskap. Fototerapi av bästa sort.

Ett tag snöade det (!!!) och det var ganska tyst. Hörde några kungsfåglar, en större hackspett, svartmes och sjungande grönsiska. Skall återvända hit så ofta jag kan, för att se hur våren framskrider. Snart ändras nog ljudlandskapet.

Saknar fotovänliga broar

Från Hirvensalobron, Åbo. Fredagsmorgon 30 mars 2012. Foto: Håkan Eklund.

Jag blir aldrig trött på att varje dag åka ett antal gånger över bron mellan "min" ö och fastlandet. Alltid lika kul att titta på skiftningar i is/vatten/moln/utsikt etc. Men det går inte att stanna med bilen på bron för att fotografera; de flesta broar är ju byggda just så. Tyvärr. Det gäller att köra över, parkera, och sen vandra tillbaka ...

Nu i morse låg vattnet spegelblankt, lite isrester kvar längs stränderna och morgonnattens dimma hade lättat. Hörde i sömnen under morgonnatten hur båtar lät sina mistlurer tuta, förstod då att det var dimma.

Och detta med att kunna parkera en bil på en bro/vägkant eller inte, är något som de flesta fotografer och fågelskådare är mycket medvetna om. Vad är mera irriterande än att inte kunna stanna när man ser ett bra fotomotiv, eller intressanta fåglar ... Jag har många sådana minnen från bl.a. Spanien, när man ser något spännande, men kör på en smal och hårt trafikerad väg där det är omöjligt att stanna utan att bli påkörd ...

Fotografens namn skall synas

Utanför bybutiken, Satava, Åbo. Torsdagsmorgon 29.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Sen många år tillbaka har jag hållit mig med Skånes Ornitologiska Förenings tidskrift "Anser" som är ett förträffligt info- och inspirationspaket, på ett undantag när.

De var (alltför)tidigt ute med att använda digitala bilder, som var en av orsakerna till att jag sköt upp min egen övergång från analogt till digitalt med många år (fram till 2005). Bilderna som de publicerade var nämligen urusla, lågupplösta bilder där pixlarna dekorerade varje bild ... Plötsligt gick bildkvaliteten ner med 100 procent och jag tänkte att jag aldrig kommer att byta min fina diafilm mot sånt "skit" ... Men tack och lov kom tekniken i kapp, resten är historia. Förutom denna parentes har Anser alltid hållit en mycket hög standard.

I årets första nummer (Nr 1-2012)av Anser ingår också flera bokrecensioner, bl.a. om boken "Top Birding Sites of Europe" skriven av Magnus Ullman. Boken presenterar 30 förstklassiga fågellokaler från Gibraltar i söder till Svalbard i norr, från Azorerna i väster till Kalmyckiska stäppen nära Kaspiska havet i öster. Två lokaler är med från Finland (vilka de är nämns inte) och en (Falsterbo) från Sverige.

Enligt Ullman är fotomaterialet en bärande del av bokens försäljningspotential, men han irriteras över att fotografernas namn är undanstoppade långt bak i boken (Photographic credits) och att det är jobbigt att bläddra fram och tillbaka för att hitta vem och vad.

Jag håller med att i varje trycksak/webb etc. skall ha fotografens namn hittas i omedelbar närhet av bilden. Speciellt beträffande trycksaker vet man aldrig hur materialet i tiden används (bildsidor klipps ut ...) och också då skall fotografens namn automatiskt följa med. I en större bok är det också jobbigt att hålla på att speciellt kolla upp bildernas upphovsmän (och -kvinnor). En del tidningar och rapporter/trycksaker är slarviga med detta, och då känns inte produkten helt seriös i mina ögon.

Om gaphalsars mediexponering

På väg in. Parkeringshus (Skansen)  i Åbo. En regnig onsdag kväll 28.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Kombinationen populistiska politiker/gaphalsar och nyhetshungriga medier som vill sälja (via braskande rubriker) är ingen bra kombination. Det har vi många exempel på i Finland, nu senast när ett mediedrev krävt vår försvarsministers avgång som varit ofin nog att försvara vår enda svenskspråkiga arméförläggning.

Jag kunde inte låta bli att skriva en insändare om detta, som är publicerad i dagens Hufvudstadsblad (29.3.2012). Ole Norrback som jag hänvisar till är en pensionerad politiker och ambassadör (senast i Grekland) som i flera insändare har tagit upp journalisters låga yrkestetik när det kommer till exponering av skrävlare och ytligt tyckande ("tyckandejournalistik") där sakinnehåll och substans saknas. Jag håller med mycket av det han har skrivit på debattsidor.

Detta är ju knappas av intresse för FS-medlemmar i Sverige, men är nu bara en del av min egen bloggdagbok. Just for the records ...

________________________________________________________________________

Hbl – insändare (mejlad 26.3, publicerad 29.3.2012):

Ole Norrback har i olika sammanhang kritiserat undermånlig journalistik; drevet på försvarsminister Wallin har med all sin tydlighet bekräftat hur rätt han har. Istället för att diskutera substans faller man till föga för avancerad gaphalsretorik som i slutändan blir arbetsplatsmobbning på riksnivå. Alltså: vad försvarsminister Wallin sagt, gjort, eller inte sagt eller gjort, är sekundärt. Trots att alla naiva journalister byggt sin rapportering på just detta. Och trots att alla slipade (yrkes)politiker i sina uttalanden utgår från just detta.

Att experter säger att ”Nylands brigad är en petitess i sammanhanget” (Hbl 21.3) är tydligen inte lika viktigt som de sanningar som sannfinnen Pentti Oinonen och hans kompisar på Essobaren i Rautavaara har att komma med. Den retoriken älskar medierna. Och folket. Skulle Dragsvik ha varit ett finskt förband, hade det aldrig blivit någon debatt.

Var finns diskussionen om den säkerhetsutveckling i Europa som experterna varnar för? Man behöver inte vara någon expert för att inse att ett litet land som Finland inte har råd att stå ensam och bygga upp den trovärdiga försvarskapacitet som dagens militära teknologi skulle kräva. Alltför många Soini-, Jussiniinistö- och Oinonenfinnar lever kvar på ”korpisoturi-stadiet” från hjältarnas 1940-tal. De är lika politiskt fega som alla skvallerjournalisterna. Det är betydligt lättare att munhuggas om rykten och skvaller, än att ägna sig åt substansfrågor.

Aningar om vad som komma skall fick jag i bilen på vägen hem från bokmässan i Helsingfors i oktober 2011.  Sannfinnen Jussi Niinistö, som förberedde sig på att bli landets nästa försvarsminister, blev intervjuad i Radio Vega. Han var mycket tydlig: hans viktigaste mål var att stänga Dragsvik, ett dylikt ställe enbart för svenskspråkiga behövs inte för landets försvar sade han.

I samma program intervjuades yrkesmilitärer som lika klart och tydligt förklarade varför Dragsvik verkligen behövdes för vårt kustförsvar, som dessutom var kostnadseffektivt.

Ändå. När det börjar storma i trånga finländska vattenglas är faktasubstansen det första offret. Det är skvaller, förtal och ytligt vulgärtrams som tar över, som journalister gillar att exponera i etermedia/ ge spaltutrymme i tidningspress. Högljudda, karismatiska gaphalsar som vet hur man skapar rubriker och hur man lurar en naiv allmänhet, en naiv journalistkår och lika naiva politiker –  i sina enkla men välgillrade fällor.

Dessutom: alla finska politiker vet att frågor där man kan förnedra vår svenskspråkiga befolkning och tumma på våra ”rättigheter”, är trygga hatobjekt. Plötsligt har den politiska oppositionen växt till sig med en stor del av landets finskspråkiga väljare, inkluderat ett antal femtekolonnare från den egna regeringen!

I en ÅU-ledare i samband med presidentvalet konstaterade chefredaktör Kevin att många journalister tyvärr är för korta i rocken vid möten med den slipade populist som Soini är. I drevet kring försvarsminister Wallin bekräftades detta många gånger om. Denna gång behövde inte ens Soini gå i täten.

Håkan Eklund, Åbo