Med leriga skor
Tänker inte gnälla
Novemberkväll i Åbotrafiken. 22.11.2011. Kl.16.40. Foto: Håkan Eklund.
Har gått ett steg längre, har kameran i framsätet och fotograferar med ratten i ena handen och kameran i den andra - vad gör man inte för fotokonsten ...
Ok, det bara blev så. Såg ljusen på den regnvåta framrutan, och tog några bilder. Det är ju så här det ser ut största delen av dygnet just nu, känns det liksom.
Men jag har slutat gnälla över vädret. Inser att det är lätt att jobba, det finns ju inga andra frestelser. Det är i och för sig ingen ny insikt, men ändå trösterik. Jag har mentalt ställt in mig på att banne mig inte säga ett fult ord om senhösten. Den blir ju inte bättre av det. Istället har jag fokuserat på allt det ogjorda, som man inte får gjort när det är ljust, varmt, soligt och lockande utomhus. Och det finns mycket som väntar på att bli gjort, på datorn t.ex.
Alltså: hurra för mörker, slask och senhöst! :-)
Kunde inte låta bli
Tegelslagaregatan i Åbo 21.11.2011. Kl. 18.15. Foto: Håkan Eklund.
Det är bra att ha kamera och stativ i bilen; när man ser bilden skall man ta den.
Som i kväll. Hade jobbat sent. Skulle köra några kvarter till gymment när jag ser hur den höga luftfuktigheten i luften skapar ett trollskt ljus över gatan. Det hade regnat, och temperaturen höll på att sjunka, som skapade den intensiva stämningen.
Måste bara stanna och rigga upp stativet. Det var just ingen trafik, endast en paketbil passerade, som lämnade sitt ljusavtryck.
När jag halvannan timme senare passerade samma ställe på nytt var luften klar igen. Och den fina stämningen var borta. Så brukar det vara. Carpe diem.
Lila timmen
Vid åkanten i Åbo, 20.11.2011. Kl. 17. Foto: Håkan Eklund.
Igen lärde jag mig något. Något som jag trodde att jag kunde. Det vill säga att inte lita på den bild man ser i kamerans display. Som här, när bilden ovan togs för nån timme sen. Jag hade återvänt till min parkerade bil efter att ha vandrat omkring i Åbo med kamera och stativ; fotade den nyöppnade julgatan, ljusgator i ån - dvs. typiska "after dark" bilder.
Sen började jag titta på de upplysta ekarna i branten ovanför parkeringen, hur trevligt det såg ut med skiftande färger. Ställde upp stativet på nytt, tog en provbild, men tyckte inte att den såg speciellt intressant ut. Tyckte att björkarna störde, nu tycker jag att de blir en bra referensram.
Men nu när jag har laddat ner bilderna gillar jag den, har nog inga sådana här bilder i arkivet från tidigare, och undrar i mitt stilla sinne varför jag bara nöjde mig med en bild? Men motivet hålls väl kvar, det är väl bara att gå tillbaka nån annan kväll ...
Annars: första riktiga köldknäppen här i SW Finland, minus tio i morse. Bytte till vinterringar, de har lovat (kanske) snö tills i morgon.
Fuskvärlden
Varg från gömsle, Kuhmo, Finland 1.5.2010 kl. 05. Foto: Håkan Eklund.
Läser med intresse FS-artikeln Flashbackgrävarna som avslöjade Terje Hellesøs bildfusk får journalistpris, och lyfter på hatten åt alla idoga sanningsgrävare! Helt suveränt! Snart har vi en ny kategori grävande journalister (som inte är journalister), eftersom många tidningshus inte längre har råd att hålla sig med grävande journalistik.
Visst är den virtuella världen intressant, å ena sidan har den möjliggjort och underlättat en massa fusk, å andra sidan har kunnig "nördar" visat sig vara duktiga detektiver, som i detta fall. Det inger en viss tröst; jag tror inte att Terje H kommer att vara det enda "offret"/lurendrejaren; det finns säkert fler som står i tur att bli avslöjade.
Här är sammandraget om händelseutvecklingen: http://terjadefoton.wordpress.com/sammanfattning/
Jag brukar alltid säga att sanningen vinner till slut (fast det ibland kan räcka länge), det hade jag till och med skrivit i mejl till Terje veckan innan han erkände ... och då trodde ju jag i min naivitet att han var den oskyldiga.
En Terjebild som jag skulle vilja veta bakgrunden till är en lågtflygande (enl. bilden) tornseglare över ett bestånd med rallarrosor (duntrav, mjölkört), tagen med vidvinkel där allt är skarpt. När jag såg den bilden för första gången så blev jag alldeles häpen, en sån bild skall ju vara omöjlig att ta!? Nu kan jag inte tro annat än att tornseglaren är inplockad i vidvinkelbilden.
Här i Finland har vi en helt annan fuskskandal på nyhetssidorna, dvs. läkare som jobbat i åratal med förfalskade betyg från ryska universitet! Just nu är väl läkare nr 3 på fallrepet. Här får man igen ge "credit" åt en kvällstidning (Iltasanomat) som gjort grävande journalistik, besökt universiteten i St Petersburg i fråga, och på ort och ställe fått bekräftat att läkarnas papper är falska, dvs. att de inte studerat vid universiteten i fråga. Och här får en statlig övervakningsmyndighet sig en känga, de har fått anonyma tips om dessa fuskare, men inte brytt sig (tillräckligt) om att på allvar rota i ärendena.
En sorglustig episod uppstod när en av fuskläkarna dök upp till samma rektorskansli i Ryssland, samtidigt som kvällstidningens journalist och fotograf fanns på plats ...
Bilden ovan är tagen med 500 mm, ISO 1600, f 4.5, 1/80 s. En majmorgon när vargflocken låg i skogskanten och följde med när björnarna åt på en åtel. Sen kom de fram och knyckte väl valda bitar.
Det fina fönsterljuset
Vid fönstret, Arlana poserar, Brusaby, Kimitoön 12.11.2011. Foto: Håkan Eklund.
Kom på idén att ta med dottern Arlana (född på Fiji) till fotokursen som jag höll för en grupp vuxna, ivriga och inspirerade fotointresserade under veckoslutet. Det funkade bra.
Lärde ut hur enkelt det är att rigga upp för porträttfotografering med fönsterljus, en mörk och kulen novemberdag. Då är ju ljuset mjukt och "tamt".
Arlana som aldrig tidigare poserat för en grupp fotografer tog det hela med ro, och tyckte att det var rätt kul. Och hon var en lugn och lydig modell, som alla tycktes trivas med - och fick bra bilder på.