Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Att hälsa eller inte hälsa

Workshoprummet i vandrarhemmet, Landsort 21.11.2010. Foto: Håkan Eklund.
(Magnus Lindbom till vänster, Patrik Larsson till höger)

För skärgård och fastlandsglesbygd är den korta säsongen ett av turistföretagarnas många problem. Och där kommer natur- , frilufts- och fotointresserade in som en attraktiv kundgrupp. Som när Creative Adventures höll sitt workshop på Landsort senaste veckoslut, med vandrarhemmet som högkvarter. Det var inte precis någon trängsel på ön, i regnet och halvmörkert! Ändå trivdes vi hur bra som helst och fick ut det vi ville av besöket. För oss som tillhör denna kategori är ju höst, vinter och vår lika värdefulla och intressanta som sommaren.

Trots att många konservativa skärgårdsbor inte alltid gillar natur- och friluftsintresserade "stadsbor" ute på sina öar ... så är nog företagare som säljer logi, transport och annan service nöjda. Det finns ju inte mera flexibla och tacksamma kunder än sådana som är vana att vara ute i ur och skur, som kan klä sig för väder som väder, eller för vilka temperaturer som helst. Det är en kategori som sällan klagar.

Men visst reagerar man en aning när man möter en öbo på en enslig väg/bygata - och märker att man verkligen behandlas som luft. Att de inte ens tittar på en och möter en blick för en kort hälsning. Det hände på Landsort (eller Öja, som ön egentligen heter) vid ett antal tillfällen, och det hände ute på finska Utö för några veckor sen. Är det verkligen så tungt att hälsa på en medmänniska? En tillfällig besökare?

Jag är själv uppvuxen i glesbygden, i en typisk bondby i Österbotten, och min mor präntad noga i oss barn att alltid hälsa på dem vi mötte på vägen. Oberoende om vi kände personerna eller inte. Hon sade: "Det kostar ingenting att hälsa" och "Det är bättre att hälsa en gång för mycket än en gång för lite". Det har jag tagit med mig genom livet.

En gång har jag faktiskt mött detta med att inte besvara en hälsning som en chokerade upplevelse. Jag flyttade från Österbotten till Fijiöarna för ett 5-års projektjobb, därifrån flyttade vi som familj tillbaka till Åbo (min frus hemstad) och Finland. Vi bodde nära ett naturskyddsområde/rekreationsområde där jag gjorde långa vandringar varje kväll. Och min vana trogen från vänliga Fiji tog jag alltid ögonkonakt och hälsade (på finska), men nej - inte en jävel besvarade min hälsning! Förutom hundägare, de var vana att prata med främlingar. Oftast fick jag inte ens ögonkontakt, om jag fick - såg jag från uttrycket "varför skall jag hälsa på dig som jag inte känner".

Jag tänkte att jag ger inte upp, i tre år höll jag ut - sen sket jag i det när jag insåg att det inte tillhörde normerna. Innan det hann jag skriva en kolumn om ämnet som jag kallade "Stenansikten", som ledde till att jag hamnade med i ett teveprogram , för att förklara mig ... men det är en annan historia.

Postat 2010-11-25 13:56 | Läst 7449 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Landsort II

Landsorts fyr i mörker, lördagkväll 20.11.2010. Foto: Håkan Eklund.

Måste erkänna att jag älskar det svartvita mediet. Det påminner hela tiden om att "less is more". Avskalat och förenklat. Helt perfekt när det inte "in the first place" finns så mycket till färger, som här när mörkret lägger sig över ön Öja i Stockholms södra skärgård.

Sen höstlövens färgprakt är förbi kunde man lika gärna gå över till svartvitt och hålla på så tills det igen grönskar i markerna. Det skall jag försöka ta till mig i vinter.

Gillar också ön Öja, fem kilometer lång och 400 meter bred! Idag är ön skyddad som naturreservat. Liksom finska Utö, ytterst i Åbolands skärgård, är också Öja ett gammalt lots- och fyrsamhälle (sedan mitten av 1500-talet). I dag finns ett 20-tal bofasta på ön, många av dem arbetar åt Landsortstrafiken och Sjöfartsverket.

När jag kom till ön på fredagsmorgonen lade båten till vid den norra ändan, sen fick vi (6 passagerare) skjuts med en minibuss ner till södra ändan där byn ligger. Kul att se biotoperna längs vägen, massor med sumpskogar med klibbal; skulle vara jätteintressanta att utforska under vårflyttningen.

Postat 2010-11-23 21:25 | Läst 7131 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Landsort med Creative Adventures

Landsorts fyrsamhälle, söndagmorgon 21.11.2010. Foto: Håkan Eklund.

Svartvitt med Creative Adventures´Patrik & Magnus är aldrig fel. Inte ens när det är både regnigt och grådaskigt ett helt veckoslut. Jag var här i fjol, och ville gärna tillbaka. Och sen är det ju så jäkla kul att lära känna likasinnade; fast det är ju bara på småtimmarna man hinner med sånt - all annan tid är ju jobb...

De är ju rätt tidskrävande dessa killar. Det var väckning kl.06 (när det ännu är beckmörkt), sen "uppställning på gården" kl.07 (när det ännu var mörkt ...), sen ut i fält fram till kl. 10. Sen sitter vi framför våra datorer i klass med bildbearbetning och undervisningssessioner om vart annat; sen ut igen på eftermiddag tills det är mörkt. Sen igen i klass till 21-tiden. (Varför så tidigt: ja, för att kunna köra med långa exponeringstider och få fram spännande effekter på vattenrörelser, t.ex.).

Då finns det inte mycket tid att umgås, men det var ju inte för det vi var där ... Men det är ett effektivt koncept, det blir resultat, och det roligaste är ju att se bildvisningen strax innan kursen avslutas. Med deltagarnas två bästa bilder.

Och visst blev det en massa superfina bilder, i svartvitt, som egentligen kom helt till sin rätt i detta gråtrista och färglösa regnväder. Men det blåste ordentligt, och det blev många spännande bilder med bränningar som slår över klippor.

Söndagmorgon hade jag sovmorgon. Vaknade nog när Patrik knackade på, men tänkte att nu tar jag det lungt - och svängde sida.

Jag visste vilken bild jag ville ha (bloggbilden ovan), tog på mig regnkläderna och traskade iväg för att ta den vid 08.30-snåret. Jag skall göra en artikel om Landsort för min egen tidskrift, och behövde en del "kulturbilder".

Annars: jag är imponerad över Magnus och Patriks egna bilder, som de inledde kursen med (och satte ribban högt från början). De börjar nog bli i nivå med de gamla välkända rävarna (Strand, Töve, Lahall, Geidemark etc.) inom landskapsfotografering i Sverige - snart går de förbi! Orsak? Jo, dessa killar kan konsten att via bildbehandling ta fram de allra sista finesserna och detaljerna i bilderna, något som många av "de gamla" inte kan. Åtminstone inte på samma nivå. Det är lite som med Ansel Adams: han drog en parallell till koncertlivet och jämförde negativet med noterna, och den färdigt bearbetade kopian framjobbad i ett mörkrum som det publika uppförandet. Och hans styrka låg bl.a. i ett gediget mörkrumsarbete. Så är det också idag, med hela processen från en RAW-fil till färdigt bearbetad bild, och se - där tar den unga digitala generationen över!

Här är CA:s webbplats: www.creativeadventures.se

Innan jag tog båten tillbaka till Åbo hann jag med några timmar på Fotografiska Museet; ett mycket lyckat och inspirerande koncept. Och det blev några nya fotoböcker till ...
Gillade Pieter ten Hoopens bilder (http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/Stockholm), mycket konstnärliga och spännande! Dessutom fint presenterade.

Postat 2010-11-22 16:57 | Läst 7006 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Arbetslugn ute på en fyrö

Utö fyr, från Kesnäsudden 16.11.2010. Foto: Håkan Eklund.

Så här skrev jag i min dagbok: "Måndagmorgon på Utö, 15 november 2010. Sitter i halvmörkret och bara lyssnar och reflekterar över lugnet från B & B Hannas horisont på Lotsbacken, alldeles nedanför fyren. Ingen morgonteve. Inget trafikbrus. Ingen brådska. Inga tider att hålla och ingen internetuppkoppling. Jag är helt ensam i mitt logement i Lotsbackastugan med fem rum och kök. Super in en syrerik havsluft från trappterassen och bara njuter. Hör en morgontrött domherre från halvmörkret.
Att vara isolerad från det urbana är sällsynt vardagslycka.
Strax efter sju ljusnar himlen i öster via ett hål i molnmassan. En motorbåt med en hund spanande från fören styr ut från ett båthus och försvinner mellan Ormskärs och Stenskärs granitkobbar.
Jag passar på att fotografera fyren medan fyrljuset lyser upp i halvmörkret. Stativ och lång slutartid gäller. Fyrlyktan som är den största och ljusstarkaste i Finland når 17, 6 sjömil till havs har jag läst från Hannas Utöinformation. Den är tillverkad i Frankrike och installerad 1906. Tänds och släcks automatiskt sedan 1986."

Sen blev det många sidor till. Detta var en jobbresa, hade sjuttio sidor korrekturläsning att fixa, och vad var bättre än att göra det ute på en fridfull ö. Måndagen blev fridfull, det regnade hela dan och sikten var urusel. Det var innedag för öborna, såg väl en handfull människor på hela dan. Det bor ca 40 åretomboare på ön, elva av dem är i skolåldern (finns egen skola på ön). Utö fyrs koordinater är:
59º 46,9´ N, 21º 22,3´ E.

Men det var egentligen bra att fotovädret var dåligt, kunde jobba ostört - utan frestelser att sticka ut med kameran ...

Men igår på tisdagmorgon hann jag fotografera två timmar i bra ljus och med fina vågor, innan det var dags att packa, städa och sticka tillbaka till fastlandet. På bilden ovan var inte detta huvudmotivet, utan de fina bränningarna bakom ryggen ... Men kunde ändå inte låta bli att ta en fyrbild när det blev ett hål i molnen. Två snösparvar höll mig sällskap.

Och i morgonkväll tar jag Stockholmsbåten; Landsort väntar ...

Postat 2010-11-17 20:00 | Läst 7430 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Slut på idyllen

Ännu idyll, snart fyllt med höghus och trafikled. Hirvensalo, Åbo i okt. 2010. Foto: Håkan Eklund.

Det är lätt att komma ihåg flyttningen ut till ön. Jag skulle på ett u-lands skolningsuppdrag till Tanzania, och det var bråttom att få allt i ordning i huset innan jag åkte. Böckerna utgjorde det största problemet; hela vardagsrumsgolvet var fyllt med boklådor, med alla de tusentals böcker som jag inte kan skiljas från ... Dessutom skulle fru och tre barn rymmas in.

Året var 1997, vi hade hittat lägenheten runt julen, en bit in på det nya året flyttade vi. Och vi älskade stället. Och det har vi gjort alla dessa 13 år vi bott här; här finns massor av fina naturmiljöer i ett trevligt kulturlandskap. Det är otaliga gånger som jag tänkt högt: hur är det möjligt att man kan trivas så bra på ett ställe, som både är nära stan (Åbo centrum), nära naturen, nära havet, nära allt.

Men snart är det slut på den euforin. Nu skall ön utvecklas! Trots att det byggts nya hus och bostadsområden i massor under våra 13 år på ön, så är det småpotatis mot det som komma skall. Just nu bor det ca 7000 personer på Hirvensalo, enligt den nya delgeneralplanen som nyligen godkänts i stadsstyrelsen är målet 18 000 invånare. För det behövs det en ny bro över till fastlandet, och den skall få sin början på bilden ovan. Ute på åkern mellan "Uggleskogen" (mitt namn för skogsdungen, som brukar hysa ett häckande kattugglepar) som finns till vänster (utanför bilden) och aspdungen i bakgrunden skall en ny trafikled byggas och omges av ett nytt centrum med höghus, simhall, affärer och gud vet vad.

Med allt det nya beräknas trafiken växa till 45 000 fordon som varje dag skall över Långvattnet (= sundet mellan ön och fastlandet), och då behövs en ny bro. Den nuvarande trafikeras av 20 000 fordon per dag.

Ok, detta är kommande realiteter. Och jag tror att när ön fylls med byggherrarnas lyftkranar, då röstar herr och fru Eklund med fötterna och flyttar bort till ett mera naturnära område. Plötsligt inser jag att ordet "glesbygd" egentligen är ett vackert ord ...

Postat 2010-11-12 21:33 | Läst 6946 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

1 2 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Att hälsa eller inte hälsa

Landsort II

Landsort med Creative Adventures

Arbetslugn ute på en fyrö

Slut på idyllen

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv