Bruce S

Uppladdning inför Bruce Springsteen mötet, Åbo 2.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

Häromkvällen var det dags för Bruce Springsteen i Tammerfors, Finland. På bilden ovan laddar sonen Robert, hans flickvän Anna och kompisen Niklas (till höger) upp för mötet. De lyckas alltid ta sig fram till de första raderna framför scen, och det gjorde de nu också. De vet allt om Bruce och hans musik, och detta var inte första mötet heller.

Och visst var det en fin show, Bruce tycktes trivas i den fina, soliga kvällen när det aldrig blev mörkt. Han höll på i tre timmar nonstop. Vilken energi, vilken känsla för nyanser och vilken härlig kontakt han skapade med publiken! Att han orkar visa sig så engagerad ...

I slutet av koncerten stack han sin munharpa i handen på en ung tjej i första ledet, på bildskärmen såg man att hon höll på att svimma av överraskning. Det blir ett föremål som får leva ett nytt liv på ett nytt ställe; tänk vad livet kan vara fyllt med överraskningar.

Kul att se att så många unga verkligen gillar alla dessa oldtimers som är i ens egen ålder ... Detta med "ålderssegregering och åldersracism" gäller nog inte unga musikälskare; de fokuserar på erfarenhet och substans, inte ålder. Härligt fördomsfria, de kunde fungera som  modell för många andra.

Ikväll (och några kvällar framåt) är väl Bruce  i Stockholm; undrar om det regnar lika mycket där som här i Åbo?.

Gaias öga

Från Ramsvikslandet, Bohuslän, 30 maj 2009. Foto: Håkan Eklund.

I Bohuslän är Patrik Larsson (http://grandimage.net/) som på mammas gata; det går inte att undvika att smittas av hans entusiasm för den bohusländska kusten. Och för landskapsfotografering. Han flyttade ju ut till Strömstad för kustens skull. För att kunna fotografera kustlandskap nära havet.

Vi som går på Axxells (yrkesinstitut/vuxenutbildning) naturfotokurs i Finland åkte hela vägen ut till Ramsölandet i norra Bohuslän för att under veckoslutet lära oss mera om landskapsfotografering med Patrik. Och det var ingen semester precis ...

Upp 02.30, iväg kl.03 till hans favoritklippor i naturreservatet. Sen fotografering innan solen gick upp, och efter. På kvällen allting omvänt. Ut vid halvåttasnåret, tillbaka till HQ strax innan midnatt. Så höll vi på några dygn tills ögonen började skela ... Vi svängde ganska effektivt upp och ner på dygnen. Bildkritik höll vi runt midnatt.

Personligen måste jag erkänna att jag inte varit lagd för detta med landskapsfotografering; jag tycker ju att människan har ruinerat de flesta landskap, det finns ju bara fragment kvar av vårt naturarv. Men förstås, det hindrar ju inte att också jag lär mig grundreglerna, som bl.a. handlar om att börja jobba med stativ och avtonade gråfilter, till att börja med. För att kunna köra med långa slutartider och ta fram nyanserna i molnformationer och himlavalv.

Nu känner jag att jag fått blodad tand; skall åtminstone försöka. Man kan ju också tillämpa samma teknik i ett spolierat landskap. Såg nyligen bilder av en engelsk fotograf som fotograferat kärnkraftverk och andra hemska installationer och industrilandskap, i svartvitt  - med samma teknik som alla klassiska landskapsfotografer använder.

Bilden ovan tog jag på lördagkväll i Patriks favoritdomäner i Ramsvikslandet, ute på en solvarm klippa inför havets anlete. Det var bara så skönt. Eftersom jag (ännu) inte äger några gråfilter fick jag hålla mig till de intima landskapen, runt ens fötter. Och det lilla hällkaret påminde om Gaias öga, en installation i en trafiktunnel som jag kör igenom varje morgon, i Åbo.