Forsänder

Gräsandpar i Hallisforsen, Aura å, Åbo. 26.3.2009. Foto: Håkan Eklund.

Eftersom vintern kom tillbaka med snö och kyla blev det jobbigt för många fåglar. Det här gräsandparet provianterade i Hallisforsen uppströms från stan, allt annat var bara is och snö.

Stötte också på en flock med trädlärkor, jämt 10 stycken som hade hittat en framtöad åslänt en bit nerströms från forsen. Trädlärkan är ju ingen flockfågel, men när allt är snötäckt gäller det att hålla ihop.

Såg också första ringduvan idag, hittills har jag bara hört den hoa i hemskogen. Känns lite konstigt att det snart är april, och att det fortfarande är full vinter. 

Kollar in bloggen från ifjol den här tiden, och ser att det då var snöstorm. Alltså inte alls bättre.

Med karaktär

Rospigg med karaktär, Åbo 25.3.2009. Foto: Håkan Eklund.

Hade det stora nöjet att vara värd för en riktig rospigg idag. Sture W kom till Åbo för att hålla föredrag om hur 1808-09 års krig påverkade Roslagen och Stockholmstrakten. Föredragskvällen arrangerades på det mysiga museet Aboa Vetus.

Eftersom Sverigebåtarna kommer tidigt, började vi dagen med morgonkaffe hemma hos oss ute på Hirvensalo. Labradoren Buddy var utom sig  av lycka att få träffa någon som var van vid hundar; svansen gick som en trumpinne ...

Och visst är det härligt att se ett ansikte som utstrålar livsvisdom och karaktär. Jag har i olika sammanhang via jobbet samarbetat med Sture och hans kolleger i Roslagen, och det har alltid varit lika givande.

Ispussel

Tallriksis, Runsala, Åbo 24.3.2009. Foto: Håkan Eklund.

Egentligen hade jag redan satt bort snöskoveln för denna säsong, men se - det var förhastat. I morse täcktes landskapet av ett 20 cm nysnötäcke, som kom igår kväll.  Egentligen var det ett mycket vackert och rent vitt landskap så långt ögat nådde ...

Under dagens lopp blev ljuset allt mera intressant, så jag slet mig från datorn och drog i fält och fick ihop ett antal intressanta snöbilder som skall komma till nytta i olika sammanhang.

Den bild som får ingå som bloggbild är en studie av tallriksis bland bryggorna ute på ön Runsala. Där hörde jag också en ropande gråspett och flyttande sånglärkor över ett vintrigt skärgårdslandskap.

Men det var förrädiskt till tusen med nysnön. På ett ställe var det ren och skär is under, och jag slog handlöst i backen (trots halkskydd under bootsen) med två kameror och en skalle som jag trodde skulle gå i tusen bitar. Men när jag fått snön bortputsad så verkade allt ändå vara ok. Efter det gick jag ännu mera varsamt och fick ibland kolla läget med det enbenta stativet.

Tupplur på akterdäck

Finska viken mellan Tallinn och H.fors, 22.3.2009. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade söndagens returresa från Tallinn uppe på akterdäck, i lä för nordanvinden. Somnade på en träbänk i solen, vaknade 45 min senare när solen gick i moln. Såg en intressant molnformation som varade några minuter, när solen belyste havet genom en liten molnöppning.

Eftersom det var så förbaskat mycket folk på färjan, iddes jag inte ens gå in och trängas. Kändes skönt att vara ute när man ändå var klädd för arktiskt väder; det var minsann ingen trängsel ute på däck ...

Överfarten mellan Estland och Finland tar 2 h, alldeles lagom.

Vintrigt i Estland

Sandstranden utanför Roosta stugby, Nuckö, Estland. 21.3.2009.
Foto: Håkan Eklund.

Gjorde ett snabbesök med Artgänget i Estland  över veckoslutet. Så här tidigt på våren har vi aldrig varit här. Det var annorlunda men intressant, och kallt så in i Norden på lördagen med hård nordlig vind. Vi fick dra på oss allt vi hade i klädväg, och ändå räckte det inte.

Massor av is ännu på många bekanta lokaler, men utanför Spithamnsudden svallade havet fritt. En del flyttande alfåglar och kanadagäss plus en massa stationära arter. Det blev inte så många nya flyttfåglar som vi väntat; de hölls tillbaka av den ihärdiga nordan. Dock ett tiotal, allt från svärta till trädlärka. Alla åkrar låg ännu under massor med  snö, t.ex.  inte en endaste tofsvipa syntes till.

Det fina med estnisk natur är stränderna och strandängarna, bland annat. Att i timmar kunna vandra längs orörda sandstränder, utan att se en enda människa - är en lyx av guds nåde! Sånt kan man inte göra i Finland. På de få ställen där det finns sandstränder (typ Kalajoki längs västkusten) finns det hotell och stugor och människans nyttjandespår.

Hit till Estland kan man komma till exempel bara för att vandra längs stränder, speciellt på den norra kusten finns det gott om varan. Och på många fina fågel- och växtlokaler behöver man inte trängas, ofta får man vara helt för sig själv. Än så länge.