Tillbaka till björnarna

Brunbjörn på nära håll, Kuhmo i juni 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Tidigt i morgon bitti bär det av igen upp till björnmarkerna i Kuhmo. Från Åbo är det drygt 800 km att köra. Jag har med en del av gänget från Artkännedomskursen; jag anser att det tillhör allas medborgerliga rättigheter att få se och uppleva våra stora rovdjur i vilt tillstånd i naturen - speciellt om man går på kurs för att lära arter. Från Lassi Rautiainens fotogömslen i gränszonen till Ryssland kan vi förvänta oss att se björn, varg och järv.

Björnjakten har kört igång 20.8, i Kuhmo  tror jag att den börjar 1.9. Där får man skjuta fyra - fem björnar tycker jag mig sett någonstans. Sammanlagt får 79 björnar skjutas under höstens björnjakt som avslutas sista oktober.

Här är länken (http://www.hssmedia.fi/pdf) till en debattartikel som jag hade i Vasabladet 19.7.08 efter en massa tramsreportagen om två ungbjörnar som skjutits i Österbotten under försommaren. En tredje sköts i Västerbotten, Sverige under dylika omständigheter. Det som jag mest reagerat mot är allt struntprat om att björnar är ett hot mot människor, tyvärr är sanningen helt tvärtom. Artikelbilderna tog jag i Kuhmo i juni, när vi var där med första delen av samma artkurs som nu. Se där nyttan med egna artbilder

Färgstarkt på Grönland

Flygfältshangar i Kangerlussuaq, v. Grönland. 11.8.2008. Foto: Håkan Eklund.

Just innan vi skulle ta flyget tillbaka till Köpenhamn, var vi några stycken som försökte hitta häckande jaktfalk från en bergsbrant en kilometer från flygfältet i Kangerlussuaq. Några i gruppen hade sett dem i början av veckan när vi väntade på flyget till Ilulissat. Nu hittade vi ett vackert beläget korpbo, och hörde mattiggande (troligen utflugna) falkungar – men hittade dem inte. Tyvärr.

På vägen tillbaka kunde jag inte låta bli att plåta denna färggranna flygplanshangar i kvällsol.
Kangerlussuaq var tidigare en amerikansk flygbas byggd 1941 kallad Bluie West 8, som var mycket viktig för mellanlandningar och tankningar under andra världskriget. Idag är flygplatsen en inkörsport till stora delar av Grönland och en viktig arbetsplats för flertalet av de 600 invånarna.

Samhället Kangerlussuaq ligger längst in fjorden med samma namn som betyder ”den långa fjorden”. Ett passande namn på den 160 kilometer långa fjorden.

Från fiskbaljan

Från fiskehamnen i Ilulissat, v. Grönland. Aug. 2008. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid lika intressant att spenderade tid i olika länders fiskehamnar. Känns dock amatörmässigt att inte ha en blekaste aning om vilka fiskarter som dyker upp framför ens lins. Som här. En hel stor plastlåda med stora vasstandade fiskar vinschades in från en liten fiskebåt, men vad det är vet jag inte. Troligen "Greenland halibut" som är "Liten hälleflundra" på svenska.

Det enda jag har läst om fisket på Grönland är att de överfiskar sina vattten, tyvärr.  

Hittad på nätet

Fjällodon (Vaccinium uliginosum alpinum/microphyllum), v. Grönland, aug. 2008. Foto: Håkan Eklund.

Kul med den virtuella floran på nätet, hittade genast svaret på en artbild som jag tog på Grönland. Trodde att jag fotograferat nån typ av arktiskt blåbär, när det visade sig vara en underart till odon. På svenska kallas växten för fjällodon. I Mossbergs flora har den fått namnet alpinum, i den virtuella floran microphyllum. Varför det är så vet jag inte.

Däremot var det en mycket vanlig växt i de hedområden som vi rörde oss i, mycket kortväxt kröp den i täta mattor längs marken. En del av bladen hade redan fått sina höstfärger (av frostnätter) medan resten ännu var gröna. Bären var alldeles klotrunda, i storlek hälften mindre än blåbär ( makrobilder ljuger mer än tusen ord ...).
Smakade inte så mycket.

Fjällräv på besök

Fjällrävunge (Alopex lagopus), Russellsglaciären, v. Grönland. 5.8.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Sista kvällen vid Russellsglaciären i ändan av Sandflugtdalen fick vi celebert besök. En ung fjällräv tassade runt bland våra tält för att kolla in om det fanns något ätbart.

Vad fjällrävsungdomen  hittade i Lottas och Tuijas odiskade Trangiakastrull vet jag inte, men av utrycket att döma var det något utöver det vanliga,   :-)

Fjällräven förekommer i två färgformer, sk. blåräv och viträv. Eftersom denna är mörkt gråbrun utan vita hår (i sommardräkt) handlar det tydligen om en blårävsvariant. De fåtaliga fjällrävar som jag sett under två Svalbardsbesök har samtliga varit sk. viträvar.