Stämningsljus

I uggleskogen, 23 november 2007 kl.22.   Foto: Håkan Eklund.

Den här tiden på året tycker jag egentligen bättre om natten än dagen. Det är ju normalt att det är mörkt på natten, inte under dagen - som det är såhär års ... Men när det är månljust, kan inget dagsljus slå den stämningen. Speciellt inte i skogen.

Varje vinter tillbringar jag många timmar med hunden i skogen när det är månljust, om det är ens lite snö på marken så ser man ju hur bra som helst. Och vilket stämningsljus! Helt otroligt. Men jag har aldrig försökt fotografera detta, i vinter skall jag försöka. Om det blir snö här nere i södra Finland.

Ikväll under hundpromenaden blev det då och då öppningar i molntäcket, och se - en hel fullmåne kikade fram. Jag vände tillbaka, hämtade kameran och passade på och ta några bilder när månen för några sekunder tittade ner genom hål i molnbanken. Det blev snapshotbetonat, hade 100 mm (makron) med, tog snabbt på frihand, med 400 ISO, 1/15 s och bländare 4.

800 ISO mitt på dan

Åbo domkyrka, 23.11.2007.  Foto: Håkan Eklund.

Den här bilden är tagen mitt på dan, idag. Med 800 ISO, 1/80 s och bländare 4. Det säger allt om det halvmörker som råder en mulen dag i november ... Man skall nog vara född på dessa breddgrader för att överleva, och sen är ju inte detta något jämfört med Lappland, eller Svalbard ... allt är ju relativt - värre kunde det ju vara.

Vi vet ju att ljuset och spiriten väntar runt hörnet, bara jul och nyår är avklarat. Ett ljus i mörkret. Något att se fram emot.

Åbo domkyrka är mer än 700 år gammal; vattendraget intill är Aura å som en bit nerströms är fylld med restaurangbåtar. En bit uppströms från kyrkan (i fonden) befinner jag mig just nu, på jobbet (http://web.abo.fi/fc/).
Klockan är nu 16, och det är nästan mörkt ute ...

En flaska rödvin och en hop olästa fototidningar (köpte massor med Camera Natura i Vårgårda) kommer att rädda kvällen.

Ett liv i mörker

Vattenmåne, Kimo, hösten 2007. Foto: Håkan Eklund.

Efter sju år i tropikerna tog det några år för mig (och familjen) att igen lära oss att leva på dessa breddgrader. Speciellt under senhöst och tidig vinter, när dagarna är ett enda fuktigt halvmörker som det är just nu, funderade vi varför någon överhuvudtaget vill bo på dessa nordliga breddgrader ...?

Den första vintern hemma var jag så full av destruktiv energi över denna avkrok av världen att jag rent ut sagt mådde illa. Och det irriterade mig ofantligt att ingen tycktes förstå att de levde i ett område med skit klimat ... alla bara pratade om det fina med de olika årstiderna.

Till slut insåg jag förstås att det var jag som måste ändra mig, att jag måste programmera om mig - som jag sen gjorde, och allt var ok igen (grrrrr - med långa tänder ....). Förstås insåg jag ju att det är en del av överlevnadsstragegin att försöka se det fina med de olika årstiderna. Men nog måste jag erkänna att just november och december är jobbiga, när man ibland inte ser himmel, måne eller sol på flera veckor. När det nästan inte ens finns tillräckligt med fotoljus under dagtid ...

I kväll saknade jag månen, gick en timme med hunden i skogen. I mörkret. Vi känner stigarna så pass bra att det funkar, och till slut blir ju ögonen vana med mörkret.

Bilden ovan kunde förstås föreställa månen omgiven av stjärnor - men så är det inte. Bilden tog jag i en spegling, i en liten gyttjepöl i ett hjulspår utanför fritidshuset. "Stjärnorna" är blänket från gyttjan i den lilla grunda regnvattenpölen.

Väntar på snö

Vassblad (Phragmites communis) i novembersnö, Hirvensalo, Åbo.
Foto: Håkan Eklund.

För en vecka sen såg det ut så här, några ynkliga risgrynsliknande snökristaller gav lite karaktär åt markerna, som sen smälte bort. Väntar på mer.

Idag köpte jag några fototidskrifter, bl.a. Foto, och njuter av Towe Wiiands artikel "Såld på småkryp". Om jag minns rätt så var det just hennes fina bilder som jag tyckte bäst om bland de utställda bilderna  i Vårgårda i början av november. Närbilder med minimalt skärpedjup som ser ut som målningar, helt fantastiska.

Rubiner i grådasket

Novemberbär, Hirvensalo, Åbo 20.11.2007.  Foto: Håkan Eklund.

Idag mitt på dan var det så grått och trist och dåligt fotoljus när jag gick en kort lunchpromenad med hunden att jag inte alls tänkte ta kameran med, men så kom jag ihåg att  jag lovat mig själv att försöka ta några användbara bilder varje dag, också i november. Alltså tog jag kameran och 100 mm makron.

Och då blir det att spana efter detaljer. Hela det magiska motivområdet från lördagen, när varje kvadratmeter innehöll spännande frostiga motiv, var bortsmält. En enda kontrastlös gröngrå massa, i det tristaste ljus man kan tänka.

Men så i skogskanten, en bit upp från ekarna i sluttningen söker jag spår av liljekonvalj. Hittar några skrynkliga bär, sen några till och till sist dessa tre mot en jämn och fin mossig bakgrund. Utan giftbärens röda färg skulle de inte vara något, nu lyser de nästan som solar i den gråtrista novemberdagen.

Plötsligt inser jag vilken rikedom på motiv makrofotografer har; det finns alltid något trevligt att plocka fram ur massan och grådasket - om man tittar efter.