Med leriga skor
FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT
Fågelkurs I
Frukostkorven, Kurjeenrahka nationalpark 6.5.2007. Foto: Håkan Eklund.
Finns det något bättre än att övernatta i vindskydd, börja dagen med en 2 h fågelvandring kl.05, och sen göra upp eld och grilla korv ... Så inleddes dagen idag och så avslutades dagen igår.
Första fågeln idag var en visslande sparvuggla innan det ljusnade, senaste fågeln igår natt en patrullerande morkulla.
Jag har hållit fågelkurs för tio vuxenstuderande på friluftsutbildning och vi har kamperat ute i tjäderskogen; tyvärr inte ett spår av tjädertuppen som är dokumenterad tidigare på denna blogg. Vi saknade den.
Nostalgi II
"Fågelstenen" i Juterbacken, Kimo, Oravais. 1.5.2007. Foto: Håkan Eklund.
Detta stenblock utgör ett stycke fågelhistoria för mig; här inledde jag min livslånga passion för fåglar. Den står mitt i en skogsbacke, som var mitt favoritfågelställe en halv kilometer från hemgården, och uppe på stenen brukade jag sitta och studera fågellivet runt om. Sen några år tillbaka är skogen borta, men stenen (stenarna) är kvar. De klarar tidens tand, till nästa skog ...
Så här skriver jag i min fågeldagbok i maj 1965: "Hade satt upp några holkar och satt på "Fågelstenen" och tittade. Plötsligt kom en liten fågel som inspekterade den ena holken. Trodde att det var en blåmes. I alla fall så ritade jag av den och när jag kom hem såg jag i fågelboken att det var en talltita jag sett."
Så dokumenterades min första talltita. I samma dagbok skriver jag att jag hade satt upp 9 holkar i skogsbacken i maj; endast göktyta och talgoxe häckade första våren i två av holkarna.
Från denna lilla skogsbacke har jag hundratals sidor med fågelanteckningar. Och att jag var en passionerad fågelkille gick inte att ta fel; 1968 hade huggit mig i foten och gick på kryckor hela vägen upp till denna skogsbacke - för att sen placera kryckorna vid en gran, klättra upp och beundra hornugglans ägg i ett gammalt kråkbo! Mitt första hornugglemöte. Boet upphittat av kompisen, som nu bor uppe i vildmarken nära gränsen till Alaska ...
Tidens tand
Uthusvägg. Kimo, Oravais, 1.5.2007. Foto: Håkan Eklund.
Intressant att vandra runt en övergiven gård och studera hur naturen tar tillbaka det som människorna i tiden har skapat och underhållit. Till och med bräderna på en uthusvägg, vars rödmyllemålning sakta men säkert tvättas bort av väder och vind, återgår till sitt ursprung.
Med kvistmönster som träder fram och skapar de mest dekorativa mönster; lätt att hitta material fast för en hel utställning.
Nostalgi I
Ödehus. Kimo, Oravais, 1 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.
Vandrade längs bergskanten ovanför ådalen i hembyn under veckoslutet, först via en mängd forngravar från bronsåldern ett stenkast från mitt fritidshus. Detta var då en del av Kvarkens utskärgård och enligt utgrävningar ett sälfångstställe; idag går kustlinjen 5-10 km längre bort i väster (pga landhöjningen).
Sen passerar jag en massa ödehus, på mycket fina tomtställen. I sydvästlägen skyddade mot nordan av berg och skog. Och med den bördiga odlingsdalen nedanför. Så byggde man tidigare. Numera bygger man ute på åkrarna, nära ån - som översvämmas då och då.
Och här, bilden ovan, blir det nostalgiska vibrationer. Här bodde en av mina bästa kompisar, och jag älskade detta ställe. Så fina klippor och spännande skogar för våra indian/cowboylekar - allt vad unga killar behövde. Nu står gården med alla sina ekonomibyggnader övergivna; kompisen lever och bor vid Stillahavskusten nära gränsen till Alaska.
Bilden är tagen genom portgången till uthuset mitt emot; med 500 mm - vad annars ...
Överraskande snöfall ...
Snöfall ... Oravais, 29.4.2007. Foto: Håkan Eklund.
En dag uppe i norr körde jag längs skogsbilvägar där det finns ett antal sandtag, med häckande svarthakedoppingar. Plötsligt började det blåsa kraftigt, inom en halvtimme sjönk temperaturen från plus elva till plus tre grader ... och så började det snöa! I 15 minuter.
Ställde bilen tvärs över skogsvägen (med "ryggen" mot vinden), fotograferade skogskanten med 500 mm från bilen - genom nervevad sidoruta. Förstås smälte snön genast den träffade marken.