Hem från Malta

Maltajägare patrullerar-farlig bild att ta ... NW om flygplatsen.  26.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Sådana här bilder fick man vara försiktig med att ta; de hetsade upp sig för mindre. Här är dock jägaren upptagen med att prata i sin "walkie-talkie" där jägarna sinsemellan rapporterar om var vi är positionerade, att de vet att vara försiktiga i just de områden. I kikaren kunde man se att killen har två fulla patronbälten runt midjan, "for what?". Här fanns inget jaktbart. Vi såg bara några tornfalkar och bruna kärrhökar lämna nattkvisten. Lägg märke till stolparna med metallöglor för linorna till slagfällor; dvs han promenerar just nu över en fångsplats där slagnät placeras ut under senhöst och vinter (= olagligt).

På bilden är klockan 06.30 och det håller på att ljusna, i bakgrunden skymtar frihamnen i söder. Vi befinner oss nästa mitt på ön, och har utsikt över halva ... Så liten är ön.

Just innan det ljusnar lämnar de bruna kärrhökarna sina övernattningsställen för att fortsätta färden mot Tunisien/Libyen, och flyger lågt - och är lätta att skjuta. Många skjuts också under natten när jägare med starka strålkastare skrämmer upp dem och skjuter. Just for fun.

Skall man fågelskåda på Malta och delta i BLM:s välkoordinerade observationsläger, gäller det att inte vara feg eller konflikträdd. Det kräver en del mod att i mörkret på morgnarna köra ut till de egna observationsställena, när det kryllar av jägare på de smala vägarna som lätt går att blockera. På de farligaste ställen hade vi vakter med. Men under den vecka som jag och min kompis Lasse W var med, inträffade inga värre incidenter, förutom ständig "verbal abuse" på ställen där flera jägare var samlade: "bom-bom-bom, go home to your countries" ropade de och visade med armarna hur du låtsas skjuta på oss ...

För att förstå den snedvridna jakten på Malta så gäller följande:
- på Malta häckar det endast 18 fågelarter regelbundet (i rätt små populationer; det mesta är bortskjutet ...) 12 tättingar ("småfåglar"),  en måsart (medelhavstrut), en vadarart (mindre strandpipare), en sumphönsart (rörhöna, 60 par) och  tre havsgfågelarter (liror). Detta är allt.
- jägarorganisationerna har 20 000 medlemmar, varav 10 000 är aktiva och de har inget annat att skjuta på än flyttfåglar!

Alltså är hela deras jaktkultur baserad på andra länders häckfåglar som de skjuter ner utan större urskiljning! Vi skyddar och de skjuter! Det är därför som våra EU-parlamentariker, våra politiker, våra organisationer borde ta öppen strid med Malta och Bryssel. Men det finns för många okunniga, ignoranta och konflikträdda fegisar, på alla nivåer.

Den som vill ha bevis skall besöka Naturhistoriska museets frysboxar ... Där finns de fyra senaste årens offer, toppen av ett isberg (under 1 % av det som skjutits olagligt). Detta irriterar jägarorganisationerna, efter som frysboxfåglarna utgör konkreta bevis, därför hotas/mobbas museets kurator - ständigt. Tidigare brändes alla fåglar, och spåren sopades bort. Alla de fåglar som polisen och myndigheterna tar hand om bränns också fortfarande. Då finns ju inte problemet.

Förstås kan man vara naiv och tro att alla jägare på Malta inte är tjuvjägare; hoppeligen är det så?
Men eftersom jägarfederationen på Malta hela tiden försvarar sina jägare genom att sprida ut medvetna lögner, manipulerar politiker och media, skrämmer vanligt folk på "landet" och öppet hotat t.ex. Naturhistoriska museets kurator med sabotage och avsked (de försöker tvinga ministeriet att avskeda honom för att han sprider negativ image om Malta (genom att visa frysboxarna) som stör turismen ...) etc. etc. - så är det ju svårt att tro gott om något som har med jakt att göra. Istället fungerar jägarna och deras organisationer på typiskt maffiamanér: via utstuderad skrämseltaktik.
Och det tycks fungera bra.

Det tycks också fungera långt utanför Malta, när ingen med auktoritet i våra "dockskåpsfolkhem" bryr sig! Trots att det också gäller våra fåglar. Ynkligt!

Och precis som ålänningarna manipulerar politiker och beslutsfattare med att ejder och alfågel inte går att skjuta på hösten på Åland (som inte stämmer!), att de absolut behöver undantag för att få skjuta dem på våren - så kör malteserna med samma taktik gällande vaktel och turturduva, som också passera Malta på hösten. Ändå lyckas de vår efter vår få undantagstillstånd att skjuta dem också då. Som senaste vår. Och i och med att jakt är tillåten på någon art, så är det ju lätt för malteserna att skjuta på allt annat samtidigt. Senaste vår sköt de ner en stor del av en ovanligt stor flock med vita storkar som passerade (en del hittas i frysen i Mdina).

Det senare kan man dock inte beskylla ålänningarna för. Men det de båda örikena har gemensamt, att denna onödiga fågeljakt på våren är jakt "just for fun"! Dessutom häckar ju inte den arktiska alfågeln på Åland, den är ju "samernas fågel". Detta om jakt  i Europas kunskapssamhälle ...

I morse när jag gick ut med hunden kändes det underligt att kunna gå ifred, inte behöva vara rädd för någon, inte behöva lyssna till en massa skott - och jag hörde en rödhake sjunga. Det kändes så vidunderligt fridfullt. Och under veckoslutet bär det av till Estlands gamla svenskbyder där vi (Artkurs)  skall fågelskåda och plocka svamp, i paradisisk natur - bland vänliga och fredliga människor. Underbart.