Här hör vårjakten hemma

Ålands jakt & fiskemuseum, Käringsund, Åland 2006. Foto: Håkan Eklund.

Här hör vårjakten hemma - på ett skärgårdsmuseum! Vårjakt på återvändande sjöfåglar var i tiden en viktig del av skärgårdsbornas överlevnadskoncept och en del av deras naturahushållning - en del av en traditionell skärgårdskultur att respektera. Men den hör inte till 2000-talet, av många olika orsaker - trots att jägare i Skärgårdshavet (Åland, Åboland) med våld försöker hålla den kvar som nöjesjakt.

Lars Englund skriver i sin fina bok "Vettar och sjöfågeljakt" (163 s, 2007): "Ända fram till förra sekelskiftet var behovsjakten av stor betydelse men flera faktorer kom under 1900-talet att bidra till en katastrofal minskning av sjöfågelbeståndet. 1955 utfärdades totalförbud för den viktigaste jakten, vårjakten. Men skärgårdarnas avfolkning hade då redan gått långt." Detta gäller alltså Sverige.

Jag har för mig att vårjakten i Sverige pågick mycket längre; kanske inte - måste kolla andra källor.

I Conny Anderssons  universitetsuppsats (Åbo Akademi) om sjöfågeljakt med vettar på Nötö i Åbolands skärgård skriver han (1994) så här: "Majoriteten av jägarna betonade att man inte jagar av samma skäl som förr. På 1920-30 talen gällde det att få mat. Det var viktigt om våren då isen lossade, att man fick färskt kött. Man hade ju ätit salt mat hela vintern."

Sen fortsätter informanten (som Connys intervjuat) med att påpeka att det skett en "funktionsförändring" inom vårjakten: "Efter kriget började skyttet mer och mer utvecklas till en hobby. Vettaskyttet övergick från att ha varit en näringsgren till att bli en hobby."

Lars Englund skriver i sin bok "Vettar och sjöfågeljakt" att det uppstod en konflikt när stadsbor önskade ta del av vårjakten. "Nu blev skärkarlarna biträden till män med dyrbara vapen och utrustning av senaste modell. Det tog emot, men överlevnad krävde anpassning. Att dela med sig av generationers jakterfarenhet och att bistå med logi, transporter, jaktinstruktion, skårbygge och vettar gav nödvändiga inkomster och del i jaktbytet. Vad en del innerst kände gav upphov till uttryck som herrskapasjägare, herrskyttar och söndagsjägare." Sen nämner författaren om ett antal lustjägare som visade all brist på känsla för liv i naturen, bl.a. en minister W.V.Thomas som ansågs vara "en mordisk herre, allt ville han döda."

Idag är vårjakten en ren och skär lustjakt! Eftersom all fågeljakt är nöje och hobby, kan nog dessa nöjesjägare vänta till sensommar och höst, som all annan jakt. Att dessa annars så utsatta sjöfåglar får flytta, spela och häcka i lugn och ro i våra skärgårdar efter en lång och hård vinter.

Att Ålands landskapsregering (LR) inte har haft det goda omdömet att inse att tiderna förändrats, är synnerligen beklämmande. I ett landskap som gör allt för att välkomna turister, ger inte denna trotsiga och primitiva inställning till exploateringstänkande en positiv image. Nej, verkligen inte!

LR har fortsatt att ge tillstånd att skjuta alfåglar under våren, en fågelart som bara försöker flyga förbi Åland på sin väg till sina arktiska häckningsområden i norra Lappland. Och nu vill LR utöka artlistan med ejder ... (ger man lillfingret till .... så ...../= en skrämmande och arrogant politik).

Normalt är man i Finland/på Åland kvick att hålla Sverige som ett föredöme; här kunde de faktiskt se sig i spegeln och inse att ni i Sverige har agerat betydligt mera föredömligt i den här frågan!

Om det är så att EU börjar luckra upp vårjaktfrågor, då är det illa för naturen! De är många som står i kö med sina bössor ...

De flesta moderna människor idag (med pengar och avancerad utrustning)  har helt tappat känslan för den typ av jakt och naturhänsyn som äkta skärgårdsbor  i tiden visade. De var beroende av naturen, det är inte "herrskapsjägarna" som Englund skriver om. Därför får inte en gammal husbehovsjakt bli en nöjesjakt med tillgång till muskelbåtar och avancerade jaktvapen ...

2011-03-09 15:50   Håkan Persson /BF

Tråkigt att sånt här får fortsätta. Här hörs rösterna om att man vill ha tillbaks vårjakten på morkulla.

Mvh Håkan

Svar från Håkan Eklund 2011-03-09 20:53

Ja, jag känner till det. Precis lika bedrövligt. Tänk att s.k. civilicerade människor i ett modernt samhälle kan vara så primitiva, samtidigt som naturen formas om till oigenkänlighet med katastrofala följder för den biologiska mångfalden.

Och de flesta bara tiger.

Här kunde också ansvarskännande naturfotografer hjälpa till att exponera verkligehten, precis som pressfotografer gör. Men de flesta pysslar mest med att ta vackra bilder ... Och medieproffs i dagspress och etermedia vet inget om natur.

h. Håkan

2011-03-09 17:19   Arne Bivrin

Jag har svårt att tänka mig något mer meningslöst än jakt på sjöfåglar. Hur mycket bly har inte spridits i naturen och hur många fåglar har blivit skadskjutna genom åren. Köp en kamera och passa på att njuta i stället för att skjuta.

Svar från Håkan Eklund 2011-03-09 20:56

Exakt; primitiva instinkter är det gott om - och det kallas glädje i naturen.

Jag har i år fått ett stipendium från de finska vetenskapsjournalisternas förbund för att åka till Malta och dokumentera deras dödande/fångande av våra flyttfåglar. Där är mönstret beträffande jägare/politiker samma som på Åland.

h. Håkan

2011-03-10 19:41   Utvandraren

Roligt att du hittade Connys uppsats: Jag bodde i en studentlya med honom på 1990-talet.

Jakten har starka intresseorganisationer med sig. Trots alla ord om jakttraditioner och naturintresse är jakten idag ändå bara fråga om ett rent nöje för de flesta. Jag har svårt att förstå varför ren nöjesjakt kan vara viktigare än naturskyddsaspekter.