Har aldrig tråkigt
Läser in mig på nytt, när urskogen räddade landet. Pandros 6.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 188/366.
I min nästa bok skall jag ta med värdet av sparade storskogsområden i kommunerna längs ryssgränsen, där det finns många skyddade områden (också möjligheter att fotografera björn, varg, järv, kungsörn från gömslen).
Det som många i dag inte tänker på (de yngre vet inte så mycket om det som hände under kriget) är att de täta barrskogarna och avsaknaden av skogsbilvägar (hyggen, planteringar ...) räddade landet under vinterkriget 1939-40 när ett antal motoriserade ryska divisioner tillintetgjordes när de omringades av finska soldater på skidor, efter att ha kommit in längs de få vägar som fanns. Ryssarna vågade sig inte in i skogarna på sidorna, de blev kvar på vägarna, och förintades (ett grymt öde för de stackarna som tvingats ut, de visste inte ens var de var, eller varför de var där ...). De officerare som lyckades återvända levande till Sovjetriket, blev arkebuserade av NKVD genast, eller senast sommaren 1940.
Boken nere till höger från 2018 är en av de få böcker i ämnet på svenska; mycket informativ och läsvärd. Vägen som syns på kartan, längst nere till höger, är Raatevägen som blev döden för 44:e divisionen. Av 20 000 man stupade ca hälften.
Nu när det regnar var och varannan timme, och temperaturen ligger kring plus femton, passar det bra med läsning framför brasan.
Den som gillar att läsa har det aldrig tråkigt.
Annat var det för stackarna som vinterkrigade 1939-40, då låg temperaturen och pendlade mellan -20 och -40 grader.
Min pappa var en av de olycksaliga som var med då och huttrande pangade med kulsprutan mot den ryska björnen.
- hawk
Skogen var ju deras vän här.