FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Frigiven


Vägen hem från grävlingen. Kimoskogarna 30.6.2018. Foto: Håkan Eklund.

Sitter i fritidstorpet med en kopp te på ena sidan om datorn och ett glas rött på andra. Klockan är snart nolltvå och jag har just återvänt från skogen. Det är ljust ute; sommarnatt när den är som bäst.

Satte upp ett fotogömsle där grävlingarna hade sina upptrampade stigar, var klar vid midnatt. Såg dem inte. Hade istället sällskap av en sjungande rödhake på nära håll, i fonden taltrast, koltrast och en knirpande morkulla på patrullflygning.

Kollade in en rödräv som var på sorkjakt och bara njöt av en vindstilla natt med hög och klar sky (+ 10 C).

Tillbaka vid stugan lyssnade jag en stund på mattiggande hornuggleungar som jag upptäckte senaste natt i en skogsdunge 500 meter från stugan. Såg en av föräldrarna komma med sork i "munnen". Tänk att de häckat i närheten, utan att de på något sätt tidigare avslöjat sig!

Det är bara sommarnatten som avslöjar.

Det som jag bara har så svårt att fatta att jag nu är de första timmarna inne på min frigivning från alla skyldigheter och plikter till en arbetsgivare! Fri! Det känns helt enkelt underbart och overkligt. Nu kan jag tassa omkring i markerna på nätterna precis som Willamo och de andra stora pojkarna, och sova genom dagarna om jag så vill!

Egentligen har jag ju aldrig varit fri och självständig någonsin tidigare i mitt liv! Som liten fick man passa sig för föräldrarna, och lyda dem. Sen var det skola, och som "bondungar" jobbade vi barn och hjälpte till på gården under all ledig tid från skolan; nyttigt och formativt i sig. Sen yrkesutbildning, militärtjänstgöring och från och med 1976 yrkesarbete ända fram till igår!

Men jag klagar inte över mitt arbetsliv, ett verkligt äventyr i tid och rum, jorden runt. Och under hela 2000-talet har jag också haft betalda jobb som tangerat mina hobbies (skriva och fotografera), men ändå varit "fast" i rutiner, förväntningar, resultatkrav och på sätt eller annat ansvarig  för uppfylla en massa människors förväntningar. Men visst kommer jag att sakna alla dessa härliga människor som jag jobbat med; å andra sidan får jag ju selektivt knyta en del till mig som privata vänner - som jag redan gjort.

Men ändå, från och med idag får jag göra vad jag vill; jipppiiiiiii!

Inlagt 2018-07-01 00:37 | Läst 1354 ggr. | Permalink
Grattis till att ha blivit "Friherre"! Det är inte dumt, faktiskt.
//GöranR
Grattis till det! Är själv inne på de sista åren och bara det kan kännas konstigt ibland.
Grattis Håkan, önskar dug många fina dagar framöver!/Björn T
Lyckönskar dig till det! Skön känsla, det kan jag intyga! Har yrkesarbetat från 1974 till årsskiftet nu, känns som viss stress ändå finns kvar.. tar nog tid att komma in i det 'nya' fullt ut!
Hälsn!
Grattis Håkan! Det måste vara en skön känsla! Den friheten längtar jag själv efter....

Hälsar
Eva