Frieri
Sädesärlehannen (Motacilla alba) försöker imponera på honan, Åbo 13 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.
I morse när jag kom ut ur näktergalslunden stötte jag på ett kurtiserande sädesärlepar. Hannen försökte alldels uppenbart imponera på honan som befann sig några meter bort. Här på bilden exponerar den sin svarta haklapp; honan finns till vänster - fem meter bort.
Försökte kolla upp något om sädesärlans beteende i någon av mina 100-tal fågelböcker (huset är fyllt med böcker ...), men mycket lite hittas om fåglars beteende. Det mesta handlar om artbestämning, utbredning och populationsförändringar. Trots att det ges ut böcker om fåglar mer än någonsin, så handlar de för det mesta om "ytlig och snuttifierad kunskap". Synd.
Men i hedervärda "Fåglar i Sverige" av Erik Rosenberg hittas i alla fall några rader, han skriver: "Man ser ofta det näpna frieriet, när hanen med uppblåst fjäderskrud, släpande vingar och utbredd stjärt under ivrigt kvittrande omkretsar den sköna."
Erik Rosenberg var för övrigt Sveriges första riktiga fältornitolog; han tillbringade hela sitt liv bland fåglarna. I fält. Och hans artbeskrivningar i handboken "Fåglar i Sverige" är fortfarande unika, trots att första upplagan av boken kom ut redan 1953. I jämförelse motsvarar dagens artbeskrivningar tekniska manualer; Eriks beskrivningar slår dem alla med hästlängder.
Visst är världen underlig? Tack vare TV har jag fått lära mig allt om om den afrikanska guldschakalen, men jag vet fortfarande inte ett smack om bofinken...
Jag har också insett att jag vet mer om bushmännen i Botswana än vad jag vet om våra egna samer ...
h. Hawk