Fotofestivalreflektioner
Korsholms naturfotofestivalmaterial 2017. Foto: Håkan Eklund.
Sitter kvar en stund på mysiga pensionatet Odd In ute i Korsholms skärgård, där jag och mina fotokursdeltagare huserat, och reflekterar över gårdagens naturbildsupplevelser.
Kan bara konstatera att aspirerande naturfotografer som inte tar del av dylika evenemang inte är seriösa! En bättre "skola" för kommande naturfotointresserade , som vill lära sig hantverket, finns bara inte .
Förutom att ta del av bra bildmaterial är det alltid lika intressant att studera hela "bildvisningspaket", dvs. bildurval, bilberättelse, bildvisningsteknik och så vidare.
Gårdagens program vid Korsholms naturfotofestival i kulturhuset strax norr om Vasa var mycket omväxlande och bra (http://www.fotoklubbenknappisarna.com/pages/naturfotofestival2017.php). Festivalen som leds av radarparet Johan Geisor & Anders Geidemark (uppbackat av fotoklubben Knäppisarna + Korsholms kommun) blir bara bättre år för år; nu hade man också en riktigt stor publik.
Denna gång representerade Orsolya Haarberg från Norge eliten, när hon i två briljanta bildvisningar visade hennes och hennes man Erlends superfina bilder från Island och Laponia världsarvområde. Suveränt bra bildmaterial samt proffsig presentation, ett verkligt nöje att ta del av. Det är klart att det märks att man har tillbringat månader i fält för att fotografera natur; då blir det resultat! Deras material hittas i superfina böcker i stora upplagor på många språk.
Sen tycker jag att det bara är så kul att se hur helt vanliga och vardagliga motiv runt hemknutarna kan göras till superfina bildvisningar, som t.ex. Johan Geisor/Marita Gleisner bjöd på, med bilder ur deras fina bok "De osynliga fåglarnas skog".
Lika suverän som alltid var Camilla Noressons från Malmö (med släktrötter från mors sida i norra svenska Österbotten) med sitt program "Med känsla, engagemang och kärlek till naturen" som är ett typexempel på ett genomtänkt bildvisningskoncept med personlig prägel. En njutning.
Sen kan man bara inte undgå att förundra sig över vilken innerlig och stark inre drivkraft det är som får naturfotografer (fortfarande "hobby"-sådana ...) att sätta ner ett sånt oerhört stort arbete, tid och energi på att fotografera i sin egen närnatur.
Johan Strand presenterade sitt landskap Österbotten, Benny West hade byggt en massa fina gömslen av alla de slag för att komma skygga fåglar och däggdjur nära, samt Tommy Vikars som visade på nattbilder av fåglar och insekter som jag aldrig sett maken till!
Av allt bildmaterial berördes jag nog mest av Tommys bilder: att kunna fotografera vilda djur, fåglar, fladdermöss och nattflyn i mörk skog fattar jag bara inte. Dessutom på ett synnerligen konstnärligt sätt! En kille som borde publiceras i internationella naturfotopublikationer; hans material är världsunikt!
Själv är han en tillbakadragen och lågmäld person, som kanske inte är den stora estradören, men bilderna är "out of this world"! Och det är ju bilderna som sist och slutligen avgör; det är ju kring dem vi samlas.
Här finns en artikel på hans hemsida hur han jobbar: http://www.tommyvikars.fi/page_id345
I samband med festivalen hade också en fototävling arrangerats (https://www.fototavling.fi/).
PS 1. Johan Strand gav en bra definition på skillnaden mellan naturfotografer som är proffs dito, eller "hobby" dito. Om naturfotograferingen kostar mera än vad den ger i inkomst, är man hobbyfotograf.
Ps 2. Att bo långt ute i skärgården (ca 40 min från fotofestivalen inne i det urbana) gav mig ett bra årskryss = en vitryggig hackspett (hane), en mycket sällsynt häckfågel i Finland. Jag fick till och med två bilder av fågeln (skitbilder- men dock ett bildbevis).