Forsstudie II
Nautelankoski fors, Aura å, Lundo 5 april 2010. Foto: Håkan Eklund.
Det som jag fotograferat minst under alla mina år är landskap. Jag vet inte varför, men gissar att det handlar om en "mental blockering" i den mening att jag anser att det inte finns fina landskap att fotografera i detta land. Allt är ju så platt, bebyggt (som också innebär en massa fula saker som stolpar (som ofta hänger), ledningar, fula byggnader etc.), exploaterat och ... ja, orden räcker inte till.
Kanske har jag sett alltför många vackra landskap utomlands som gjort att jag inte ens försökt här hemma. Och sen störs jag av det faktum att en bild ofta ljuger mer än tusen ord ... dvs visst kan man vinkla till sig en vacker landskapsbild, men det behöver ju inte betyda att det det man ser från sin "kameraposition" är det man ser på bilden.
Men nu har jag tänkt om, av själviska skäl. Om jag så bara vill njuta av att fotografera; det är ju terapi i sig. Patrik Larsson brukar prata om det lilla landskapet, det nära och det intima, som kan vara allt från en detaljbild till en del av något större. Det skall jag börja öva mera på. Och sen tänker jag faktiskt skita i om det sen är en lögn eller inte som avbildas.
Hittills har jag mest fotograferat fåglar och djur, har massor med bilder på en massa arter, både bättre och sämre. Men de är jobbiga och tidskrävande för en hobbyfotograf. Och ofta tråkiga (bildmässigt/dock en utmaning ...) börjar jag allt oftare inse. Sen finns det så många duktiga sådana, både i Finland och Sverige. Proffs som bara sysslar med sånt, som gör att man lite tappar aptiten.
Men det finns ju andra motiv där kreativiteten och skapandeglädjen är gränslös.
Och detta med att fotografera från stativ är ju förbenat kul, börjar jag inse! Det trodde jag aldrig. Speciellt mycket gillar jag trästativet som Patrik L rekommenderade och fixade åt mig (levererat under Landsortskursen i höstas); det är toppen!
Sen har jag insett hur kul det är att ta färre bilder med med lite mera omsorg och experimentlusta. Som vid forsen i gårkväll. Fotar man fåglar o djur är det ju alltid bråttom, det handlar om sekundmöten, och allt skall sitta i ryggmärgen. Med stativ, trådutlösare och "gammaldags" tidsanvändning - blir ju fotograferingen något helt annat, en njutningsstund när den är som bäst.
I går stannade jag så pass länge vid vattendraget att jag hann se hur det forsande vattnet ändrade skepnad när solen bröt fram genom molnen för en stund, en rätt låg sol som också skapade skuggor från angränsande skog. Med ens fick det lermättade vårflödesvattnet en massa färger. (200 mm, ISO 200, 1/5 s, f 32).
h. Håkan
Mycket snyggt fångat på ett genialiskt enkelt sätt!
Christer
Men med en kortare brännvidd och ögat inställt på det som är mer nära finns oändligt mycket att upptäcka.
Din bild af forsen kommer mig osökt att tänka på en usökt tårta som min fru bakat och bjöd på i dag :-)