För korta pauser

BioFotos "60 Chicks"-utställning i Västerås. 13.2.2016. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid lika intressant att "utvärdera" en fotofestival/fotodag, var de än hålls. Ett gemensamt drag är ambitionen att "fylla tiden" med bilder till bristningsgränsen,  dvs. alltför länge - som inte är optimalt.

Arrangörer kunde gärna utgå ifrån att "less is more ...". Men det kräver mod. Annars var ju nivån på bildvisningarna mycket hög, förstås, med synnerligen intressanta bildvisningar med stor bredd. En av de mest intressanta var konstnären Carl-Fredrik Ekströms bildpresentation om att försöka fånga en känsla på bild.  Mycket givande.

Detta med alltför långa pass och alltför korta pauser är ett generellt problem för de flesta seminariearrangörer, vad än ämnet handlar om. Om arrangörerna är kunniga pedagoger, är chansen större att man förstår detta, att man håller sig till en kortare presentationstid, och istället satsar på längre pauser så att deltagarna har tid att bekanta sig med alla utställningar, alla produkter som ställts ut, att hinna köa för kaffe/te, att hinna mingla och prata med bekanta, osv. Det är också ojuste gentemot utställarna, som är sponsorer, att folk inte alltid har tid att ägna sig åt dem.

I Västerås hade varje bildvisare getts 50 minuter bildberättar/-visartid. Det är för mycket!
Väldigt få hade material som höll för 50 minuter; 30 min. skulle ha räckt! Likadant var det i Vårgårda senaste höst. Too much ...

Inom ordhantverk kör man med rådet: "Learn to kill your darlings", vilket handlar om konsten att kunna förkorta en text utan att ta bort substansen i innehållet. Själv skriver jag bl.a. kolumn för en dagstidning, där det gäller att hålla sig till 2500-2700 tecken. När jag skriver en text, med fritt flöde, blir det oftast 3000-4000 tecken. Sen gäller det att börja putsa bort meningar, ord, ändra ordflöde, putsa, använda synonymer med färre tecken - en process som jag verkligen gillar!

Det är det som är "kill your darling" - fasen. Och slutresultatet är alltid mycket bättre, en text som saknar upprepningar och onödiga, meningslösa formuleringar.

Det samma gäller en bildvisning; i de flesta fall kan 20 - 25 % av bilderna utelämnas, som ingen kommer att sakna (eftersom ingen annan än fotografen känner till de bilderna).

Detta är en orsak till att jag gillar Pecha Kutcha-konceptet vid bildvisning, 20 bilder med 20 sekunders visningstid ... där bara det elementära ryms/hinns med. Nu kan ju inte en fotodag fyllas enbart med ett sådant koncept, men poängen kvarstår: Less is usually more ...

2016-02-13 22:11   Khalad

Gäller i dom flesta sammanhang! Fin utställningsbild/ Björn Tå

2016-02-13 22:26   Gun-Inger Arvidsson

Beror på hur van man är se bilder ..
men när du som jag sett så många olika bildspel
har du så rätt att de bör inte vara för långa..
När jag visade för olika personer som inte var bildvana.....
en kvart sedan gäspade de...gulligt faktiskt ...
Vi har snart naturfoto här i Hässleholm kommer
du hit då...
Ha det bra
Gun-Inger

2016-02-13 22:47   Ingemar Svensson

'Less is more', det ger mersmak.

2016-02-14 11:48   gorred

Håller med. En gammal sanning att man lär sig mer i pauserna och i mellantiderna än på föredragen, oavsett vad konferens eller motsvarande det handlar om. //GöranR