Fijiansk sevu sevu

Yagonainköp på torget i Labasa, Vanua Levu, Fiji Isl. 1.7.2014. Foto: Anita Eklund.

Skrev en kolumn i Vasabladet om sommarens resa, som publicerades senaste lördag (30.8.2014).
En kort betraktelse på 2600 tecken. Här ovan en bild från yagonainköpet på torget intill Labasafloden. Hon till höger sålde, hon till vänster tolkade från engelska.

Att skriva kolumn är det bästa jag vet, det gäller att fatta sig kort ...

Detta är den första kolumnen i en längre serie, som egentligen bara är en "personintroduktion", de följande gäller opinion - i olika aktuella frågor. Sånt blir man inte populär för ...

_______________________________________________________________________
Från en resa jorden runt

"Sista höjdpunkten under jordenrunt-resan var besöket hos Hilary norr om Sydneys skyskrapor. Hennes mormors mor Lovisa Peth kom från Munsala, från min farfars släkt.
Som sjuttonåring hade Lovisa tillsammans med väninnor rest sjövägen till Adelaide i södra Australien. Tufft. Där gifte hon sig med norrmannen Matthias Dahl. De flesta av emigrantparets barn och barnbarn träffade jag och frun vid våra Australienbesök på 1980-talet. Nu är de borta.
Hilarys man Pete har irländskt blod; idag en stenrik företagare i databranschen.

Efter släktmötet dök mättnadskänslan upp. Skyskrapor, människor, bilar och skyltfönster stod oss upp i halsen. Också de mäktiga bränningarna vid Bondi Beach hade tappat sin visuella styrka.
Seen this before-känslan tog över, hur vackert och exotiskt allt ändå var. Under åren i Söderhavet hann det ju bli några Australienbesök; detta var i sig inget nytt. Jag bara kände hur suget till Pandrosbacken i Kimo växte allt starkare. Till far och farfars gamla gårdstun med sommarblommor och insektjagande flugsnappare. Semesterlängtan från en miljonstad till det jordnära, tysta och ursprungliga. Till rötterna.

Innan Sydney hade vi gjort ett första återbesök på Fijiöarna, där vi bodde 1984-89. Människorna var lika vänliga som förr. Också lokalsamhället var sig likt. Sockerrörsfälten stod mogna för skörd och torgen var lika exotiska som tidigare. Fiskarna lika färggranna. Det var bara turistanläggningarna som tredubblats i storlek och lyx. Dem höll vi oss långt ifrån.

Mötet med Jone och Tabua som handplockades till vårt projekt 1988 var en stark upplevelse. Idag VD, respektive personalchef, för ett stort företag på ön Vanua Levu. Jone var min personliga counterpart. Jag lärde honom bl.a. att köra bil – en stor klumpig Landrover. Ibland skrämde han nästan livet ur mig längs de smala skogsvägarna i bergen.
Som traditionen i landet föreskriver hade vi nu med en bunt yagonarötter för sevusevu. De fyllde upp tanoaskålen och det blev en äkta Söderhavskväll sittande på pandanusmattor drickande yagona ur en kokosnötshalva. Sen mat ur en lovo (jordugn), yams, dalo, cassava, kött och fisk.

Innan Fiji hade vi spenderat några dygn i Vancouver. En dag hälsade vi på hos Eric Mara (86) från Helsingby och Gustav Bergman (88) från Oravais. De bodde kvar i sina stora fina hus som vi lärt känna i början av 1980-talet, omgivna av miljoner andra hus.
Trots att staden vid Stilla havet är lika fin som tidigare, med berg och stora skogar i norr insåg jag plötsligt hur bra det var att jag lyssnade på min fru våren 1981. När jag ville bli kvar i Vancouver sade hon resolut nej. Hon ville hem.
Med facit i hand är jag nöjd att det blev så."