EU-politiska påskfunderingar ute på myren
Sista chansen att fotvandra i sumpmark. Kurjeenrahka, mars 2016. Foto: Håkan Eklund.
När man vandrar ensam i fullständigt tysta och tomma torvmarker (ännu frusen = lätt att gå ...) med kamera, stativ och kikare (hörde inte ett enda fågelpip), hinner en hel del tankar i kapp.
Reflekterade över det som hände i Bryssel i veckan och undrar om det är rätt stad som "EU:s huvudstad"? Om de har stadsdelar som samtidigt fungerar som jihadisternas europeiska huvudstad (med stadslägenheter som bombverkstäder) som polis och myndigheter inte har koll på - då har något fundamentalt gått fel!
Då fokuserar också EU-byråkraterna på fel saker. I intervjuer under veckan berättade många att de inte vågar röra sig i vissa stadsdelar i Bryssel, eftersom där finns en massa farliga element.
Då skall de väl göra något åt saken?
Om de skall vara livrädda att använda flyg och metro på väg till och från sin arbetsplats, eller tvingas undvika vissa stadsdelar, måste väl något göras. Något fundamentalt. Rensa upp, eller byta ort ...
Så här kan vi väl inte ha det?
Att en massa EU-byråkrater dagarna i ända sitter och hittar på lagar och förordningar om också löjliga petitesser som gör livet svårt bl.a. för företagare, bönder och vanliga människor och samtidigt accepterar att staden där de jobbar är hemvist för terrorister, har något gått helt åt skogen!
Unga män med olika bakgrund skall integreras och sysselsättas, inte frysas ut och isoleras. Till att börja med ...
Även jag är av den åsikten att något måste göras, att det måste rensas upp, att de olämpliga elementen måste sättas på plats, säras på och komma in i normalt samhällsliv - så att vanligt folk kan gå på gator och torg.
Emellertid - om man yppar sådana åsikter, får man sig påklistrat hatiska epitet av den dominerande nomenklaturan här i landet.
Jag har jobbat många år i u-länder, både som volontär och expert, har två adopterade tjejer från Söderhavet, har utbildat folk från 60 olika länder i tredje världen, ett jobb som jag älskade, bland människor som jag gillade, oberoende av hudfärg. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli rasist, men saker och ting måste ändå kunna nämnas med sina rätta namn.
- hawk
Verkligheten är alltid verkligheten. Jag brukar återkomma till det ordstäv som vi hade när jag i ungdomen var doktorand i geografi: "Om inte kartan och verkligheten överensstämmer, så gäller verkligheten".
Vad det gäller försvarsmakt, så visar just verkligheten att det folk som inte vill hålla sig med en armé, snart får hålla tillgodo med någon annans.