Ett stycke språkhistoria

Väntar på sina båtar. Ruttnande is utanför min ö, Åbo 25.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Eftersom många på FS inte tycks förstå skillnaden mellan nationalstatsgränser och språkgränser (de sammanfaller sällan ...), "googlade jag till" för att hitta lite fakta - och se, första träffen tar mig till en artikel som min närmaste granne har skrivit, som jobbar vid Migrationsinstitutet här i Åbo! Som jag nyss stod och pratade med på gården; hur liten är inte världen!

Jouni Korkiasaaris artikel "Utvandring från Finland till Sverige genom tiderna" (http://www.migrationinstitute.fi/articles/010_Korkiasaari.pdf) kan vara värd att läsa för den som behöver inse att språkgränser inte är de samma som de riksgränser som sen i något skede stabiliseras, efter att krig och politik gjort sitt. Sverige var från början trespråkigt, liksom Finland (svenska, finska, samiska) - och är det än idag, men de olika språkens status är ju inte likvärdiga.

Många på FS tillhör den grupp som i tiden flyttat från Finland till Sverige. Och det kan ju ha skett för 400 år sen, eller mera. De flesta länder i världen består ju av många olika folk, alltså är ju detta fullkomligt normalt och naturligt. Som många dock har svårt att acceptera. Tvyvärr.

Som finlandssvensk tillhör jag den motsatta gruppen, vars förfäder i tiden flyttat från Sverige hit till Finland. Egentligen föredrar jag att kalla mig kustsvensk, de flesta av oss svenskspråkiga i Finland tillhör den kategorin, som sen tidernas morgon flyttat över vattnet och etablerat sig längs Finlands kustlinje. Idag utgör vi en population på drygt 300 000 personer. Vår kultur är identisk med den på er sida, i Roslagen, längs Västerbottens kust etc.

När det sen gäller att försvara den egna språkkulturen, har ju vi som är svenskspråkiga i Finland klarat oss bättre än de finskspråkiga i Sverige. Hos er har ju nationalstaten Sverige kört över en stor naturlig finskspråkig population (hela norra Sverige var ju för många hundra år sen till stora delar finskspråkigt) och tvingat dem att byta språk, till svenska. Ett land ett språk ... (som idag är idiotförklarat av de flesta intellektuella ...). Det beror på att makthavarna ser vissa fördelar med att förenhetliga språk och kultur i ett land; enfald har ju aldrig gillat mångfald ...

Här i Finland pågår den kampen fortfarande, den finska majoriteten försökar hela tiden göra livet surt för oss som har svenska som modersmål, men än så länge har vi klarat oss, mycket tack vara att vi enligt grundlagen har två nationalspråk. Som ni i Sverige i sanningens namn också borde ha haft, från första början! Men den finska befolkningen uppe i norr var alltför svag för att stå emot trycket från majoriteten, tvärr. Idag har väl en viss upprättelse skapats i Tornedalen - men de flesta finskatalande i Sverige har ju i generationer tvingats ge upp sitt språk. Och då menar jag inte efterkrigstida invandrare.

Det politiska klimatet i Finland, beträffande svenskan, är att populistpartiet Sannfinnarna (som vid senaste riksdagsval hade en stor framgång) är mycket rasistiskt och språkfientligt. De gör allt för att få oss svenskspråkiga att hålla käft, men det är lättare sagt än gjort ...

PS En av mina anfäder (vi har ju alla många ...) har vi spårat till Teg i Umeå socken i Västerbotten, en ung man (Carl Andersson Burman 1746-1825) som kom över Kvarken i oktober 1772 för att söka jobb vid Kimo Bruk (ett Vallonbruk) i byn Kimo, i Oravais - därifrån jag kommer. Pappan var krigsinvalid, hade varit båtsman i svenska flottan, och skickade sonen för att söka jobb, som sen aldrig kom fram till bruket. Längs vägen fick han jobb hos en bondänka, som han sen gifte sig med två år senare! Så kan det gå.

2012-03-26 19:03   monica w

Trevlig historik du förmedlar .... och Burman är ju ett typiskt norrländskt namn. Har själv släktforskat och hittat en P. Ryss född i Finland 1650 som emigrerade till södra Dalarna. Namnet Ryss finns fortfarande i släkten! Så visst allt har gått åt tvenne håll ...
Ha en skön vår!
Monica

2012-03-26 20:17   beetle

Läser ofta dina bloggar och i dag var det extra intressant! Är själv son till en svensktalande far från Åland och min mamma är finsktalande från tornedalen, därav kanske intresset från min sida. Hur ses ålänningarna på från den finlandssvenska respektive den finsktalande delen av finland, är dom helt utanför denna "språkdebatt`?
mvh
Kjell/Malmö