Ett stycke krigshistoria i norr

Ounaskoski bro, Rovaniemi. 66°29′46″N, 025°44′15″E. 2.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 61/365.

Körde idag igenom staden som tyskarna brände ner till grunden hösten 1944; bron på bilden ovan (snapshot genom vindrutan under körning ...) ersatte den bro som tyskarna sprängde 10.10.1944 klockan 20. Först sju år senare stod denna bro klar, byggd enligt andra världskrigets blueprints ...

När danskarna och norrmännen plågades av tysk ockupation hade ju vi i Finland stor nytta av tyskarna i kampen mot Röda armén; tyskarna skötte om fronten i norr, tills vi var tvungna att köra ut dem, så otacksamt är det att kriga ... Som tack brände de ner hela Lappland.

Här ett utdrag från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lapplandskriget (det skadar ju inte med lite repetition av nutidshistoria)

Lapplandskriget (på finska Lapin sota) var Finlands tredje krig under andra världskriget och fördes mot Nazitysklands trupper i Lappland i norra Finland från september 1944 till april 1945.

Så tidigt som sommaren 1943 började den tyska ledningen förbereda planer inför möjligheten att Finland skulle teckna en separatfred med Sovjetunionen. Tyskarnas planer gick ut på att dra tillbaka trupperna norrut för att skydda de finländska nickelgruvorna i närheten av Petsamo. Under vintern 1943–1944 använde tyskarna krigsfångar, varav många hade tillfångatagits i södra Europa och avled av kylan då de fortfarande endast bar sommaruniform i arbetet med att förbättra vägarna mellan norra Norge och norra Finland. De upprättade förråd i området och då Finland undertecknade ett eldupphöravtal med Sovjetunionen den 4 september 1944, var tyskarna redo.

Tyskland hade vid den tidpunkten ca 200 000 man koncentrerade till norra Finland, varav cirka hälften till Petsamo-området. Resterande förband befann sig på den s.k. Salla-fronten. Tyskarnas huvuduppgift i norra Finland var från krigsutbrottet 1941 att i första hand erövra Murmansk samt att skära av järnvägen söderut. Många av de tyska soldaterna var utbildade i Österrike och södra Tyskland och enheterna bestod bl.a. av bergsjägarförband.

Den finländske generalen Hjalmar Siilasvuo, som hade segrat vid slaget vid Suomussalmi, ledde de finländska manövrerna mot tyskarna och under oktober och november 1944 lyckades han fördriva dem från större delen av norra Finland. De första veckorna i september påbörjades den tyska reträtten, inklusive norska frivilliga, från området mellan Kajana och Norra ishavet under relativt lugna former även om ryssarna hela tiden gjorde framstötar. Från finländsk sida var inställningen mot sin forna vapenbröder till en början något beskedligare.

Den tyska reträtten mot Nordnorge gick långsamt mot i första hand den strategiskt belägna staden Rovaniemi. Förutom brist på fordon gjorde höstregnen att vägarna snabbt förvandlades till lervälling under transporterna av fordon, hästar, vagnar med materiel och förplägnad samt inte minst alla fotvandrande soldater. Det tyska flygunderstödet var minst sagt svagt. Längs reträttvägarna använde sig tyskarna av befästa fördröjningsställningar längst bak i kolonnerna för att försvåra den finländska framryckningen. Taktiken utfördes med stor skicklighet och nådde sina syften. För de finländska soldaterna rådde dessutom ständig minfara.

Nyckelpunkten i reträtten var Rovaniemi där de två huvudvägarna mot Ivalo i norr och Muonio i nordväst utgick. Här försökte tyskarna äta, vila och sova och proviantera och för att klara av att fortsätta norrut mot kallare förhållanden. En stor uppgift i Rovaniemi var också att fördröja de finländska trupperna medan så många tyskar som möjligt kunde starta avfärden norrut. För att nå målen användes sprängning av broar, byggnader och vägar samt minering och utläggning av försåt. Det var den s.k. brända jordens taktik som gällde. Den 16 oktober 1944 kunde finländarna återerövra Rovaniemi.

De tyska trupperna under generalöverste Lothar Rendulic brände stora delar av det land de drog sig tillbaka från. Mer än en tredjedel av bosättningarna i området förstördes och residensstaden Rovaniemi brändes till grunden. Utöver de materiella förlusterna, skadorna uppskattades till 300 miljoner dollar (1945 års kurs, år 2005 cirka 3,2 miljarder dollar), blev omkring 100 000 invånare flyktingar vilket ytterligare försvårade återuppbyggnadsarbetet efter kriget. Rendulic dömdes av de allierade för krigsförbrytelser till tjugo års fängelse.

Om den finländska jakten på de retirerande tyskarna var svag direkt efter vapenvilan med Sovjet i början av september blev den ganska snabbt intensivare. Den 1 oktober genomförde finnarna en överraskande landstigning, med 12 500 man, i ryggen på tyskarna i Torneå. Den riskfyllda operationen med obeväpnade fartyg lyckades eftersom vädret var så dåligt att Stuka-bombplanen i Kemi inte kunde flyga och det tyska batteriet på Laivasaari inte kunde se skeppen. I Röyttä hamn fanns det heller inga tyska trupper. Hårda strider i Torneåtrakten krävde 400 döda på den finska sidan och minst 500-1000 döda på den tyska innan tyskarna drog sig undan. Därefter fortsatte man förföljandet upp längs Tornedalen mot Muonio.

De sista tyska trupperna drevs ut ur Finland i april 1945. De militära förlusterna under kriget var relativt begränsade: omkring 1 000 döda finländska soldater och omkring 2 000 på den tyska sidan.

2017-03-02 19:17   Erik Madsen

Krige er noget skidt uanset hvor og hvorfor de føres! Jeg kan huske hvor begejstret min afdøde svigerfar omtalte den heroiske modstand fra de finske skiløbende soldater i det der kaldes "Den finske vinterkrig". Den fik en særlig betydning (uanset det endelige resultat) fordi vi i Danmark nærmest ingen modstand ydede mod vorers besættelse syd fra.
Danmark blev jo befriet af englænderne den 4/5 maj 1945, med undtagelse af Bornholm, hvor den tyske kommandant ikke ville overgive sig. De vestlige allierede tøvede med at sende befrielsestropper til Bornholm af frygt for internationale komplikationer med russerne. Man mente at Bornholm lå i russisk interesseområde og russerne bombede øen den 8. maj 1945, som de siden besatte helt frem til at 5, april 1946!
Her var det altså russerne der hjalp os af med de sidste tyske besættelsestropper!
Mvh. Erik.

Svar från Håkan Eklund 2017-03-02 20:01

Intressant. Ja, krig är ju det mest idiotiska som finns, när en massa människor fungerar, eller tvingas fungera, som nyttiga idioter för de riktigt stora idioterna (= maktmänniskor).
- hawk

syntax 2017-03-03 12:50

Tänk vilka idioter som beordrade ett gäng nyttiga idioter till väpnad kamp mot en invaderande våldsverkare, och såg till att Finland förblev ett självständigt land. Fullständigt idiotiskt att hålla på så. Varför lät man inte röda armen gå in och ta skiten?
Skämt åsido Håkan. Når det inte riktigt fram till hjärnan på dig, vad din skrivarhand har för sig. Jag tror inte att ditt idiotförklarande av alla och envar går hem så särskilt i ditt eget land.