Ett landskryss i efterskott

Trähusidyll i Åbos universitetskvarter. 10 januari 2012 kl. 16.20. Foto: Håkan Eklund.

Efter timmar vid datorn tog jag kamera och stativ på axeln och vandrade runt ett kvarter när det skymde. Här finns en massa fina trähus, både privata hem och tillhörande universitet och andra organisationer. Arkitektur som utstrålar värme och gemytlighet.

Skickade igår mitt "naturbrev" till vänner med naturintrresse, där jag reflekterade över det gångna året i naturen. Noterade i brevet att den enda nya fågelart för 2011 (det kan finnas fler, som jag inte kollat upp) utgör en sk. ”splittad” art, en underart som via nya rön (bl.a. via dna) fått artstatus.  Den svarthakade buskskvätta som jag hittade på Vitmossen (Kimo) i maj 1969, som jag minutöst dokumenterade i text och teckningar och som sen godkändes av BirdLife Finlands Raritetskommitté har nu blivit en egen art, och se – detta var den första obsen av denna sibiriska fågel i Finland! På svenska har den fått namnet vitgumpad buskskvätta, på engelska Siberian Stonechat (ett bättre namn), på finska används tydligen idänpensastasku – som troligen inte ännu är ”officielt” namn.
Det är ju varje fågelskådares dröm att bli den första att se en ny art för landet. Att lyckas med ett Finlandskryss i efterskott är ju inte samma sak, men alltid något.

Jag har nu kollat mina (renskrivna) anteckningar (21.5.1969/jag var då sjutton år) som är intressant läsning:  ”Kl.13.05 kom jag gående längs utfallet vid Vitmossen. Vädret var mulet, mycket hård N-vind, otroligt kallt. Framför mig flög buskskvättor mellan tiltorna på insektjakt. Plötsligt tyckte jag en av dem verkade så konstig, liknade mera en bergfink. Stannade, fick in den i kikaren nästan genast. Då jag fick syn på den blev jag oerhört förvånad och fundersam. Det måste ju vara en svarthakad buskskvätta, det förstod jag underligt nog nästan genast. Fast jag var inte säker om den ordagrant hette så.”
Och sen fortsätter jag beskrivningen på två sidor A4 i min renskrivna fågeldagbok (som jag förde 1965-1969, sen slutade jag renskriva mina fältanteckningar). Detta tyder på att jag läst fågelhandböcker utan och innan, och kände utseendet på fåglar som jag ännu inte sett.

På kvällen hade jag hämtat min bror Mikael (13 år) och byns enda (bonde)ornitolog Karl Kullman som också fick se den. Jag visste att föreningen Ostrobothnia Australis ville ha minst två observatörer för att godkänna observationer av sällsynta fåglar. På den här tiden existerade varken BirdLife Finland eller någon typ av organiserad raritetskommitté.
Följande dag 22.5 var jag ut och kollade fågeln, som ännu var kvar vid 11-tiden, på e.m. var den borta, liksom alla buskskvättor, vädret var bättre och de hade fortsatt sin vårflyttning. Vitmossen är namnet på våra odlingar mellan Knuters och Öland i Kimo. Ser i anteckningarna att Hans Berg samma dag (22.5.1969) hade kommit och meddelat att han hittat ännu ett hornugglebo med 5 ägg ”bakom Knuters”.

Dagboksanteckningar är bland det intressantaste och värdefullaste som finns! Det var ju via mina mycket tydliga teckningar och beskrivningar i fältdagboken som observationen godkändes i H.fors i medlet av 1980-talet. Jag jobbade då på Fijiöarna, har ett minne av att kompisen Allan Stenmark var inblandad i blankettruljansen?

På den här adressen hittas godkända obsar av arten i fråga: (http://www.birdlife.fi/havainnot/rk/rk-data5.shtml)

"Idänpensastasku" Saxicola maurus (1975-2009)
21.05.1969-22.05.1969 Oravainen Kimo 1ad/ maurus (H.Eklund ym.).
15.05.1976 Lemland Järsö 1/ maurus/stejnegeri (A.Leivo ym.).
01.10.1978-02.10.1978 Luvia Säppi /1 tai 1kv r maurus (H.Tammelin ym.).

2012-01-10 21:58   Osquar

Hmmm... i Sverige har vi ännu ej officiellt splittrat svarthakebusken.... morr...mutter.... Men vi har aldrig blivit berömda för att vara snabba/ta initiativ i denna bransch!

Grattis till krysset!
Oscar