En vinnare
Sångsvanparet efter solnedgång. Åbo, påskannandag 21.4.2014. Foto: Håkan Eklund.
Satt en kvällstimme vid "svansjön" och njöt av fågellivet. Sångsvanhonan ruvade, hannen vaktade omgiven av en stor mängd sim- och dykänder av många arter inklusive skrattmåsar, svarthakedoppingar osv.
Och från en grantopp sjöng vårens första gransångare i kapp med rödhakar. Härlig kvällsstämning.
Sångsvanen är ett exempel på hur naturen kan repa sig om vi människor ger den den chansen. Efter decennier av förföljelse var sångsvanen nära utrotning både i Finland och Sverige i slutet av 1940-talet. I det krigströtta och utfattiga Finland var svankött ett extra tillskott uppe i norr, många sköts med gamla armégevär hemtagna från kriget. Både vid häckplatser i Lappland och vid rastplatser i södra delarna av landet.
Svante Lundgren sökte den i svenska Lappland i slutet av 1940-talet, Yrjö Kokko i finska Lappland.
Då fanns det inga bilder av häckande sångsvan. Bengt Bergs bilder av knölsvan på bo i södra Sverige utgjorde modellen för Yrjö Kokko, som hemkommen från kriget ville ta en motsvarande bild av häckande sångsvan. Till slut lyckades han (efter mångåriga strapatser i obanad ödemark), som finns dokumenterat i boken "Sångsvanens land" som utkom på svenska 1951. En av mina absoluta favoriter! Ett naturfotograferingsäventyr av guds nåde, med höga litterära kvaliteter. Rekommenderas.
Med den som referens känns kvällens bekväma sångsvanfotografering som något overkligt.
Tack vare den uppmärksamhet och den respekt som Yrjö Kokko gav sångsvanen via sin bok (plus en efterföljare), fick sångsvanen den häckningsfrid som gjort att arten idag finns utbredd över hela Finland. En framgångssaga.
Nr 111/365.
Sten
Ha det så gott!