FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

En påminnelse


Snart borta. Pandros, Österbotten 2.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 93/366.

Björnflokan ovan är på sitt sista. Klarade vintern men står nu spröd och ensam kvar intill vedlidret på min torpbacke på far och farfars gamla gårdstun. Snart tar en ny generation flokor över.

Påmindes om denna livets cykel under dagen när morbror Harald (93) blev jordad; av jord är du kommen till jord ...

Han fick ändå 70 års tilläggstid, han var en av soldaterna som stred i Tienhaara midsommaren 1944, när Stalins röda armé med våld skull ta oss. Tusentals unga män dog den försommaren. I strid för frihet och fosterland.

Detta har vi alla framför oss, trots att vi levande sällan vill tänka på sådant. Men visst är det bra, vår redan så överbefolkade jord skulle ju inte klara av oss - om det inte var så. Att vi kommer och går.

Inlagt 2016-04-04 07:30 | Läst 807 ggr. | Permalink
Här i Sverige är medvetenhetsgraden besvärande låg om att det helt nyligen (i ett historiskt perspektiv) var krig här uppe i norden, att Finland stod inför hotet att utplånas som stat. Man vill inte förstå, eller man vill inte tänka på att det land som inte vill hålla sig med en armé, strax kan tvingas hålla tillgodo med någon annans.
Finland hade en armé - och en högeffektiv sådan. De röda horderna från öster kunde kastas tillbaka. Finland kunde undandra sig de baltiska staternas öde.
För att påminna mig om detta, och om de uppoffringar som gjordes, har jag på min sommarvilla på Åland hängt upp morfar och mormors diplom till deras krigsminnesmedaljer. Överbefälhavaren Gustav Mannerheim inleder här sitt sitt militära blomsterspråk: "Soldater av Finlands armé. Ni ville inte kriget...."
Så är det. Man vill inte kriget - men det kan komma i alla fall.
En fin bild som lämnar mycket öppet för den flerbottnade betraktelsen om livets villkor.