En fin kille

Hilding berättar. Dalabacken, Komossa. 29.7.2013. Foto: Håkan Eklund.

I artikeln "Jag lärde mig färjresor den hårda vägen" i tidskriften Skärgård nr 2/2012 berättar Hilding Back om emigrationen till Sverige 1961. En mycket läsvärd berättelse som tusentals finländare känner igen, som i tiden emigrerade till Sverige.

Hildings far Unar hade varit i kriget, hemkommen till det lilla jordbruket i Komossa, Oravais (ligger i svenska Österbotten) var det han som hamnade att ta hand om jordbruket - som inte intresserade. Det var hans yngre bror som skulle ta över hemmanet, men han stupade alldeles i slutskedet av kriget. Unar ville till Sverige, och hade lovats arbete i Eskilstuna och dit bar det 1961. Jordbruket såldes på auktion.

Hildings mor Ingegärd (min fars syster) som var uppvuxen på Pandrosbacken i Kimo (där jag nu har mitt fritidshus på farfars gårdstun, där Hildings mor och min far växte upp) gillade jordbrukandet och hembygden och ville inte alls emigrera till Sverige ... Hon längtade alltid hem under alla år (fyra decennier) och lät bygga ett litet hus på deras gamla gårdstun i Komossa (där kusin Hilding sitter på bilden ovan) som fick fungera som fritidshus och pensionärsbostad och kontakt till hembygden.

Nu är Hildings föräldrar sen länge döda, men han kommer "hem" varje sommar, liksom jag själv gör. Och då träffas vi alltid på våra respektive fädernegårdstun. Eftersom vi båda delar samma intresse för natur, friluftsliv och historia råder det aldrig brist på samtalsämnen.

I artikeln i Skärgård berättar han hur det kändes att flytta från en stor bondgård med utsikt över böljande odlingar med en insjö i fonden, till en liten stadslägenhet i bottenvåningen  till ett gammalt hus i Eskilstuna. "Det kändes obehagligt när folk som gick förbi på trottoraren tittade in; snabbt ordnades rullgardiner oc de drogs ner så fort lamporna tändes", skriver han.
Ingen förstod heller att han hade svenska som modersmål, trots att han var en "finne", så lite vet vanligt folk om sina grannländer ...

Hilding var 16 år gammal när familjen slog sig ner i Eskilstuna, tog småningom ingenjörsutbildning och har tillbringat hela sitt vuxna liv i Flen, där han är välkänd bland friluftsfreaks (långfärdsskridsoåkning/havskajakpaddling/fjällvandringar). Idag är han pensionär, men inte beträffande friluftsaktiviteter.

En fin kille.

Nr 210/365.