Efter en paus på 33 år

Har fått egen ID. Korpen, Komossa 28.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 179/365.

När jag äntligen fick mitt ringmärkningstillstånd 1984 kände jag mig urlycklig. Jag hade då varit amatörornitolog i 19 år, och ville mera. Men jag hann knappt komma igång, hann ringmärka rovfågelungar en vår, när jag hösten 1984 fick projektjobb i Söderhavet, och flyttade bort från Österbotten och mina gamla fågelmarker.

Och på den resan är jag än, känns det ibland som.

Men nu när kompisen Allan Stenmark som då tog över ringmärkningen, nu beslutit att lägga av, beslöt jag att fortsätta med tornfalkarna som vi har satt upp bolådor åt. För mig räcker det med gamla Oravais socken, med en handfull par som mest.

Allan Stenmark däremot gjorde ett mycket stor jobb. Under åren 1986-2016 ringmärkte han  63 arter i Oravais med omnejd; de två mest ringmärkta arterna var tornfalk 2906 stycken och tornseglare 1424 st (båda arterna häckar i holkar/bolådor), med många värdefulla och intressanta återfynd.

På bilden ovan har jag märkt min första tornfalkunge på 33 år (ser att jag i hastigheten svängde ringen fel väg, för eventuell avläsning med tubkikare .../lägg märke till de kraftiga tarserna).

Dessutom finns bolådan på en lada intill det åkerskifte ("Korpen") som mina föräldrar ärvde från morfar och mormor, som jag tillbringat många svettiga somrar på med höbärgning bland ilskna bromsar och flugor. Nu har ett s.k. nyskifte ändrat helt på arronderingen i byn.

Träffade en ung trendigt klädd mamma med två hundar och tre små barn som var ute och joggade längs ägovägen när jag gjorde mitt tornfalksbesök, gift med sonen till en bonde (en av mina gamla skolkamrater). Kul med olika typer av återkopplingar; "I am still a member of the community" - känns det som. En värdefull tillhörighet i sig.