Detta skulle inte herr P gilla

Skuggan närmar sig ... Fabriksgatan, Åbo. 23.4.2014. Foto: Håkan Eklund.

Den dagbok som jag nu skriver ur skulle inte Putin gilla att läsa ... det skulle säkert ta på hans ära.

Det handlar om en krigstida dagbok skriven av en militärläkare, pappa till min konstnärskompis. Just nu är det augusti 1941 och de finska trupperna intar de områden som förlorats till ryssarna under vinterkriget. De är på väg mot Viborg (där min salige svärfar var född).

Här ett litet exempel när läkaren och en kompis gör en liten utflykt med cykel från sin "amulansstation" vid ett vägskäl, lite "bondpermission" är det kanske.

Detta är läget 30.8.1941:

"På landsvägen strövade spridda grupper soldater omkring, alla med saligt nöjda ansikten och famnen oftast full av krigsbyte. En till synes hel rysstank träffade vi på en bit från Huumala vägskäl. Så var där en bil full med vetemjöl, så var där en tung granatkastare som blivit utsatt för en fullträff av en av våra 6-tummare. En fruktansvärd syn. Stupade ryssar och hästar överallt. Rysslukten var så genomträngande att den kändes t.o.m. djupt inne i skogarna.

En liten skara soldater kom längs en skogsstig med fickor och nävar fulla av socker i stora, sköna bitar. Vi rusade till platsen men hann bara se hur det sista just gick åt. Vi fortsatte. På en äng betade ryska hästar med sadlarna på. Det var bara att kliva upp i sadeln och rida iväg. En personbil stod på vägen. Det hade bara varit att att starta och trycka på gaspedalen. I Säimiö var förödelsen stor. Knappt ett enda helt hus såg man.

Närmare stationen var vägarna belamrade med krigsbyte, det största jag någonsin sett. Det hade inte varit en överdrift vad en löjtnant berättade oss på vägen. Tiotals stora kanoner, hundratals ryssbilar, alla överfulla med varor av de mest olika slag. Hade man blott haft tid hade man kunnat hitta nästan vad som helst här.

En hund kom springande på vägen, en liten ljusbrun rysshund med stora upprättstående öron. Vi försökte få fast den, men den var skygg och löpte till skogs. En lång rad Stalintraktorer stod på vägen. Jag tog ett foto av dem med kompisen uppkrupen på en av dem för att man skall se hur stora de är. De användes synbarligen till att draga de stora sex- och åttatummarna och deras ammunitionsvagnar.

Nu hade det inte varit långt till Viborg mera, men vi måste tyvärr vända, plikten hade redan länge kallat och så visste vi ju inte ens med säkerhet vems Viborg var i detta nu. När jag återkom till JSp (= förbandsplats) var allt lugnt där. Ingenting särskilt hade inträffat och min närvaro hade inte varit nödvändig."

Nr 113/365.
 

2014-04-23 19:04   Dubbelolle

Fascinerande läsning, finns väl inte som bok tyvärr? Fin bild därtill, LO

Svar från Håkan Eklund 2014-04-23 20:19

Skall publiceras i tidskriften Skärgård nr 2/2014, som jag är redaktör för. Därför jobbar jag nu med att skriva in materialet på dator.
Detta material har aldrig tidigare publicerats någonstans.
I och sig inget speciellt med det, det finns säkert massor med motsvarande dagböcker hos frontsoldater som ligger bortglömda. Mycket har förstås publicerats. Inte är det något nytt som framkommer, men personliga skildringar är alltid intressanta.
- hawk

2014-04-23 20:09   Sten Björklund

Intressant att läsa en lite mer personlig skildring från den här tiden.
Sten

Svar från Håkan Eklund 2014-04-23 20:18

Det speciella med detta material är att läkaren var mycket naturintesserad, långa stycken handlar om alla exotiska växter och fåglar som han hittade, bl.a. i Östkarelen, i Svirdalen.
- hawk

2014-04-24 06:19   Ellionora

Spännande. Något jag hade haft svårt att lägga ifrån mig om jag börjat läsa den dagboken.

//Johanna