Den vita skammen

Naken i kylan (- 20C), utanför Väinö Aaltonens museum, Åbo. 14.2.2011. Foto: Håkan Eklund.

Egentligen borde Per Wästberg också ha varit fotograf. Då skulle han sitta på en guldgruva av dokumentärt bildmaterial, som komplement till böckerna "Förbjudet område" (1960) och "På svarta listan" (1960) - två böcker som jag fick tag på via internet (Jones Antikvaritat i Valla - var i Sverige det ligger vet jag inte ...).

Samtidigt sänder jag en positiv tanke till alla duktiga antikvariathandlare; de står för en kulturgärning. Jag trodde aldrig att jag kunde få tag i dessa 50 år gamla böcker, dessutom i orginalutgåva, och i superbra skick. Här ligger den tryckta bokens styrka: femtio år senare är det bara att öppna och läsa. Hur mycket av dagens digitala material är lika tillgängligt 2060?

Det är speciellt intressant att läsa dessa böcker nu, med facit i hand över utvecklingen fem decennier senare ...

"Förbjudet område" handlar om Wästbergs första möte med apartheid i Rhodesia (som sen blev Zimbabwe), dit han anlände som ung Rotarystipendiat 1959. Men regimen tålde inte hans avslöjande artiklar om rasförtrycket som han publicerade i tidningar i Sverige; han och hans unga fru  blev utvisade. Istället for de till Sydafrika, där de fortsatte att dokumentera rasförtrycket - som sen blev en ny bok (som jag bara hunnit halvvägs i). De blev väl också utkastade från RSA, men dit har jag ännu inte kommit i boken.

Helt fantastiskt informativa dokument utgör de; jag önskar att jag läst dessa böcker för decennier sen. Inser att jag inte alls insett vilket djävulskt system apartheidlagarna innebar för de infödda; som att vara koncentrationslägerfångar i eget land! En liten minoritet vita höll miljoner svarta som exploaterade, förnedrade pantfångar som fängslades och misshandlades om de bröt mot de otaliga speciallagar - där de förbjöds leva som människor.

Inser också att denna insikt gör att jag tycker allt mindre synd om det som hänt många vita i dessa länder; they asked for it ...