Den tysta spetten

Möte i hackspettskogen. Tuorla, St Karins 19 januari 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 19/366.

Till slut hittade jag en tretåig hackspett, men det är en art som kräver tålamod och god hörsel. Den är bara så tyst, till och med när den hackar i träd skall man vara ganska nära. Efter en halvtimmes tyst smygande i ett bra habitat tyckte jag mig höra en svag knackning, nästan omöjlig att höra. Stod länge stilla och spände hörseln tills jag plötsligt upptäcker en rörelse, och där är den! En hona i en död gran och trots att den ivrigt hackade i stammen, som tydligen var rätt murken, så hördes knappt något alls.

Skogen som är fredad har ett nätverk av stigar som frekventeras flitigt av familjer, hundägare och ornitologer. Tack vare några små sumpskogsfläckar finns det gott om träd för krävande hackspettar, också vitryggen har setts i skogen under januari. Och vid ett vindskydd träffade jag en familj med barn och hundar som grillade korv vid en munter brasa. Så skönt att se en förnuftig användning av en skog,  som inte är en råvarureserv för industrin. Det senare behövs också, men för Guds skull - inte varje hektar får formas om till industriplantager! Det är sådana skogar som tar livet av vår skogliga ursprungsfauna av specialistarter. Älgen tillhör inte den kategorin.

2020-01-19 22:34   Dubbelolle

Fin trägubbe mitt i skogen, undrar hur den hamnat där! Hälsn, LO

Svar från Håkan Eklund 2020-01-20 18:12

Inte den enda ..., fanns längs en naturstig för barn.
- hawk