Den oskrivna romanen

Trött och törstig efter stridsuppvisning på slagfältet i Oravais. 4.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 216/365.

En roman som jag saknar är den att vi (Sverige/Finland) inte skulle ha förlorat mot ryssarna i Oravais den 14.9.1808.

En oskriven roman som väntar på att skapas?

Hur skulle samvaron mellan det svenska och det finska ha utvecklats?

Vad skulle ha skett under första världskriget? Eller under det andra? Hur skulle Stalin och Hitler ha agerat gentemot Sverige/Finland som ett land?

Hur skulle maktens män i Stockholm ha klarat av en östra rikshalva med ett annat språk, och med en lång gräns till Ryssland och ett envist folk med "sisu" och stridsvilja?

En romanförfattare har ju en fullständig frihet att hitta på vilka scenarier som helst, som inte en historiker har. Vad fattas författarskrået? Tunnelseende? Saknar de fantasi?

Kanske Sofi Oksanen borde ta itu med ett sånt projekt? Eller Lars Sund? Eller någon rikssvensk?

Men gör något; en saftigare story får väl inte bara lämnas därhän?

Dessa tankar lekte jag med idag när jag och frun tittade på en uppvisning med "trupper" i tidsenliga uniformer och med dito vapen på det slagfält där Sverige för gott förlorade sin östra rikshalva för 210 år sedan.

Kvar på slagfältet över natten blev ca 2000 stupade och lemlästade, när de svensk/finska i mörkret drog sig norrut längs landsvägen mot Nykarleby.

Ännu vet man inte var alla stupade är begravda ...

Mera om slaget (som skedde några km från mitt fritidshus) hittas här:
http://www.oravais1808.fi/bakgrund-2/

Ryssarna förföljde ju sin fiende hela vägen runt Bottniska viken, och intog till slut Umeå i mars 1809.

Gränsen som sedermera drogs längs Torne älv (Haparanda/Torneå) blev ju helt fel, den gränsen borde ju ha omfattat Västerbotten som ryssarna intagit (som då idag skulle vara en del av Finland ...).

http://www.umea.se/umeakommun/kommunochpolitik/kommunfakta/umeashistoria/17141809.4.bbd1b101a585d704800065874.html

2018-08-04 23:41   gorred

Den finsk-svenska historien är sannerligen intressant. Liksom gränsdragningen. Språkgränsen går ju 10-15 mil söder om Torne Älv, vid Sangis ungefär och skär genom hela Norrbotten upp. Så åtminstone Norrbotten skulle varit med på finska sidan....
//GöranR

2018-08-05 00:02   Måns H

En svenskfinsk kontrafaktisk roman skulle vara ett bra ämne. Jag kan inte bedöma om Finland mått bättre som fortsatt del av Sverige eller som det blev, ett storfurstendöme med visst mått av självständighet och så småningom eget land som ni lyckades försvara mot ryssarna under andra världskriget. Med stora umbäranden, förlust av Karelen , ett dyrt fredsavtal och så Lapplandskriget.

Hans Alfredson (kanske mer känd som komikern Hasse) har skrivit en kontrafaktisk bok om Sverige. Ett attentat i det neutrala Sverige medförde att Eva Braun dog. Hitler beordrade att Sverige skulle ockuperas vilket tyskarna genomförde effektivt. En story om medlöpare, motståndsmän, svenskar som flydde till Island och blev "svenskjävlar" där och ett krig som förkortades något.

En faktisk händelse är att ryssarna ockuperade Gotland under en period 1808. Ön var helt oförsvarad. Landshövdingen drog ihop ett bondeuppbåd men bedömde läget som chanslöst och kapitulerade utan strid. Stockholm underrättades genom ett privatägt handelsskepp och skickade undsättning. Ryske amiralen Bodisco bedömde då sitt läge som chanslöst och fick efter förhandlingar fri lejd tillbaka för sig och sina mannar och fartyg. Sammantaget en krigsepisod med en enda soldat omkommen.

2018-08-05 00:07   syntax

Om inte OM vore, kossorna i luften fore - brukade min gamla mormor säga. Men visst, det är en mycket bra och tänkvärd litterär ide – men komplex. Hela det kriget var knökfullt av svajiga omständigheter som omöjligen kan diskuteras här.
Du bor ju vad jag förstår vid det gamla slagfältet, och har väl en speciell känsla för det. Ändå är det min tro att även om vi hade segrat vid Oravais (liter knappt, så där), så hade vi ändå i slutändan förlorat kriget. Jag tror att saken var körd i och med Cronstedts förräderi i Sveaborg. I och med det föll den svenska generalplanen för hur kriget skulle hanteras. Att vi sedan i Gustav IV Adolf hade en enväldig kung som, i motsats till fadern, var i det närmaste omöjlig i militära frågor gjorde ju inte saken bättre.
Du är ju en pennans man Håkan. Vore inte detta ett projekt fram emot pensionen?