Brådis i mörkret
Första snön. Hemskogen, Hirvensalo 24.11.2010.
Ibland brukar jag undra hur folk som inte har jobb överlever november och december? Speciellt tänkte jag på dylika saker efter hemkomsten från många år i soliga och varma länder.
Då insåg jag flera saker, bl.a. följande: Det är inget under att många är så fokuserade på arbete i våra nordiska länder, det finns ju inga frestelser! Åtminstone inte under den "mörka årstiden".
Det är exakt så som jag existerat under den senaste veckan, och ännu en vecka framåt. Drunkar just nu i jobb, som jag inte klagar över (att redigera artikelmaterial är trevligt, dock tidskrävande), och jag bryr mig fullkomligt strunt i att det är mörkt och kallt ute. Det är egentligen bara bra, dvs. inga frestelser ...
I ett varmt land finns det frestelser, trots att det är mörkt på kvällarna. Att sitta på en uteservering i shorts är ju aldrig fel ...
Men snart är det verklighet. Botswana väntar, men innan dess skall ett nytt tidskrifsnummer produceras. Därför får det vara hur ogästvänligt väder som helst, där ute alltså.
Fast egentligen finns det väl inget dåligt väder; allt sådant är ju relativt. Eftersom vi inte kan påverka vädret, utan bara oss själva, så är det enklare att själv anpassa sig - och inte klaga. Det har jag också lärt mig den hårda vägen. Året efter hemkomsten från Afrika hatade jag Finland, Norden och dessa breddgrader. Speciellt vinterhalvåret. Tills jag insåg att det var jag som måste programmera om mig, det gjorde jag. Och sen dess har det gått bra.
Det har man ju hört otaliga gånger tex att finnarna är så flitiga och arbetssamma. Fin vinterbild!
Nog är svenskar o norrmän lika "flitiga och arbetssamma" ...
h. Håkan
h. Håkan