FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Börjar tröttna


Känner ibland att jag inte längre har lust att fotografera natur, det blir så lätt en förljugen bild av verkligheten. Åbo 2.7.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 183/365.

Ok, jag tittade på spännande fotboll när "dagens bild" publicerades, och hade inte då tid att närmare förklara vad jag menar.

I korthet: de flesta som fotograferar natur gör det förstås för att det ger dem glädje, att avbilda, ibland skapa, fånga ögonblick, vackra detaljer - en hobby som ger själsro och allt möjligt annat. Inget fel med det. I Vårgårda brukar K.S. alltid fråga bildvisarna om det är bilden eller upplevelsen som är viktig för fotografen ifråga. De flesta brukar svara upplevelsen. Det är bra. Men många är mera intresserade av det tekniska, alla prylar, filter och pixlar - än det som händer med vår natur. Motivet. Det är också ok, men då missar man nog något om hen kallar sig naturfotograf.

Jag har i åratal jobbat med denna typ av utbildning och börjar inte redovisa för allt som ingår - it is a loooong story.

Men många betraktare som inte "kan natur" leds ofta att tro att allt är ok med vår natur - tyvärr är det inte så. Allt är i sig så kritiklöst. Att se en massa tekniskt fina landskaps- och djurbilder berättar i sig inget om verkligheten. Ett stycke bort från den fina bilden kan ligga vilka skräpmarker som helst ...

Därför gillar jag Lassi Rautiainens benämning av sin rovdjursfotoverksamhet, han kallar sina fotogömsleplatser för "naturstudio". Ärligt och uppriktigt.

Det som jag skriver ovan, är hur JAG personligen känner det i en natur som alltmer slukas av stordrift och ekonomisk snikenhet. Follow the money ...

Jag kallar mig inte naturfotograf, däremot är jag en naturkunnig fotograf. Från början är jag en utbildad skogsfackman och -lärare (med internationell erfarenhet), och jag kan detta med skog. Tyvärr är de flesta som har med skog att göra utan skogligt kunnande, eller -utbildning (skogsägare, politiker, ekonomer, skogsindustrifolk etc.). Också många skogsfackmän vet just inget om ekologi, och blir lätt till nyttiga idioter för skogsindustrin - eller markägaren. Därför ser skogen ut som den gör och många inom branschen tycks inte fatta orsaken.

En detalj: många av våra övervintrande skogsmesar (inkl. lavskrikor o många andra) samlar mat hela sommaren och hösten som de gömmer i täta granar, som blir deras matförråd för vintern. Sen kommer skogsmaskinen och mejar ner hela skogen på några dagar (= vinterns matförråd spolieras), eller dito under häckningstid (bon, ägg och ungar fördärvas).

Den tallplantering som småningom skapas kan inte fylla de behov som den gamla, täta skogen utgjorde. Detta bara som en liten, liten detalj.

Det som jag, tillsammans med Sten B känner, är att vårt nationallandskap skogen - "icke länge är". Industriella trädplantager är inte samma som skog. Först har skogsindustrin via kalhyggeseländet förstört en mängd året-om-arters livsmiljöer, och nu fyller utländska investerare våra skogar med vindkraftverksparker som fullständigt förstör både landskapet och livsmiljöerna - för pengars skull. Markägarna gillar den betalning de får för "möllorna" och kommunerna klappar likaså i händerna (via skatteinkomst).

Igen - a long story. Men resultatet är illa för både människa och natur.

Problemet är inte att det inte finns biomassa i skog, den har vi mer av än någonsin - men i industriskogar som tömts på sin ursprungsnatur.

Och få s.k. naturfotografer tänker eller agerar som pressfotografer, det vill säga sådana som dokumenterar och skapar uppmärksamhet för det som håller på att ske. Det är vackra, spännande, prisvinnarbilder som gäller.

Det är där skon klämmer.

Men som sagt, fotografiskt sett finns det andra motiv än natur. Tack och lov. Jag har snart min andra bok klar, och det är inte naturfotografi ...

Inlagt 2021-07-02 21:57 | Läst 680 ggr. | Permalink
En känsla jag haft de senaste tre, fyra åren. Men som nu nått en slutpunkt. En period hade jag sparvuggla, tretåig och vintermatning i skogen. Men så tog det slut. Jag ser bara den fruktansvärda skövlingen som sker av vår natur. skog, torvmossar, överfiskning, vindkraft. m.m.
När det gäller FS så tittar/läser jag gärna sånt jag inte själv fotograferar. Gatufoto, bilder på människor, gärna vardagsnatur som t.ex. Björn visar. Inga konstigheter.
Verkligheten är inte lika med den natur som fanns när vi började med naturfoto. Man kan väl säga att min vistelse här i Jokkmokk är ett sista försöka få tillbaks lusten. Jag har fått se skog som jag bara drömt om.
Sten
Är inte helt säker på vad du menar, texten är så kort och lämnar mycket frågor. En ”förljugen bild av verkligheten”, det gäller väl alla former för fotografi. Fast vad är verklighet, det handlar väl om tolkningar - som inom all bildkonst. Eller missuppfattar jag dig?
Att lusten går upp och ner, alldeles oavsett om det gäller foto eller något annat, känns som naturligt för mig. Men också jag fastnar för uttrycket en förljugen bild av verkligheten. Det låter som om du har en övergripande målsättning - att visa (den finska?) naturen "som den är". Eller kanske som den borde vara, enl dig? Vad vet jag. Du visar, precis som Sten, många " enkla" naturbilder som jag tycker mkt om. Där behövs inga tolkningar, dom visar vad dom visar. Varje liten del av naturen, och varje ögonblick, har sitt eget värde. För mig finns inga förljugna bilder, varje bild visar det dom visar, försåvitt man inte påstår att dom visar något annat än det dom faktiskt visar. För mig är det ett sätt att vara här och nu, att ta varje del av naturen, och varje ögonblick, ytterligare som ett bevis på det fantastiska vi får vara med om, att ha liv, att få se, att få känna. Att fråga efter något annat än det som är är det säkraste sättet att känna missmod. Många hälsningar/ Björn
Ok, svaret ovan. :-)
Då förstår jag precis vad du menar, och jag håller helt med dig. Som naturfotograf tycker jag det är självklart att visa naturen som den ser ut, inte enbart den ljusa sidan. Saknar naturfotografen som visar ”skogen” som den oftast ser ut idag. Att vi kan synliggöra mer än enbart klichéerna. 👍