Bidde inga bilder
Dags att packa ihop. 21.4.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 111/365.
Kl. 04.00, alarm. Hade moblitelefonväckning. Ännu mörkt i skogen. Alldeles tyst.
Kl. 04.30, första fågelrösten: taltrast. Sen en rödhake. Ännu halvmörkt.
Kl. 04.45, tranparet ropar och en dubbeltrast börjar sjunga alldeles nära, stämningsfullt..
Kl. 05.17, en tjäder landar med ett buller i ett träd. Sen är det alldeles tyst. Ser inte var den är. Troligen samma fågel som i går kväll. Men den börjar inte spela. Hör inte heller när den flyger iväg.
Kl. 06.00, lyssnar till sjungande järnsparv, trädkrypare, bofink, taltrast, grönsiska, rödhake. Bekvämt från en varm sovsäck. En gråspett hörs alldeles nära.
Solen värmer. Det bidde inget spel, kanske var jag på helt fel ställe? En enda stackars tjäder fanns det. Hade den ingen att spela med?
Dags att packa ihop.
Reflekterar över tingens ordning: skall man fotografera vilda djur och fåglar skall man ha gott om tid. Då skall man mer eller mindre bo i skog och mark, som Heikki Willamo eller motsvarande. Att man vet allt om deras rörelser, exakt var de håller till etc. Att bara komma ut för en natt och vänta sig resultat funkar inte.
Det är därför många utnyttjar kommersiella fotogömslen, där en företagare tar reda på vad som finns, som sedan säljs. Till sådana som inte själva har tid och söka reda på allt, som bara kommer för ett dygn eller två.
Men för mig var det ändå en skön natt ute i skogen. Och en skön morgon. Just så skulle jag gärna leva under våren, dvs. 100 % ute i skog och mark.
Andra frågan blir om det nödvändigtvis måste vara en motsättning mellan dem.
Jag har aldrig sett tjäder ute i skogen, så för mig hade ett gömslebesök varit en upplevelse.
Eva
- hawk
- hawk
Sten
Vår absolut stoltaste skogsfågel.
- hawk