Be samerna om ursäkt
Snöfall - från min trappa, Hirvensalo, Åbo - idag 8 februari 2012. Foto: Håkan Eklund.
Ymnigt snöfall och minus tolv, det kändes lite ovanligt. Försökte ta några snöfallsbilder på fri hand, hade inte tid att börja pyssla med stativ och sådant (var på väg till jobbet) och den ideala slutartiden är alltid lika intressant att försöka komma underfund med. På bilden ovan satsade jag på 1/50 s - och det bidde så här.
Hittar en intressant debattartikel i Vasabladet (7.1.2012) där vår minoritetsombudsman Eva Biaudet (som också var uppställd som presidentkandidat) skriver: "Dags be samerna om ursäkt". Hon avslutar artikeln med: "De hemskheter som samerna utsatts för går inte att göra ogjorda men att erkänna dem är ett måste för att vi skall kunna leva sida vid sida. Samefrågan går ännu att lösa, men det är bråttom."
Till saken hör att nationalstaten Finland, liksom dito Sverige, under decennier som gått ägnat sig åt typisk förmyndarskapspolitik där olika typer av tvångsassimilering hört till vardagen. Alla skall ha samma språk, alla skall ha samma värderingar, kultur - etc. I början av 1900-talet samlades samebarnen från reskötarfamiljerna ihop i internatskolor och kristnades. De tvingades också lära sig majoritetsspråket (finska i Finland, svenska i Sverige ) och pådyvlades majoritetsbefolkningens kultur och seder.
Grundandet av sametinget i Finland och förnyelsen av grundlagen på 1990-talet har varit ett bra stöd för samernas rättigheter och ett uppsving för samekulturen. Men allt detta har kommit väl sent ...
Ännu för några år sen fick samerna längst uppe i norr kämpa med Forststyrelsen som ville kalhugga fina urskogar, som samtidigt var värdefulla som renbete och för turistföretagare. Samerna fick till slut sin vilja igenom efter att först ha kallat på förstärkning av Greenpeace och utländska miljöaktivister (som är dålig reklam för skogsbolag som vill sälja papper till kontinenten). Alltså: först stjäl man marken av ursprungsbefolkningen, sen har man mage att med våld hugga. Samma har gjorts också i Sverige.
Vi som är finlandssvenskar, är liksom samerna ett "gränsfolk". Vi känner mycket väl till denna kamp om språk och kultur, som vi ständigt får utkämpa, fortfarande. År ut och år in, varje dag - både på gator och i debattforum, på alla nivåer. Finlandssvenska skolbarn pratar oftast finska sinsemellan ute på stan, för att inte få på käften av sådana som inte tål att höra svenska ... detta anno 2010.
Och just idag (8.2) när stora nedskärningar inom försvarsmakten tillkännagavs (pga av tvingande sparåtgärder) , passade en Sannfinne (tillhörande populistpartiet Sannfinländarna) på att stämpla detta beslut som språkpolitiskt, bara för att vår försvarsminister råkar tillhöra Svenska folkpartiet ... Så målas f-n på väggen.
Eftersom jag nu är i usa så känner jag så varmt med native americans och att de idag ännu inte har fått upprättelse för alla hemskheter de fick gå igenom och fortfarande gör. Men det talas inte så mycket om det. De som lever nu, som tur är är det många, är ju födda in i ett annat samhälle men många äldre försöker bevara gamla traditioner. Vet att Paiute follket, som bor vid Pyramid Lake Reservatet i Nevada, håller på att lära sina ungdomar språket som helt håller på att gå förlorat.
Det var för övrigt Pyramid Lake som var fotograferat på den första Ipad som kom:)
Ja, nog är det väl underligt att vi människor har ett sånt enfaldigt "tunnelseende", var man än befinner sig på jordklotet. Jag jobbade i mitten av 1990-talet i Botswana, och där fick man lära sig hur "bushmännen" i Kalahari "tvångsassimilerades" - regeringen skämdes över att ha "primitiva infödingar" ute i bushen ...
Och i grannlandet Sydafrika fick de svarta för första gången i sitt liv gå till valurnorna, anno 1994 (när Nelson Mandela blev president). Ofattbart hur vi människor fungerar.
- Hawk
"Ett land ett språk" är det fånigaste idé som finns; kulturell mångfald är betydligt värdefullare och intressantare. Men för makthavarna känns det liksom tryggare och enklare att styra "enfald" ...
- Hawk