Att ibland vara rädd
Från savannen, Hirvensalo, Åbo. 28.10.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 301/365.
Ibland längtar jag ut till Afrikas ändlösa savanner.
När jag såg gräsets färgnyans bakom denna rönn ett stenkast hemifrån klickade det till i långtidsminnet, och några minnesfiler aktiverades när jag ibland på arbetsresor tältade ensam långt ute på savannen i Botswana.
Härliga tider när man ibland också lärde sig hur det känns att vara rädd (ormar, lejon, krokodiler ...). Försökte alltid sätta upp tältet i tid, så länge det var ljust, att omgivningen hann inspekteras. Det lyckades inte alltid.
Det är bara hälsosamt att ibland lära sig hur det är att vara en del av ett naturligt ekosystem där man själv också är ett bytesdjur; när det gäller att se sig för. För att överleva.
Jag hade hört så många historier om möten med giftormar att jag ibland drömde om svarta mambor som jagade mig. De kan ju röra sig framåt "stående på stjärten" med en fart som är avsevärd.
Minns ännu hur obehagligt det kändes att gå i gräs under det första halvåret i Botswana, småningom blev man avtrubbad och orkade inte längre vara rädd. Men några potentiellt farliga ormmöten hann det ju bli under två år i landet , bl.a. med en spottande kobror.
Bilden är jätteläcker, det är något speciellt med svajande gult gräs.