Asfaltgenerationen

Ett stenkast  från jobbet. Brusaby, Kimitoön 30.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 243/366.

Tog mig i kragen och drog till skogs i vackert kvällsljus. Med stavar, boots - men ingen hund och ingen kamera. Sedan labradoren gick till de sälla jaktmarkerna har jag väl inte vandrat just i detta skogsområde med kuperad terräng, bara några km hemifrån.

Skogen och terrängen var lika inbjudande som tidigare, den enda skillnaden var utsikten från olika bergsklackar - det som tidigare var gröna åkerområden omgivna av skog var nu fyllda med gator, bostadsområden, bilar och människor.

Ok i sig, det är ju bra att det byggs och att samhällen utvecklas. Men visst känns det som om ett vackert landskap förlorat en del av sin forna glans.

Dessutom mötte en överraskning när jag kom ut ur skogen, slutet på den gamla fina stigen hade grävts bort och försvunnit in på en privat tomt ...

Och. Jag mötte inte en enda själ under 45 min längs stigen i skogen (tydligt utmärkt som naturstig) som kräver bra på fötterna. Däremot ett dussintal motionerande människor ute på asfalten, längs landsvägen och cykelleden nära min parkerade bil.

De är märkliga, dessa urbana asfaltmänniskor.

Men å andra sidan, jag går gärna ensam i skogen. Och inte en enda älgfluga visade upp sig. Skönt.