Äntligen positivt om skog

Skogens döda, gröna guld. Borgå, aug. 2010. Foto: Håkan Eklund.

Det är sällan man kan läsa något positivt om våra skogliga ekosystem.  Men nu hittade jag en härlig artikel i Vasabladet (6.10.2010) som ges ut i Vasa, Österbotten. Rubriken är bra och berättar mycket för den initierade: "Skogens döda, gröna guld". Det är ett reportage om en skogsägare som frivilligt fredat drygt sju hektar värdefull gammelskog i Västerhankmo, Korsholm. Det låter ju som en droppe i havet (som det förstås är på det nationella planet), men "signalvärdet" är betydligt större.

Tänk vad uppbyggande att i en provinstidning (oftast är de ju rätt konservativa) läsa något uppbyggande om ekologiskt värdefulla skogsmiljöer där till och med intervjuade skogsfackmän uttalar sig positivt angående skogsskydd. Idag kan ju skogsägare få betalt för att inte hugga skogar med höga miljövärden; tyvärr är väl de (statliga) pengarna nu slut.

Faktum är ju att de flesta skogar  (i Finland och Sveriga) har omformats  till ekologiskt utarmade industriplantager där endast unga, friska träd tillåts leva. Det gynner förstås biomassan och plånboken, men leder samtidigt till miljömord på de specialistarter som genom årtusenden formats efter naturskogarnas naturliga skogsmiljöer som innehåller alla åldergrupper och utvecklingsstadier av träd. Också döda och murknande sådana.

Det finns ett stort antal fåglar och djur som t.ex. är beroende av håligheter i träd för att kunna häcka, och sådana putsas ju normalt bort via kalhuggningar. Sen när ungskogen är etablerad röjs och gallras den ett antal gånger, och där ges ju bara företräde för unga, välartade och välväxande träd (nästan så att det påminner om vårt mänskliga samhälle ...). Det beyder att vi så småningom kommer  att förlora våra skogsmesar, som talltita och tofsmes. För att ta två exempel. Då blir vintrarna ännu tystare. En mera ortstrogen fågel än tofsmesen får man söka efter! Dessutom är den både mysig och vacker.

De behöver murken lövved (som hittas i döda björk och alstammar/-stubbar) för att med sin klena näbb kunna plocka ut vedfibrer och forma sitt bo inne i stubben. Men sånt putsas ju bort i ekonomiskogar. Det sorglustiga är ju att många av dessa hålbyggare skulle acceptera holkar, men sådana sätter ju inte skogsbrukarna ut. Egentligen borde det stå inskrivet i skogslagen att den som kalhugger sin skog åläggs att sätta upp så och så många holkar per hektar i grannskapet, samt lämna tillräckligt med lövträd att tillåtas dö och murkna i den plantering som småningom omsluter dem. De är värda sin vikt i guld!

Men nej, det skall putsas till döds, det kallas skogsskötsel!!!, annars så skulle det ju se för slarvigt ut .... tycker väl många. Det som de flesta inte förstår eller vill förstå, att denna s.k. "skogsskötsel" betyder milömord på många skogslevande arter! Och få människor bryr sig om detta, därför kan det fortgå.

Därför kul med en skogsägare som förstår bättre, och sparar en smula gammelskog. Toppen! Tack Nina Dahlbäck/Vbl för ditt värdefulla reportage om vårt skogsarv! Mera sådant - jag tror inte att folk ännu förstår VARFÖR områden med naturskog behövs ... De behöver tydliga exempel.

2010-10-20 22:16   Vinski

Jag tror att Metsoprogrammet och det faktum att flertalet skogsägare (dock inte han i reportaget) är urbaniserade kommer att leda till att allt mer skog skyddas på frivillig väg. Vackert så! Många droppar kanske leder till något betydande till slut, även om det är rätt dystert överlag.

/Vincent