Äntligen börjar sanningen krypa fram
En bokintervju som öppnar Pandoras ask. Helsingin Sanomat 23.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 266/365. (Det är rabarbersaft i Siilasmaas glas, inte vin ...).
I en stort uppslagen artikel i dagens Helsingin Sanomat intervjuas Nokias styrelseordförande Risto Siilasmaa om sin bok ”Paranoidi optimismi” som skall komma ut i oktober. Själv blev han invald i bolagets styrelse 2008 när Nokia gjorde en rekordvinst på två miljarder euro under årets andra kvartal. De hade då en global marknadsandel på över 50 procent beträffande smarttelefoner.
I intervjun berättar Sillasmaa hur han småningom kom underfund med att dåvarande styrelseordförande Jorma Ollila, som i tiden var den som gjorde Nokia till den succé som den då var och betraktades som en ”Gud” i Finland, inte längre var den kreativa och lyhörda ledare som skulle ha krävts i den växande konkurenssituationen.
Siilasmaa och flera med honom visste att deras Symbian operativsystem borde skrotas, men på det örat ville inte Ollila lyssna. Han var konflikträdd och hade slutat lyssna på andra. Han ledde verksamheten stelt och formellt och med en hård hand ("Management by perkele"?); styrelsen fick aldrig i tid reda på sådant som de borde ha diskuterat på djupet.
Ollila hade också ett temperament som skapade en rädslans kultur i bolaget, som många tidigare anställda har vittnat om. Kanske framgången hade förblindat honom helt?
Ollilas ledarstil känns igen från en massa envåldshärskare jorden runt som visar vad som händer när en ledare med sitt beteende låter sig isoleras från expertråd. När man från "lägre nivå" inte längre når fram till ledaren, eller vågar närma sig med dåliga nyheter.
Den som tror att "själv är bäst nog" klarar sig inte i längden. Åt helvete gick det också med Ollilas Nokia.
Siilasmaa, som 2012 blev styrelseordförande efter Ollila, sålde telefonproduktionen (3.9.2013) till Microsoft för 5,44 miljarder euro – som troligen var den sämsta affär som Microsoft någonsin gjort.
Boken som samtidigt skall komma ut på engelska blir intressant att läsa. I en artikel på följande sidor har Ollila fått ge sin syn på artikeln; men svaren lät ihåliga och intetsägande.
Efter detta kommer nog fler f.d. chefer att träda fram och berätta sin version, varför storbolaget (beträffande mobiltelefoner) föll som en slaktad oxe.
Själv var jag en "Nokiapatriot" ända tills att jag läste ett reportage om hur Nokia vintern 2008 stängde ner sin produktion i Tyskland för att flytta fabriken till Rumänien, bara för att kunna spela med högre vinster. 2300 anställda i Tyskland förlorade sina jobb. Då tappade jag lusten för Nokia, och bytte till Samsung - som jag har än idag.
Min kaffemugg på bilden är ett stycke engelsk humor; fick den i 50-års present av min engelska kompis som är företagare (med tusentals anställda) i Botswana.
Hälsn!