EMAKS BETRAKTELSER 338/Stockholm någon gång för ett tag sen...

När man är i Stockholm och hälsar på så har man givetvis en kamera med sig. Där finns ju så mycket bilder att fånga så man knappt hinner med att ta dom. För går man i sällskap med övriga anhöriga finns sällan tålamodet från dom, att vänta på den som står med kameran och fotograferar något i deras ögon helt intetsägande. Så man får anpassa sig och försöka sålla bort mycket av det man ser. Men en del fastnar ändå på sensorn eller filmen, i det här fallet filmen. Och den är scannad, så det är inga mörkrumskopior.









Bildmakeri är något personligt och blir för mig inget som är på förhand givet. Det personliga seendet utvecklar man under sin levnad, och de enda ramar som sätter begränsningen, är det verktyg som för tillfället används. Samt sökarens ramar, innanför vilka man försöker få till en komposition som man tycker håller. Det är inte motivet som är det viktiga i min värld, utan bilden. Det är den inställningen jag försöker ha i min fotografi. Bilden kommer när den kommer, och det är oftast det som kommer i min väg där jag drar fram som jag fotograferar. Konstigare än så blir det sällan för mig.
//