EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 244/En kväll ägnad åt glasfotografering.
Och glaset kommer som vanligt när det gäller mig, nästan bara från Strömbergshyttans glasbruk. De här pjäserna är från tidigt 1930-tal till tidigt 1940-tal och av Gerda Strömbergs formgivning. Hon var framgångsrik formgivare redan under sin tid på Eda glasbruk i Värmland, dit hon och hennes make Edward Strömberg flyttade från Orrefrors 1927. När Eda gick i konkurs 1933 övertog paret driften av det nyrenoverade Lindefors glasbruk i Småland och döpte om det till Strömbergshyttan. Till att börja med arrenderade man bruket innan sonen Erik Strömberg köpte det av dåvarande ägaren Axel Träff kring 1945. Gerda Strömberg är utan tvekan en av våra allra främsta glasformgivare och utvecklade redan under 1930-talet de rena och massiva former som blev Strömbergshyttans signum ända till brukets nedläggning 1979.
Modell B8, 1933. Olivgrön massa.
Modell B8, 1933. Gyllengul massa.
Modell B316, 1941. Gulgröntonad.
Modell P12 med ljusmanchett P13, sent 1930-tal. Klar kristall.
Modell B338, tidigt 1940-tal. Blåtonad kristall.
Modell B221, sent 1930-tal. Blåtonad kristall.
Okänt modellnummer, troligen sent 1930-tal. Blåtonad kristall.
//
EMAKS BETRAKTELSER 243/8:e april 2018
En långtur idag. Dumt nog tog jag vinterkängorna i värmen. Blev lite skavsår på ena hälen, sånt man får stå ut med. Vid Toragöl flög ett par tranor upp. Blev dock ingen bild på dom, men att stå bara 50 m från dom var upplevelse nog. När jag sen traskade över till en ännu mindre göl vid sidan om, så stod dom där på isen och gosade med varandra. Jag smög fram i skyddet av en skogsdunge och fick en riktigt fin vy, bara 30-40 meter ifrån dom. Skulle precis ta några bilder när dom trumpetade till och lyfte, snabbare än jag hann trycka av. Men som sagt, en fin naturupplevelse blev det ändå. Är ju ingen fågelfotograf och en 56mm hade nog inte räckt speciellt långt ändå. Jag nöjde mig med den krokiga björken vid Toragöl, sen traskade jag hemåt med skavande häl.
Förresten, så träffade jag Dan Johansson vid Toragöl. Han var ute på en träningsrunda. Stod och språkade en stund med honom om träning, skor och naturen runt Lessebo. Han är ju skogsbonde och har skrivit en egen roman, "Grönt byte", där han vill ge en lite mera nyanserad bild av landsbygdsbor och livet på landet. Så här säger han i en intervju om boken till tidningen Smålandsposten:
"Idag skildras ju landsbygdsbor antingen som galningar, som i filmen "Jägarna", eller som i "Änglagård", där de som kommer från staden är de enda vettiga. Eller ta bara det romantiserade Bonde söker fru, en riktig bonde skulle ju aldrig sitta på en ekstubbe, dricka champagne och hångla mitt under skördetid." Mer om boken här: http://vaxjobladet.se/index.php?placid=1&placid_text=18&id=3040
Kan lånas på närmsta bibliotek: Isbn:9789198275209
EMAKS BETRAKTELSER 242/5:e april 2018
Från vinter till vår på 5 dagar. Första bilden togs i Påskhelgen, den sista för nån timme sen. Våren kommer med en gång. På eftermiddagen tidigare idag hörde jag fiskmåsarna skrika. Nu får man lust att ta fram kameran igen. Har haft väldigt lite lust för det i vinter, snöbilder är man rätt trött på. Men ett och annat intressant hittar man ändå...
EMAKS BETRAKTELSER 241/T2 fotograferad med T2...
Varning, kameraporr! Ej för känsliga. En high tech analog Contax T2 kompakt, fotograferad med en digital Fujifilm X-T2. Analoga kameror behöver inte vara långsamma skorvar utan automatik eller andra bekvämligheter. Contax har alltid legat långt fram med high tech i sina kameror. Deras analoga som kom strax före den digitala revolutionen är inga undantag. Förstklassiga arbetsredskap, snabbarbetade och praktiska verktyg för bildskapare.
Contax T2 och T3 har använts bl.a av vår egna berömdhet Anders Petersen. Föregångaren Contax T, hade inte AF som T2 och T3 utan var försedd med en mätsökare. Den kameran nyttjades bl.a av gatufotomästaren Henri Cartier-Bresson under hans sista år. Mer tror jag inte behöver sägas om den här kameraserien. T3 var den sista i serien och senare kom även en serie med zoom Vario Sonnar, kallad TVS.
Mera om Contax T2 i den här filmen: https://www.youtube.com/watch?time_continue=1&v=T4rJbP8W_kY
Ps. Även den filmen gjord med en Fujifilm X-T2.Ds
EMAKS BETRAKTELSER 235/Det här ser otroligt bra ut!
Nu ska jag inte skryta med att det är konstnärligt bra. Däremot tycker jag att det ser tekniskt kvalitétsmässigt väldigt bra ut med dessa lithprintar på 12x16" papper (30,5 x 40,6cm). Och med det menar jag förmodligen något helt annat än vad en del navelskådare av skärpa, upplösning och tonalitéter här på fotosidan lägger i begreppet kvalitét. Jag har i alla fall fått ett resultat som jag kan känna mig nöjd med och som ligger i linje med vad jag ville åstadkomma. Lithprintarna är gjorda från digitalt fotograferade och redigerade filer, vilka omvandlats till negativ i stl 13x18cm och som sedan skrivits ut på clear film av Crimson. Här en scanning från en av printarna jag gjorde i mörkrummet igår från ett av 13x18 negativen.
Jag var lite orolig att upplösningen på utskriften av det 13x18cm stora negativet inte skulle räcka till för att förstoras, men i denna printstorlek på 30x40cm papper blev det väldigt bra i alla fall. Jag gör ju sällan större printar i mörkrummet än det. Negativen jag fick denna gången gjordes med ganska låg kontrast, eftersom det första jag beställde tidigare fick högre kontrast än vad jag ser på min skärm. Det blev likadant den här gången. Negativen ser ut att ha lägre kontrast på skärmen än vad utskrifterna på clear film har. Men nu hade jag kompenserat för det och fick tillbaka normala negativ. Så nu vet man hur detta ska hanteras fortsättningsvis också.
Inte utan att man känner entusiasmen sprida sig inför kommande försök med denna "oheliga allians" mellan digital och analog teknik. Tänk att kunna fota digitalt (vilket ju är så pass mycket mera enkelt och bekymmersfritt i många avseenden gentemot analogt foto med film) men ändå kunna få ut en manuellt mörkrumsframställd lithprint på ett vackert gelatinsilverpapper, i slutändan. Personligen tycker jag att mörkrumsprintar är något helt annat och dessutom vackrare än utskrifter. Svärtan ligger i papperet, inte på ytan. Det ger en annan upplevelse och känsla som jag saknar i utskrifter.
//