EMAKS BETRAKTELSER 212/Ytterligare en betraktelse...

Dagen ägnad åt att kasta ut julen. Annars redigerat ytterligare en bild, tagen med Ernst Leitz Summar 50mm/2 från 1935 häromdagen. Gillar denna optik med sin mjuka kontrast och överstrålning. Något som säkert de flesta avskyr. Men jag tycker det blir vackra bilder. Lika vackra som när optiken används på mina analoga kameror, laddade med T-max 100. Kommer också försöka använda optiken ytterligare, t.ex vill jag prova den vid modellfotografering. Har redan flera bildidéer som jag ska försöka realisera innan sommaren är slut, och blir det bra så ska du kunna se de färdiga resultaten på papper någon gång under hösten. Då blir det en jubiléumsutställning på mitt "lilla" Fotogalleri i Skruv, för att fira de 10 åren sedan starten sommaren 2008.



Raw-filen till den här bilden redigerades i gratisprogrammet DARKTABLE, som fotosidan skrev om i en artikel tidigare i veckan. Tycker det verkar fungera fint. Jag har dock fuskat lite och ökat ljusheten/kontrasten i stenen något efteråt i Elements, samt lagt på en svag svärtningston, men jag tror att det går att redigera lokalt även i Darktable? Nu blir det nog inte sämre att göra som jag gjorde, för TIFF-filen jag sparade från Darktable  är 10 MB större än den ingående raw-filen. Någon skrev att det bästa med programmet var funktionen att ta bort dimma och dis i bilderna (haze). Men i den här typen av bilder, tagna med den gamla Summaren,  tror jag det skulle bli rena katastrofen, he he.

Verkar skrivas en hel del om bildredigering annars här på fotosidan, och visst är det viktigt att man inte slarvar med denna "näst sista" så viktiga bit. Ja näst sista kallar i alla fall jag det. Lika viktigt för mig är det allra sista steget, att få bilden på papper med högsta möjliga kvalitét. För du skaffar väl inte dyra program och fina objektiv, för att enbart visa dina bilder på webben? Eller för att skriva ut/låta printa dom på halvbra material? Vore synd i så fall tycker jag, för bilder på högkvalitativt papper/bläck är så mycket snyggare, och har en extra dimension som du aldrig kommer få uppleva på en bildskärm, eller för den skull på papper och material av tveksam kvalitét. Men därom finns det säkert många olika åsikter (precis som om det mesta) så kanske bäst man inte sticker ut hakan alltför långt...?
//

Emaks betraktelser 211/Äntligen en dag med lite vinterkänsla...

Minus 10 när man steg upp idag. Kul att det ändå blir lite kallt så att snökanonerna  vid skidspåren och backarna kan producera det vi saknar nuförtiden. Vet ingen backe eller något spår här i Småland som kunnat öppna än, trots stora snökanonresurser vid flera av dom. Det blev dock inte så mycket fotande idag, annat än en liten exkursion i trädgården och närmare bestämt i jordgubbslandet. Frosten låg så fint på bladen så man kunde inte låta bli att ta några bilder. Visar en av dom här. Först JPEG-bilden direkt ur kameran, med de förinställda parametrarna (som jag själv valde, dvs oftast Acros med lite olika inställningar av hög-lågdagrar etc). Sedan slutbilden efter lite små justeringar, dels ändring av raw-filen via kamerans egna raw-konverterare samt även levels (minimalt) i ps och en svag svärtningston pålagd. Som vanligt sparas slutfilen alltid i TIFF, för att ingen information ska försvinna innan eventuell utskrift.





//

EMAKS BETRAKTELSER 210/Ytterligare en grå dag i januari, med retrograd rörelse...

Dagarna rullar på och nu är vi inne i början av januari 2018. Men varken snö på marken eller någon is på sjön. Tiderna förändras sannerligen snabbt, snabbare än vi någonsin kunnat tro. Vi har fått danska och nordtyska vintrar hit upp till Småland, inte bara folk från dessa områden som tar hand om våra förfallande röda stugor med vita knutar. Och det är ju bra, fast lite synd att dom tog vädret med sig också. Ett grådaskigt väder som ända lämpar sig fint för svartvitt. Alltid något att trösta sig med för en som gillar att fotografera svartvitt. Så det blev en sväng med kameran på hemmaplan idag också.











Mitt digitala fotograferande har tidigare inskränkt sig till att mest handla om färg. Från i somras har det ändrats. Saker och ting ändras och utvecklas, både tekniskt och emotionellt. Bara försöka inse att man inte kan hänga sig kvar i det gamla. Men man kan ta det man vill ha kvar från det gamla och använda det i kombination med det nya. T.ex en Summar Sumus 50/2 lanserad 1933, på ett digitalt kamerahus lanserat 2016. Likadant är det med kunskaper och tänkande. Allt utvecklas och den som hänger sig kvar i det gamla för länge får svårt att se positivt på det nya. Men för att utvecklingen ska gå framåt måste vi ändå ha bakåtperspektivet. En slags retrograd rörelse där vi går framåt, trots att  vi kretsar kring och är beroende av något som går åt motsatt håll.
//

EMAKS BETRAKTELSER 209/Grått och läge för svartvitt.

Nu är det grått och läge för svartvitt, så det blev en liten promenix med kameran efter jobbet vid 2-tiden idag. Kom dock inte så långt, bara 150 m från huset nere vid sjön. Tänkte jag skulle prova min gamla Summar "Sumus" 50mm/2 från 1935, den borde ju fungera lika bra på ett X-T2 hus. Såg några bilder på nätet för några år sen som hade en väldigt speciell karaktär och de var tagna med en sån optik. Jag gillade det jag såg så jag började leta på nätet och hittade en. Det har inte blivit så många bilder med den, men några har jag skjutit med mina analoga hus laddade med T-Max 100. Det såg bäst ut med den filmen tyckte jag. Men idag blev det digital premiär för Summaren.











Summaren blir ju ekvivalent med en 75mm-optik på en APS-C sensor och det fungerar bra att komponera med ett kort tele, så att inte en massa onödigt jox kommer med i bilderna. Med kvadratformatet inställt så skalar man bort ytterligare en del i kanterna. Jag gillar kvadratiskt format och jag gillar att se bilden med två ögon på kamerans skärm, precis som jag gillar analoga TLR 6x6 av samma anledning. Att man dessutom ser bilden i svartvitt som den blir, är en stor fördel med min Fujifilm-kamera. Hade Acros förinställt, men fick ändra lite på normalinställningen av högdagrar och lågdagrar för att jag skulle bli nöjd den här speciella optiken på. Här var det inga snabba serieskott eller några mängder med bilder direkt, varför jag sparade bilderna både som svartvit JPEG och raw. Lade på en svag ton i bilderna också. Så har det alltid varit med svartvitt. Olika svärtningstoner i mörkrumspapper ju, och sen har man ju eftertonat även där en hel del. Något neutralt svartvitt har väl egentligen aldrig funnits före digitalåldern och photoshop.

Vet inte om jag hittade rätt med kontrasten i efterbehandlingen. Jag tycker det är svårt att få till det ibland. När man tycker man hittat rätt och sen går ifrån datorn en stund, så kan det se alldeles tokigt ut när man kommer tillbaka och tittar på bilderna. I mörkrummet kör jag alltid men en referens-bild som alltid ligger där och som alla bilder man gör relateras till. Det har fungera bra för mig. Man får väl börja med samma sak i det digitala mörkrummet.
//

EMAKS BETRAKTELSER 208/Gursky-inspirerat...

Blev påmind om Andreas Gursky i kommentarerna till en bloggpost för några dagar sen. En fotograf som åtminstone här på fotosidan ifrågasattes starkt, när en av hans bilder för några år sen blev det dyraste fotografiet någonsin som sålts. En länk till bilden här: http://www.tate.org.uk/art/artists/andreas-gursky-2349 Den är 1,9 x 3,6m stor, finns i 6 exemplar och ett av dom såldes för 4,3 miljoner dollar 2011. Någon skrev då i en kommentar till artikeln på fotosidan, som handlade om rekordet: ..."att han inte uppskattas här förvånar väl ingen, det är ju inte en knivskarp bild på en fågel ju." Tycker den kommentaren säger en hel del.

Mina första bilder 2018 håller förmodligen inte Gursky-klass, men kanske hade jag honom i bakhuvudet ändå när jag tog dom tidigare idag?  Från närmiljön där jag bor och sånt som man fotograferat mer än en gång tidigare, i olika versioner och på olika sätt...







Sista bilden hade jag fö. i en annan version på min första utställning på Fotogalleriet i Skruv 2008. Det var en analog gelatinsilverbild från mörkrummet, som jag fotat med en Diana+ i plast. Jag gillar särskilt ringarna i nedre delen av bilden, som är luftbubblor som fastnat på filmen vid framkallningen. Det blev av att jag slarvade och inte skakade dosan i bordet mellan agiteringarna tillräckligt mycket.



I år 2018, är det alltså 10 år sedan jag hade första utställningen på mitt "lilla" galleri i Skruv, och givetvis kommer det bli en utställning senare i år för att fira jubiléet. Ska försöka blogga mera om det senare i år. Planerna är att 10-årsuställningen ska starta någon gång under hösten.
//