EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 349/Järnets längtan att bli rost...

Från en container på jobbet. Man går lätt förbi utan att se, men stannar man upp och tar sig tid, så kommer bilderna av sig själva...

//

Postat 2019-06-25 21:42 | Läst 4397 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 347/Östtysk High Tech från 1978

När man inte kan använda en del av sina östtyska M42-objektiv på sin västtyska M42-kamera, då blir det till att skaffa något mer. Zeiss Jena electric-objektiven har elektrisk överföring av bländarvärdet till kamerans exponeringsmätare via kontakter som sitter på baksidan av optiken, detta för att kunna mäta vid fullöppning. Men på min Zeiss Ikon SL706 sitter en liten tapp som faller in i optiken som är gjord för denna när den är inskruvad i exakt rätt läge. Denna lilla tapp sitter i vägen så att de östtyska electric-objektiven bara går att skuva in en liten bit i M42-gängan. Därför har nu ytterligare ett M42 kamerahus för dessa electric-objektiv införskaffats. Praktica PLC3, tillverkad i 130.000 exemplar mellan 1978-83. Mekaniskt styrd slutare av den vertikalgående metallridåtypen som teknikerna på Pentacon tog fram till L-serien kring 1970, och som visade sig vara en pålitlig konstruktion. Bilden är tagen med min digitalkamera försedd med en Zeiss Jena Pancolar electric 1,8/80mm, ett sagolikt objektiv som DDR-teknikerna lyckats otroligt bra med. På huset sitter en annan Pancolar electric, en 1,8/50mm. Det ligger ytterligare ett par fina electric-objektiv i samlingen av M42-or (en Flektogon 35mm och en Sonnar 135mm), som jag nu kan använda till PLC3-huset laddat med film. Har annars bara kunnat skjuta digitalt med dessa innan, vilket jag tycker är synd.

Praktica PLC3 med en Pancolar electric 1,8/50mm.

//

Postat 2019-06-22 22:43 | Läst 4814 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 340/Eastman Double-X 5222.

Från mina provfotograferingar med kinofilmen Double-X 5222. Den som jag visade några exponeringar från i förra blogposten. Även här framkallad i D96, fast lite längre tid (för att kompensera för det kontrastfattigare ljuset). Exponeringsmätaren var också inställd på 320 ASA istället för 250 (som är den nominella känsligheten för filmen). Inga problem som det verkar, kommer fungera fint med 400 också.

Zeiss Ikon SL706 + Görlitz Primoplan 1,9/58mm. Double-X 5222 i D96.

Primoplanen i bilden här skaffade jag till min digitala kamera. Ger mjuka och fina färger med den, som får det digitala att bli mindre vasst. Men den fungerar fint även på en analog kamera och med svartvit film. Det blir mjukt och fint även här, inte så vasst och perfekt skarpt som det kan bli med moderna objektiv som har bättre antireflexbehandling.

Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm. Double-X 5222 i D96.

En rysk ljusstark 35mm ger också rätt mjukt och fint resultat med en film som Double-X. Här på full glugg. Dom är inga Leica-objektiv de ryska glasbitarna, men fulla av metall och glas är dom i alla fall och de ger en fin retro-känsla med svartvit film. Inget vasst eller kliniskt perfekt, utan precis lagom behagligt att titta på.

Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm.

Eastman Double-X 5222 fortsätter att tilltala mig med sin fina traditionella Kodak-känsla. Man känner vibrationerna från den gamla Tri-X när man tittar på negativ och scanningar. Det trevligt återhållsamma, och även snygga kornet, tilltalar också. Det är precis lagom och ger den perfekta balansen i bilderna. Det ska bli kul att kopiera negativ från den här filmen i mörkrummet också. Jag tror det kan bli riktigt bra. Man blir sugen på traditionellt, vanligt svartvitt när man ser dom. Annars har det mest varit lith-kopiering där under senaste tiden.
//

Postat 2019-05-19 15:52 | Läst 6366 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 334/Grovt korn och oskarpt - kan det bli värre?

En av de senaste lithprintarna från mörkrummet. Äntligen kan man kopiera igen, efter över en månads uppehåll för ryggen. Jag har börjat arbeta på halvtid, och det är precis lagom. I helgen orkade jag med att göra några lithprintar, bl.a denna. Men märker att det inte går att friska på som förut flera timmar i streck. Nu blir det vila mellan varje kopia. Den här lyckades jag få till 2 st något så när likadana av. Vid vanlig kopiering är det lite lättare att upprepa samma resultat, men det blir sällan mer än 2-3 ex av varje bild ändå. Mer har man inte tid med , då skulle man i så fall behöva anställa en assistent/kopist.

Kopian är inte så stor, 17,5x17,5cm på 8x10 tums papper. Bilder behöver egentligen inte vara så stora, jag tycker papper mellan 20x25cm till 30x40cm är lagom. Stora bilder är i många fall överskattade, men det finns det säkert olika åsikter om. Kornet i bilden tycker jag blev snyggt, och det diffusa med utslätade detaljer både förenklar och framhäver. Grovt korn och oskarpt, kan det bli värre? Originalbilden, en digitalt fotad fil, är annars i princip kornlös. Detaljutslätningen kommer av optiken jag använt, en rysk Helios 44-2 2/58mm med en sk "Petzvalmodifiering". Och att jag "sköt" på full glugg. Kornigheten är ett resultat av lithframkallaren och det papper som jag använt. Bilden är kopierad från ett digitalt negativ i stl 12,5x12,5cm som jag tagit fram från den digitala filen och sedan skickat på utskrift på clear film hos Crimson. Det verkar fungera ganska bra för lithprintning, men jag tvivlar på att vanlig kopiering blir så lyckad?

Jag kopierar inte så mycket traditionellt i mörkrummet längre. Det blir mest lithkopiering numera, eftersom jag gillar de resultat som blir av det. Man kan variera det väldigt mycket med färgton, kornets grovlek, detaljupplösning etc, beroende på vilket papper man använder. Ofta fungerar det bra att lithprinta även på äldre papper som legat ett tag. Av de papper som finns på marknaden idag så gillar jag Fomas av olika typer samt det ryska Slavich Unibrom 160BP bäst. Resten av sortimentet fungerar egentligen inte som äkta lithpapper, utan det är de papper som försvunnit från marknaden som är de allra bästa för lith. Som tur är har jag en hel fotofrys (och lite skåp utöver den) fullt av såna papper, så i det avseendet råder det ingen brist, vilket man får vara glad över. Jag var klok nog att köpa på mig så mycket jag hade råd med innan fabrikerna lades ner. Dock har jag väldigt lite av Agfas och Kentmeres väldigt fina tidigare papper, som var bra att lithkopiera på. Men av annat finns desto mera. Bilden här är gjord på Fomatone MG Nature 532 II, vilket fortfarande tillverkas i Tjeckien.

När jag scannade kopian i min dyra A3-scanner så blev det ljusa partiet helt kass. Utfrätt och skarpa övergångar, det såg helt bedrövligt ut. Så jag fick ta till digitalkameran (som klarar att återge även dessa ljusare toner mycket bättre) och fota av bilden med. Märkligt att man inte kan få scanners att fixa detta? Men dagens digitala teknik är ljusår bättre än gårdagens vad gäller högdageråtergivning.
//

Postat 2019-04-01 19:23 | Läst 5250 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 333/En hästskulptur i glas av Gunnar Nylund

Mitt senaste "fynd". Säljaren visste nog inte riktigt vad det var hen sålde, till min stora glädje. Mint condition dessutom. En hästskulptur som Strömbergshyttans glasbruk tog fram i fyra unika exemplar (4 sinsemellan olika utföranden, men samma grundform) till sommarutställningen på Smålands museum 1957. Design Gunnar Nylund, som annars mest är känd för sina djurskulpturer i stengods på Rörstrands. En av dessa fyra glashästar står på Nationalmuséum i Stockholm. Den är lite mera bearbetad än denna, med spårslipningar i hästens kropp och gravyr även i man och svans. En finns på Smålands muséum/Kulturparken Småland och den är helt i klarglas utan bearbetning alls. I registerkortet till den fanns också uppgiften att de var framtagna i endast fyra exemplar. Denna tredje hittade jag för några veckor sen via webben i USA, och den har bara sparsamt graverad dekor. Nu har jag även letat fram den fjärde som finns hos annan en privatperson, den har ett helblästrat utförande.

En del här känner nog till att jag "forskar" kring Strömbergshyttans glasbruks historia. Jag är ju uppvuxen på bruket och mina föräldrar och farföräldrar arbetade där. Bruket togs över av Orrefors 1976 och lades ner 3 år senare, som så många andra glasbruk här nere i sydöstra Småland vid den tiden. Maskinglaset hade då kommit och ryckt undan grunden (bruksglaset) som många bruk var beroende av. Idag är det mycket inriktat på konstglas och och de få hyttor som finns kvar är mycket mindre. I Orrefors och grannbyn Flygsfors (2km emellan) arbetade som mest bortåt 1000 personer på 1950- och 60-talen, och det var bara en mindre del av glasriket då. Idag arbetar nog maximalt 200 personer i de enheter som finns kvar totalt skulle jag tro. Men konstglas gjorde man även på den tiden som ni kan se av bilderna här. Fantastiskt vackert dessutom. Konstnärerna och formgivarna har varit viktiga för de svenska glasbruken sedan början av 1900-talet, därom råder inget tvivel. Men utan en skicklig arbetarstam (det tar minst 10 år för en glasarbetare att nå upp till mästargrad) skulle det inte varit mycket bevänt med det svenska glaset heller. Så det är ett lagarbete, vilket inte minst den legendariske disponenten på Strömbergshyttan Edward Strömberg och hans hustru, formgivaren Gerda Strömberg, alltid framhävde.

Att de hade den inställningen på just det bruket, har dock ställt till en del problem, då formgivarskapet på pjäserna sällan skrevs in på glaset, och ritningsmaterial till stor del försvunnit. Det har också dragit ner värdet på glaset mot en del andra bruks (trots den höga kvalitén) , då det ibland rådit tveksamheter om vem som designat vad. Men denna hästskulptur råder det ingen tvekan om vem som står bakom. Exemplaret från Nationalmuséum finns t.ex på bild i katalogskriften till Gunnar Nylunds retrospektiva utställning på Rhöska i Göteborg och Malmö muséum i början av 1970-talet.
//

Postat 2019-03-27 22:39 | Läst 5831 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Föregående 1 2 3 ... 12 Nästa

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 349/Järnets längtan att bli rost...

EMAKS BETRAKTELSER 347/Östtysk High Tech från 1978

EMAKS BETRAKTELSER 340/Eastman Double-X 5222.

EMAKS BETRAKTELSER 334/Grovt korn och oskarpt - kan det bli värre?

EMAKS BETRAKTELSER 333/En hästskulptur i glas av Gunnar Nylund

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 349/Järnets längtan att bli rost...

EMAKS BETRAKTELSER 347/Östtysk High Tech från 1978

EMAKS BETRAKTELSER 340/Eastman Double-X 5222.

EMAKS BETRAKTELSER 334/Grovt korn och oskarpt - kan det bli värre?

EMAKS BETRAKTELSER 333/En hästskulptur i glas av Gunnar Nylund

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier