EMAKS BETRAKTELSER 244/En kväll ägnad åt glasfotografering.

Och glaset kommer som vanligt när det gäller mig, nästan bara från Strömbergshyttans glasbruk. De här pjäserna är från tidigt 1930-tal till tidigt 1940-tal och av Gerda Strömbergs formgivning. Hon var framgångsrik formgivare redan under sin tid på Eda glasbruk i Värmland, dit hon och hennes make Edward Strömberg flyttade från Orrefrors 1927. När Eda gick i konkurs 1933 övertog paret driften av det nyrenoverade Lindefors glasbruk i Småland och döpte om det till Strömbergshyttan. Till att börja med arrenderade man bruket innan sonen Erik Strömberg köpte det av dåvarande ägaren Axel Träff kring 1945. Gerda Strömberg är utan tvekan en av våra allra främsta glasformgivare och utvecklade redan under 1930-talet de rena och massiva former som blev Strömbergshyttans signum ända till brukets nedläggning 1979.


Modell B8, 1933. Olivgrön massa.


Modell B8, 1933. Gyllengul massa.


Modell B316, 1941. Gulgröntonad.


Modell P12 med ljusmanchett P13, sent 1930-tal. Klar kristall.


Modell B338, tidigt 1940-tal. Blåtonad kristall.


Modell B221, sent 1930-tal. Blåtonad kristall.


Okänt modellnummer, troligen sent 1930-tal. Blåtonad kristall.
//

Emaks betraktelser 141/Contax mätsökare och Tri-X 1960-tal.

En av min fars bilder från Strömbergshyttans glasbruk och 1960-talet. Finns just nu utställd på Fotogalleriet i Skruv, kraftigt uppförstorad till 60x80cm. Sliparen August Abrahamsson i aktion, fotograferad med Contax IIIa och Zeiss Sonnar 2/50mm. Fungerade utmärkt i motljuset. Bilden är en scanning från negativet.



Min far, Sven-Erik Bergqvist (av de flesta kallad Putte) arbetade vid bruket ända till nedläggningen 1979. Han började med olika sysslor vid slutet av 1930-talet, bl.a som synare, lagerarbetare, uppblåsare mm, och kring 1950 skolades han in som hyttmästare (ledare av arbetet i glashyttan) efter sin far, Knut Bergqvist. De första bilderna från bruket tog han på 1940-talet, men de flesta bilder och negativ han lämnat efter sig är från 1950- och 60-talet. Jag har börjat gå igenom negativpärmar och diabilder och har funnit en liten bildskatt av en svunnen tid, både från vardagslivet i Strömbergshyttan och från glasbruket. Jag har bl.a hittat sånt som han aldrig visat eller gjort bilder av förut, t.ex denna bilden på August Abrahamsson, som var fader i en familj med två söner från Eda glasbruk i Värmland. De följde alla (tillsammans med flera andra glasarbetare) med Gerda och Edward Strömberg till Lindefors glasbruk (Strömbergshyttans hette så då), när de lämnade Eda som tvingats lägga ner driften 1933. Istället arrenderade Strömbergs det 1928-29 nyrenoverade Lindefors, som också haft driften nerlagd en tid i börskraschernas spår. Många av min fars bilder är fotograferade i befintligt ljus, de första med Ilford Fp3 som på 50-talet hade 64 ASA och från 1960 125 ASA. Även negativ fotograferade med Kodak Tri-X finns från 1960-talet. Denna bilden är tagen med den filmen. Att förstora upp den till 60x80 cm fungerade fint. Inte störande grovt i alla fall.
//

Emaks betraktelser 47/En Whitebox för glasfoto.

Igår gjorde jag slag i sak och tog bilen till Photax Nybro för att införskaffa ett fotobord med Whitebox för glasfotografering.Tror det var det sista de hade på lager. Ja, ska det bli någon fason på det här och för att slippa allt för mycket efterarbete i datorn, är det bara att inse fakta. Ett fotobord med whitebox (för att slippa reflexer och speglingar) underlättar mycket och ger snyggare bilder. Tog en stund innan jag fattade att man kunde värma skyddspapperet som satt fastklistrat på plexiglaset med hårtork, då var det ganska lätt att få bort det. Men innan dess flög en och annan svordom ur min mun ska ni veta, och jag har blåsor på pekfingrarna av allt rullande.



Jag köpte inga speciella lampor utan provade med tre IKEA spotlights. Det fungerade skapligt vid mitt första försök, bortsett från att jag fick tider som omöjliggjorde arbete med kameran på fri hand. Så jag får nog titta på det där, det finns ju ganska billiga lysrörslampor för foto som kan användas i vanliga armaturer, då de har ganska låg effekt trots hög ljusstyrka.


Två Diamanter, Asta Strömberg - Strömbergshyttan  1959-60.



____________

Emaks betraktelser 46/Inte lätt att fotografera flygande tefat...

När det här tefatsliknande föremålet dök upp förstod jag att jag stött på något ovanligt. Jag hade bara sett ett sånt avbildat i en tidskrift förut. Det var under en auktion i helgen som det plötsligt uppenbarade sig för mig och alla andra som var där. Att tefatet var av Gunnar Nylunds design, och tillverkat under 1950-talet vid Strömbergshyttans glasbruk, bidrog givetvis till att jag fastnade för den märkliga skapelsen. Fick betala dubbelt mot utropspriset, men jag var beredd att betala lite till om det hade behövts.



När jag sedan hemma på kvällen skulle ta en bild av tefatsvasen blev det lite problem. Den vanliga uppställningen och bakgrunden fungerade inte alls. Det såg kasst ut. Så jag tog till mitt ljusbord, ställde vasen på det och släckte all belysning runt om. Bilden snett uppifrån fungerade bra på det sättet. Men en bild från sidan gick inte alls. Ställde då vasen på en sockel så den kom upp lite, vilket blev bättre fast man ser sockeln reflekterad underifrån i glaset.  Funderar nu på att skaffa ett fotobord med sk whitebox från Photax för att fotografera glas i. Ett sånt med både väggar och tak i opakt vitt plexi. Då kan man ljussätta från vilket håll som helst med ett minimum av  reflexer i glaset. Någon som har erfarenheter av ett sånt?

Emaks betraktelser 45/Lägesrapport

Ett par veckor sen sist, men jag är inte död för det. Livet utanför cyberrymden tar upp tiden kanske man kan säga. Årsmötestider, hockyslutspel för Växjö, bildmakeri i mörkrummet, glasfotografering, detektivarbete kring Strömbergshyttans glasbruk och en del andra vardagliga pysslerier, gör att fotobloggandet inte hinns med. Och att fotoblogga är inte livsviktigt för mig. Livet levs lite för mycket på de här sociala medierna tycker jag, och en del människor tror jag känner sig stressade och pressade att få fram något nytt varje dag. Men inte jag i alla fall. Livet fungerar för mig ändå. Har t.ex fått telefonsamtal (ja tänk att man fortfarande kan ringa och samtala direkt med telefoner) från dottern till en känd formgivare som ville använda en del av mina bilder på faderns glas till en kommande bok. Kul tycker jag! Fortsätter annars mitt vardagliga fotograferande och planerar en utställning på Fotogalleriet på mitt jobb, som ska starta någon gång under sommaren eller hösten. Ett par nytagna bilder av glas får symbolisera den här postens innehåll.
Ha det fint!

Nils/


Bengt Edenfalk- Skruf 1960-talet, oidentifierad Strömbergshyttan, Asta Strömberg-Strömbergshyttan sent 1950-tal och Bo Borgström-Åseda 1960-talet.



Tre glas ur Chimaro-serien, Gunnar Nylund för Strömbergshyttan mitten av 1950-talet.