EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 305/Lunchrastkvadrater
Jag gillar det simpla och inte så spektakulära. Och sånt finns överallt där man befinner sig. Bara att välja utsnitt och trycka av. Inte så märkvärdigt egentligen. Några bilder för dagen (och gårdagen), tagna under en kvart på lunchrasten alldeles intill mitt arbete.
//
EMAKS BETRAKTELSER 287/Även en gammal Tessar ger bokehbubblor.
Och kanske är det så att de flesta objektiv gör det fullt öppna och i rätt förhållanden? Sen kan säkert utseendet och karaktären variera, liksom även den vanliga bokehn när inga bakgrundsreflexer är inblandade. Som t.ex den swirlande Biotar-bokehn, vilken är typisk för just den konstruktionen.
Jag steg upp tidigt (för att vara en helgdag) och gick ut för att se om jag kunde göra något av den låga morgonsolens ljus när den tränger genom lövverket. Och det gick ju fint, motiven hittade jag utanför husknuten i trädgården. Den gamla Tessaren med red T är en 12-bladig Carl Zeiss Jena 50/2,8 som började tillverkas 1952 http://allphotolenses.com/lenses/item/c_1853.html
Med en croop på 1,5 så blir det en 75mm-ekvivalent kort tele. Närgränsen är 0,5m och med croopfaktorn gör det att man kommer ner en bit i macro-området. Verkar som Tessaren är ganska skarp även på full glugg för det är lätt att få till focus i den elektroniska sökaren. Har även precis fått en en Meyer Domiplan 50/2,8 (tre fristående linser) som är ganska kass vad gäller det. Väldigt svårt att se var focus ligger även med focushjälpen i kameran. Tessaren är väl rent tekniskt en bättre konstruktion.
De kultförklarade Trioplanerna från Meyer-Optik Görlitz, bl.a Trioplan 2.9/50mm, säljs till ganska höga priser på begagnatmarknaden. De nytillverkas också till ännu högre priser, och jag tror detta till viss del är en myt och ett marknadsföringstrix, att de skulle vara så överlägsna vad gäller bubble bokeh. Titta i så fall efter de här äldre Tessarerna istället, som man kan få mycket billigare begagnade. En egenskap som däremot Görlitz-objektiven kanske är värda att titta på för, är att de verkar ge en ganska krämig och mjuk teckning som närmar sig det måleriska. Och det är också något som kan utnyttjas i bildskapandet.
Sen det här med bubbelbokehn är väl som med en del andra lite speciella saker eller människor, som bryter mot det gängse vedertagna och den allmängiltigt rådande smaken eller normen. Alla gillar det inte. Men jag tycker om det om man utnyttjar det på rätt sätt. Man får ett extra kort att spela med, kanske man kan säga. Sen får man nog prova sig fram och öva en hel del (precis som med det mesta) för att få till de där bilderna som verkligen håller i längden.
//